Masspsykosen har startat

 

Har ni tänkt på hur mycket förhoppningar vi nordbor lägger in i begreppen sommar och semester?
Ja, det är klart ni har men har ni tänkt på HUR mycket vi gör det?
HUR utbrett det är och att vi liksom aldrig ger upp, ser igenom illusionen utan tvärtom, redan i september börjar vi drömma, planera och se fram emot nästa sommar och en ny chans. För DEN sommaren, den sommaren ska bli magi.
Inte heller verkar det gå över när man blir vuxen och klok, tvärtom nästan, det blir värre.

Jag hade till exempel under denna sommaren tänkt mej... i all anspråkslöshet... att:

Få renoverat hemma i hallen ( eg två hallar) och där trappslipning ingår. 

Bygga nytt staket som ska sågas ut, målas och få på plats

Ev måla huset också, det skulle sannerligen behövas, det behövdes för 10 år sen. 

Få en bättre relation till min man. Ligga lite mer. 

Hinna umgås mer med barn och barnbarn lite kvalitativt så där. 

Hålla stora härliga gemensamma middagar för att få till gemenskap och för att avlasta ungarna från lite av den där vardagsmatlagningen. 

Träffa vänner. Har några små spirande skott till vänskap som jag gärna vill ödsla lite mental vattning över. 

Och så träningen så klart. Tänker att nu finns tiden och orken till att hinna springa två ggr/ vecka och styrketräna två gånger/ vecka med. 

Jag måste röja ut vinterkläderna och få in sommarkläderna. 

Maken gnäller om utflykt och hotellövernattningar som en övertrött unge efter 12 timmar på Liseberg med allt för mycket spunnet socker. Får försöka få till en sån utflykt. 

Bada! Jag har inte glömt bada. Älskar ju att bada i havet och vill göra det ofta och länge. 

Läsa. Sommaren är ju tid för avkoppling. Läsa en god roman med tårna i gräset. 

Plocka ängsblommor. 

Dricka alkohol på altanen i sommarnatten och ha givande samtal... eller åtminstone lite kul.

Grilla. Helst så ofta och mycket att man framåt slutet av augusti inte vill se åt något grillat mer. Och när vi inte grillar så ska vi käka massor av skaldjur. 

Det gäller att samla... bunkra helt enkelt... solljus, värme, meditation, lugn, hälsa, umgänge så att man därefter med mod i blicken vågar möta de mörkare tiderna som börjar rulla in vid midsommar och som är märkbar nån dryg månad senare.
Och på riktigt är det ju så, jag är inte ens ironisk nu, att om man inte avbockar åtminstone de flesta av målen man satt upp och solen inte har varit på sitt bästa humör så man varken fått brännan eller simhuden mellan tårna som man tänkt sej. Om man inte känner sej påfylld i sina relationer, utvilad och stark när semestern klingar ut då har sommaren varit MISSLYCKAD!
8 månaders väntan och förhoppningar åt helvete och bara att sätta sej ner och börja drömma om nästa sommar.

DEN ska bli fantastisk.

Puss/ Asta