Mammon

Någon i detta land gick här i helgen och spelade Lotto för en hundring och vann dryga 237 miljoner kronor. Nästan en kvarts miljard.
Det kan ju låta som en dröm... men allvarligt, vad ska man med så mycket pengar till?
Personen i fråga kan från och med nu köpa vad helst hen har lust med, göra precis vad som helst, resa precis vart som helst, säga upp sej från sitt jobb och leva på räntorna i resten av sitt liv.

Kanske låter det förmätet och korkat men jag är inte avundsjuk.
Jag skulle inte vilja vinna så där mycket pengar, inte ställas inför alla de valen, få de problem som så mycket pengar för med sej.
Framför allt skulle så mycket pengar ta ifrån mej något som jag tror är viktigt för alla människor... att få drömma, längta efter, sträva.
Allt skulle ju vara klappat å klart så att säga.

Det är lätt att säga "men skänk bort pengarna då."
När man väl står där med så mycket pengar så är det nog inte så enkelt.
Jag skulle aldrig mer  veta vem som vill vara min vän och vem som vill ha saker av mej. Jag skulle för alltid fastna i att jag förväntades betala för allting och undra om det var jag å mitt sällskap eller den karibiska resan som lockade.
Jag skulle få oroa mej över att mina nära skulle kunna bli kidnappade.
Men framför allt detta... att ingenting längre skulle finnas att drömma om.

Jag tror människan är lyckligast med lagom mycket pengar.
Att inte behöva slita ihjäl sej på ett tråkigt jobb, att bo som man önskar, att ha en rik fritid.
Inte behöva oroa sej för räkningar, kunna äta gott, köpa sej nåt fint då å då och kunna skämma bort sina nära ibland.
Å sen är det lixom bra.
Skulle ni verkligen vilja ha alla de där pengarna?
Plötsligt bli så där svinigt, ofattbart rik?
Nej tack. Jag hoppas att pengarna hamnar hos någon som uppskattar och förvaltar dem bättre än vad jag skulle.

Jag är en enkel flicka.
Samtidigt avskyr jag när förmögna människor säger (för det är nästan alltid människor som aldrig behövt oroa sej för ekonomin) som säger "De bästa sakerna i livet är gratis."
Ja, det bästa i mitt liv är relativt gratis.
Mina barn, min hund, närheten till havet, en ledig dag, vänner.
Men för att kunna njuta av det där krävs att man inte behöver oroa sej för att kronofogden väntar hemma efter strandpromenaden. Eller att man har något att stoppa i sin kurrande mage.
Då är de enkla sakerna det bästa.
Världen är så orättvis ändå och ger mej ständigt dåligt samvete.
Den rika världen som shoppar och shoppar på den fattiga världen och Moder jords bekostnad.
Jag tänker det ibland när jag unnar mej de där riktigt långa, varma duscharna.
Njutningsfullt vänder ansiktet mot vattenstrålarna medans litervis med rent vatten strömmar ner i avloppet igen.
En så enkel sak.
Å så finns det hundratusentals barn som dör för att de tvingas dricka smutsigt vatten.

Idag har jag tex haft en mycket bra dag.
Jag har haft sovmorgon.
Jag har varit ute med min hund och promenerat/ lufsat 45 minuter x 2.
Jag har städat här hemma och tänt doftljus.
Jag har gått igenom min hund, rensat öron och klippt klor.
Lagat mat i lugn o ro.
Jag har tömt tvättkorgen och jag har unnat mej att "bara vara."

Imorgon blir det jobb. Ett helt pass. Egen grupp.
Imorgon måste jag palla.

Puss/ Asta