lördag 13 april 2013

Fjantar för minsta lilla

 Blue Village – Callisto - Bild 1

Jag har ju glömt att tacka er.
För allt ert engagemang, allt pepp och alla era tankar kring det här med att starta eget och öppna hunddagis.
Att jag glömt beror inte på att jag är otacksam.
Nej, det har med min utbrändhet att göra.
Efter att ha läst alla era svar, funderat, vänt och vridit så kom den här utmattande tröttheten å ångesten smygande på mej och jag stängde av allt som hade med det att göra. Så även allt det fina ni skrev.
Jag ska spara det och tänka mer på det när jag orkar.
Just nu är jag tyvärr inte i form för stora projekt.

Ja, jag är inte ens i form för små projekt.
Min mamma kommer ärva lite pengar efter att mormor gick bort.
Det är inga enorma summor men ändå en hacka.
Mamma har aldrig varit utomlands och nu vill hon bjuda mej å Mini i höst.
Som ett minne för oss att spara på, för att hon vill ge oss det här å för att hon själv ska våga se nåt annat än sina vanliga kvarter.

Jag älskar ju normalt att resa.
Vi var inte iväg förra sommaren. Vi skaffade ju valp, Märta var gammal osv.
Mini tyckte det var skittrist och nu är hon eld å lågor.
Igår höll vi på att titta runt på olika resesajter och Mini tjatade, läste, frågade tills jag fick sån ångest att jag var tvungen att gå och lägga mej.
För nåt som är kul egentligen.
Som jag bara ser problem med.

För det första har min mamma... utan att lämna ut henne för mycket här... en del allvarliga problem, däribland panikångest som ibland uppstår bara hon åker bil.
Jag tänker... i ett flygplan? Hon har ju aldrig flugit för.
För det andra känns det inte helt rättvist att hon lägger ner såna pengar mamma på ett av sina fyra barnbarn. Att hon lägger ner pengar på mej har jag inga problem med, jag är hennes dotter, och har alltid stått tillbaka för brorsan.
Å sen är det den tredje anledningen... kanske den största men samtidigt den som jag misstänker att folk har svårast att första... hur ska jag kunna vara utan Gottfrid en vecka? Å lita på att han har det bra nog här hemma?

Jo, jag vet... människor åker på semester utan sina barn. Människobarn.
En vecka är en vecka.
Å ja, jag lämnade ju Märta för att åka.
DET var svårt och jag saknade henne hemskt på fjärde- femte dagen men Gottfrid... han är liten på ett annat sätt. Han är en bebis som jag sover ihop med, som saknar mej när jag går å duschar, som ska fjompas med maten.
Jag tvivlar på att maken och svärsonen som i så fall kommer att dela på det prestigefulla uppdraget kommer att sova här nere och pjåska så han äter.
Han lär väl överleva...
Men hur mycket kommer vi inte sakna varann? Kommer det ens att vara värt det?
Usch, nu känner jag hur hjärtat börjar banka igen.

Bilden ovan kommer från Cypern.
Jag har aldrig varit där. Det är ett fint hotell och ligger i Larnaka(?) inte långt från Ayia napa där det är liv å rörelse. Precis vid stranden. Med jätte vackra poolområden.

Vi får se...

Puss/ Asta

23 kommentarer:

  1. Men åh vad härligt! Även om det skapar viss ångest nu lär resan göra dig riktigt gott med all D-vitamin, avslappnat umgänge med din mor och dotter samt god mat och dryck.

    SvaraRadera
  2. Jag skrattar för jag känner igen mig. Så väl. Har ju också en liten kille som sover bredvid mig och alltid måste vara med sin mammi. Vi kan vackert ta varandra i hand. Fundera på om det är värt det, förstår att det inte kan vara alldeles enkelt med din mamma heller. Kram!
    Ps. Men en fin gest och vackert är det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uff ja. Då å jag å varå pälsänglar. Kram

      Radera
  3. Jag tycker absolut du ska åka. Saknad och oro är bara normalt. Se det som en del i hans uppväxt till hund att vara utan matte för att för eller senare måste ni skiljas åtminstone för ett par timmar eller någon dag. Ut och bada, sola och ha skoj på hotellrummet. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan jag få packa ner min lillebror i handbagaget, det skulle kännas mkt tryggare om du var med, Kram

      Radera
  4. *ler* Håller med Anders! Och det hotellet var jag på i höstas! Hotell Callisto! Helt fantastiskt!! Precis som på bilden och det ligger i Agia Napa - eller korta 1,8 km från dess centrum.. Precis på lagom gångavstånd.

    För övrigt känner jag igen känslan. Den att inte ens det roliga är något roligt. Trots att man vet. Att det egentligen är grymt kul. Men...

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det ser härligt ut. Å kanske PRECIS vad vi skulle behöva. Om allt går som det ska med mamma å så. Kram

      Radera
  5. Jag passar Gottfrid!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där blir kanske ett erbjudande du får anledningen till att ångra :)
      Vi får se, jag hyser högt förtroende för dej. Bara karlarna kommer överens så,
      Vi får se. Men tack för att du så gentilterbjöd dej. Kram

      Radera
    2. Självklart... men det hinner vi med under sommaren gumman... och pojkarna är säkert inga problem... kram

      Radera
  6. Klart Ni ska åka mamma! Om inte för Er egen skull så för mormors skull ;) Gotte kommer klara sig! :) Det vore kanske bra för Er att få sakna varandra lite.. :) Se så, boka denna resan och njut av den tillsammans! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack lilla gumman, jag blir ju extra glad nöär DU säger det eftersom du är en av anldeningarna till att det känns orättvist. Love U

      Radera
  7. Håller med! Åk! Gotte överlever det utmärkt, han är ingen ammande bebis (hoppas jag). Vem vet om du får chansen att åka någon mer gång med din mamma? Både hon och du kommer att ha det härligt trots ångest och andra problem. Den andra aspekten, att bara ett barnbarn gynnas förstår jag däremot. Men själklart ska du åka! KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anonym. En efter en övertalar ni mej :) Kram

      Radera
  8. Åhh, så jag känner igen mig! Vi åker inte iväg på några resor hela familjen just nu eftersom vi inte har någon kattvakt till vår 17-åriga katt. Fast egentligen är sanningen den att vi inte har någon kattvakt SOM JAG LITAR PÅ! Jag tycker det är otäckt bara när jag är på tjänsteresa och ska lita på att familjen tar hand om honom och mina andra två katter, jag skulle ALDRIG lita på någon annan som det är nu. Och när jag är på tjänsteresa är det katterna jag saknar mest, familjen kan jag ju ringa och prata med, men för katterna är jag bara borta. jag skulle nog varit som dig, så jag har ingen peppning alls att komma med är jag ledsen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :) Samma andas barn -Freja. Samma andas.

      Radera
  9. Cypern är fantastiskt och sol och värme gör alltid gott! Och om det är först i höst har du ju hela sommaren på dig att 'träna' Gottepöjken på att inte larva med maten och att sova själv! Men jag vet hur det är, jag tvingas lämna mina hjärtan i 6 veckor när jag åker hem till Sverige - det är lika satans svårt varje gång men det är ju så fantastiskt när man sen träffas igen! Jag röstar för resa och tror att det kommer göra dig gott! Kram, kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch ja, jag är en tramsa. Jag vet det men det hjälper inte mkt.
      Sedan finns det ju mkt här som jag inte kan/ vill skriva om mammas ps mående men det är rätt illa med tabl/alkohol. Det KAN bli mysigt, det KAN bli en mardröm. Kram

      Radera
  10. Det känns bara jobbigt innan. Är du väl iväg så funkar det. Målet som förälder och matte är att skapa individer som klarar sig själva. Hårt men sant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Målet som förälder... absolut. Som matte... nja, mer tveksamt, han får gärna vara mammas lilla prins i hela sitt liv. Kram

      Radera
  11. Förstår dina funderingar, till fullo...men jag tycker i alla fall att du ska anamma chansen till en vecka med minsta dottern å din mamma...Det e en sån där kvalitetgrej man lägger till högen av goa minnen en dag! Å Gottfrid greg sig, lite längt e bara nyttigt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Karin och välkommen hit igen.
      Ja, det lutar nog åt att jag gör det. Får grunna lite till. Kram

      Radera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare