Gooooooooooo morron.

 

Jag vaknade strax före fem i morse och kunde inte somna om.
Mörkret utanför hade precis börjat skingras och hela huset sov.
Både människor å djur.
Vad gör man så tidigt en måndagsmorgon?
Tja, kring det har jag en mycket begränsad erfarenhet.
För att inte säga obefintlig.
Jag pillade i alla fall på min telefon en stund. Sen satte jag igång en maskin tvätt.
Vägde och mätte mej. -1 kg denna veckan... helt ofattbart.
60 kg väger jag nu vilket faktiskt var mitt första och egentliga mål.
Mitt ansikte sprack upp i ett stort leende när jag tittade på vågen.
Tänk... det är inte mycket som skiljer mellan vad som får Asta att känna sej duktig och fullkomligt värdelös.
Ytligt så det förslår och VERKLIGEN nåt jag borde jobba med hårdare än vikten, men just nu gläds jag i alla fall och ser det som ett omen för en bra vecka!


Har ni tänkt på hur märkligt minnen av fullkomligt oväsentliga saker kan komma till en?
En doft som går genom rummet, en melodislinga på radion... och man kastas åratal, kanske decennium bakåt i tiden.
Jag tänkte på det alldeles nyss när jag stod och kokade gröt.
Glömde för övrigt saltet i idag vilket får fullkorshavregrynsgröten att smaka än mer olidligt än vanligt. De små kornen man har i av salt... att det kan göra sådan skillnad.
Jo, jag kokade gröt och tittade ner i kastrullen hur den mjuka släta ytan spricker upp i mjuka bubblor som lava.
Nåt minne från när jag var liten... hur jag stod på en pall vid spisen när mormor kokade gröt och var så fascinerad av det där.
Hur vi kokade ägg samtidigt och köket dränktes av morgonsolen.
Det luktade kaffe och English breakfast tee och jag stod barfota med mitt linblonda hår utsläppt och ett mjukt nattlinne som nådde mej halvvägs till vaden.
Inget mer än så. Men ändå ett så starkt och levande ögonblicksminne av min barndom.


Nu ska jag ila iväg. Borsta tänderna, snabbt ut med lilleman å sedan iväg till doktorn.
Ha en fin måndag nu så hörs vi lite senare.


Puss/ Asta