När är det den yrkesverksamma allmänsjuksköterskans tur?

Fackförbundet Kommunal hotade med strejk men fick igenom sina krav utan att gå i konflikt. Är inte fullt insatt i vad alla kraven handlade om... det var bland annat det här med att slippa delade turer (vilket ju borde tillhöra stenåldern) och så när sitt löneökningskrav. Tror man begärde 1760 kr mer och fick 1700 kr.
Fackförbundet Kommunal är över lag tuffa och framgångsrika.

Mina känslor till detta är tudelade och jag märker bland kollegorna att de känner likadant.
Löneskillnaden mellan en undersköterska och en sjuksköterska var innan denna framgång ytterst liten och i realiteten... när jag betalat mina studieskulder... så tjänade vi lika mycket el uskorna lite mer.
Nu går många undersköterskor om sjuksköterskor i lön och då är någonting väldigt knasigt.
Det skiljer nämligen väldigt mycket vad det gäller våra yrkeskategoriers utbildningar, arbetsuppgifter och ansvar.

Självklart är det inte undersköterskorna som tjänar för mycket, det är sjuksköterskorna som är på tok för underbetalda.
Ingen har säkert kunnat undgå att läsa om sjuksköterskestudenternas och de nyfärdiga sjuksköterskornas krav på 25000 i ingångslön?!
Jag tycker att det är mycket bra, det är tufft och jag hoppas att de klarar av attt stå enade, samtidigt så kan jag faktiskt förstå att det knorras ute i vården bland yrkesverksamma sjuksköterskor.
Låt mej utveckla...
Det är sjuksköterskebrist på i stort sätt alla sjukhus.
Svårt att rekrytera inför somrarna.
Nu erbjuder vårt sjukhus 9000 kr i sommarbonus till alla nya sommarvikarier.
Det väcker frustration åt två håll.
Dels den klassiska avundsjukan... alla vi ordinarie som slitit som djur hela året då?
Dels arbetsgivarens försök att undvika att ge vettiga löner. En bonus är en engångs grej och en lockelse.

Vi förde diskussion om dessa sakerna i fikarummet härom dagen.
Jag försvarade då både Kommunals löneökning och studenternas krav på 25000 kr och menade att "vi alla kommer tjäna på att undersköterskorna och de nyfärdiga syrrornas löner stiger för det blir då orimligt med våra... alla vi andras... låga löner."
En sjuksköterska som arbetat i 30 år sa då "Men Asta, detta har jag hört hela mitt yrkesverksamma liv, det har inte hänt ännu, jag går i pension snart, jag tror helt enkelt inte på det längre."
Nej. Å vem kan klandra henne?
Vem skulle inte känna så efter 30 år?
Jag har jobbat i 11 år och känner lite så.
Jag tjänar ännu inte 25000 kr i månaden.
Jag har börjat ge upp hoppet om "min tur."

Det är alltid andra grupper som skall satsas på.
De nyfärdiga. De specialistutbildade.
När det satsas pengar inom landstinget är det på flaschiga IVA avdelningar och toppmodern förlossning... självklart bra men vi "vanliga avdelningssyrror" som förmodligen är de som drar det tyngsta lasset vad det gäller överbeläggningar och stress får aldrig några resurser eller nån cred.
Varesej i renoveringar eller i lönekuvertet.
Så jag kan absolut förstå att man kan känna så.

Puss/ Asta