Asta recenserar "Führerns barnmorska" av Mandy Robotham.

Jag har lyssnat på "Führerns barnmorska" av Mandy Robotham.

Den tyska barnmorskan Anke arresteras av Gestapo och placeras i koncentrationsläger efter att ha hjälpt judiska kvinnor att föda i Berlins getton.
Anke är omvittnat skicklig på sitt yrke, en erfaren barnmorska.
I lägret får hon förlösa små bebisar som inte ska få leva.
Vissa (de judiska) barnen dödas direkt av lägervakterna, andra svälter eller fryser snart ihjäl.
Tankarna på att hon ska vara en del i det nazistiska maskineriet ger henne samvetskval men snart inser hon att hon även här kan, om aldrig så lite, stötta och ge hopp till de födande kvinnorna.
Ryktena om Anke Hoffs skicklighet sprider sej och när Führern väntar en arvinge hämtas hon av Gestapo för att ansvara för Eva Braun som hålls gömd i bergen.
Hon kommer oväntat väl överens med Eva, förmår se på henne så som hon ser på alla blivande mödrar hon bistått.
Tillvaron i bergen är enklare än i lägret. Hon slipper ohyra och svält men är likväl en fånge.
En oväntad vänskap och spirande kärleksrelation uppstår med en SS officer som är satt att övervaka henne, vilket även det väcker motstridiga känslor och kval hos Anke. 
Grubblerierna över sina egna känslor och över vad en arvtagare till den man som håller hela Europa gisslan i sin galenskap härbärgerar henne.

"Führerns barnmorska" är en av väldigt många romaner jag läst om denna tid och jag tyckte mycket om den trots att den är lågmäld och långsam i sitt berättande.
Det märks mycket tydligt att författaren, Mandy Robotham, är barnmorska.
Barnmorsketankar, sådana jag känner igen hos mej själv och alla kollegor jag någonsin talat med om uppdraget, den födande kvinnans urkraft, barnet och en förälders kärlek genomsyrar hela boken och att det görs på ett så fint sätt bidrar säkert till att jag tyckte mycket om romanen.
Den väcker också intressanta tankar. Tillvaron är sällan svart eller vit, rätt eller fel.
Betyg: En stark 4:a.

Puss/ Asta