fredag 29 januari 2016

Asta recenserar Sal 2 av Julie Bonnie.



I kurslitteraturen i kursen "Kvinnor och barns hälsa" ingick det att läsa en skönlitterär bok.
"Sal 2" av Julie Bonnie. Jag hade aldrig hört talas om den och en klasskompis som började läsa den före mej var måttligt imponerad så jag hade låga förväntningar.
Låga förväntningar och vansinnigt fel.
Den här boken är olik alla andra jag har läst och jag har tänkt på den hela dagen (läste ut den i går kväll.)

Den handlar om Beatrice som flyr medelsvenssonlivet för att börja dansa som nakendansös i ett excentriskt band. Hon förälskar sej i den vackra fiolspelande Gabon och han i henne.
Tillsammans turnerar de runt i husvagnar och uppträder. De lever ett fritt och lyckligt om än utsvävande liv och får så småningom två små barn.
Men tillslut går förstås allting sönder och allting tar slut.

Beatrice nya liv är som barnsköterska på en förlossning/ BB avdelning.
Hon hatar det.
Hon hatar hierarkierna, avstängdheten hos den övriga personalen, arbetsrocken i syntet.
Hon avskyr kroppsvätskorna, lidandet, lokalerna och instängdheten.
Beatrice kan inte stänga av. Hon absorberar allt. Ser kvinnornas splittrade själar. Hör deras hudar tala.
Hon är ensam. Dricker för mycket. Sörjer det som varit.

Det gamla livet och det nya blandas i romanen.
I nutid får vi inblick i olika kvinnoöden genom det rum de ligger på.
Förlösta kvinnor som alla bär sina ryggsäckar.

Det är en roman om krockar. Mellan samhällsklasser, kön, fint och fult.
Det är en roman som beskriver kvinnors liv och känslor på allvar och med en äkthet som tar andan ur mej.
Beatrice och mitt liv är mycket olika. Ändå kan jag känna igen mej. Identifiera mej. Hon blir jag. Jag blir henne.

Det är en fantastisk roman. En av de vackraste jag någonsin läst. Jag uppmanar alla som är intresserade av kvinnor att läsa den och jag lovar att den inte kommer lämna dej ljummen, du kommer älska den. Eller avsky den.
Betyget kan inte bli något annat är 5/5.

Puss/ Asta

1 kommentar:

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare