"Du orkar ju skriva om SD och gå på middagar."

 

Det kom en oerhört intressant kommentar. Anonymt förstås.

"Man får skilja mellan utbrändhet och att vara utröttad/utmattad. En person med utmattningssyndrom saknar energi och ork till allt. Hen ligger i sängen och stirrar i taket och orkar inte ta sig för något. Vissa som läser din blogg kanske blir provocerade av att du ändå har såpass mycket energi, att spotta ut inlägg på bloggen om SD tex. Att du går på middagar, ordnar middagar, går på hundkurs etc.
Vi är många som är helt utmattade efter ett arbetspass, man trillar ner i soffan och orkar knappt utfodra barnen med lite snabbmat. Utbrändhet har blivit en populär diagnos på senare tid, vissa läkare ställer den allför enkelt."

I dessa enkla rader finns mycket värt att fundera kring.
Jag väljer här att bortse från att författaren till kommentaren har en fördomsfull och dålig insikt i hälsa/ ohälsa. Precis som alla andra sjukdomar... ska vi ta förkylning/ cancer/ bipolär sjukdom/ njursvikt/ kärlkramp som exempel så finns det så klart olika grader av eländet. Olika spann mellan hälsa och ohälsa. Mellan vad den sjuka förmår och inte förmår.
Jag har sett utbrända människor som är paket. Som knappt orkar bära sin egen vikt och sitta upprätta. Det stora flertalet påminner nog dock mer om mej.
Min läkare är väldigt erfaren och kunnig på min problematik.
Han har pedagogiskt förklarat för mej vad som händer med hormoner och signalsubstanser när man går med långvarig stress. Varför jag mår som jag mår.
Och hur man på bästa sättet kommer till rätta med det.
Jag hyser stort förtroende för honom och förlitar mej helt på hans profession.


Så! Det intressantaste med kommentaren är hens värdering i vad det innebär att vara sjuk. Jag tror nämligen inte alls att hen är ensam om detta. Alls.
Jag tror det är en ganska spridd syn på i synnerhet psykiska/ psykosociala diagnoser.
Är man sjuk så är man sjuk.
Då ligger man nedbäddad alternativt sitter i soffan och stirrar apatiskt framför sej.
Man gör absolut ingenting roligt eller lustfyllt.
Parmiddagar och långa hundpromenader. DET orkar inte de som är sjuka på riktigt med.
Hen är ju oxå trött! Men får fan jobba ändå.


Så här är det.
Djur,frisk luft och långa promenader är hälsoskapande faktorer.
Evidensbaserad forskning säger detta.
Social gemenskap, vänner och god mat är det också.
Jag gör saker som jag vet att jag mår bra av.
Jag driver ibland på mej själv in i sociala sammanhang och annat för att träna upp min ork.
Jag sätter upp mål som jag genomför och som sedan kräver vila.
Jag tar en aktiv del i min rehabilitering.
Alla orkar inte det. Att jag gör och kan det beror på många faktorer.
Jag är analytisk. Envis. Jag reagerade på min utmattning i tid. Jag har en skicklig läkare. En omtänksam och förstående chef. En hög vilja att komma tillbaka. En inställning i att inte ömka mej själv (eller nån annan). Jag har goda vänner. Jag har ett roligt yrke.

Jag är stolt över Sverige. Även om borgarna gjort vad de kan för att nedmontera våra skyddsnät. "Åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga."
Här betalar vi vår skatt. När vi är sjuka eller arbetslösa så löser vår försäkring ut.
Jag blir inte rik. Jag förlorar massor av pengar på att "lalla runt hemma", men jag klarar mej.

Puss/ Asta