Dream on...

Kodjo Alkolor (förbannat stilig karl förresten... jag har aldrig haft någon romans med en svart karl men alltid tyckt att de är överlägset vackra) var gäst hos Robin idag och han sa en sak som fastnade.
Han hade en dröm. En dröm om att vinna tre Oscars.
Bästa film, bästa manus och bästa... nånting mer.
Robin skrattade å frågade om han trodde det var möjligt å hur han tänkte nå dit.
Då svarade Kodjo att det är ju just det som är med drömmar, man kan spänna bågen hur hårt man vill. Sikta hur högt man vill.

Å det är ju sant.
Vad är det för mening med att drömma tillvaron "bara snäppet bättre."
Ska jag då gå runt å drömma om att en gång få hallen tapetserad (även om inte vardagsrummet blir i ordning.)
Ska jag drömma om att vi någon dag i veckan inte har överbelagt med patienter eller att jag så småningom kommer orka jobba 75%?
Drömma om att maken kanske kan ta disken självmant någongång i veckan?

Nej, jag håller med Kodjo. Drömmar är bra för själen och drömmar ska flumma ut.
Där... om någonstans... kan man ta ut svängarna.
Så jag drömmer på jag... om livet jag skulle vilja ha.

Jag blundar och ser framför mej det där lilla huset vid havet.
Med en vildvuxen liten trädgård omkring och en målad stentrappa att sitta på om sommarmorgnarna å dricka kaffe medan jag ser ut över havet och min brygga.
Jag ser hundgårdarna där mina dagishundar och inackorderingshundar vistas mellan aktiviteterna och jag ser den lilla tillbyggnaden där jag säljer hundfoder, hemmagjort hundgodis och lite annat smått å gott till de fyrbenta.
Jag driver en småskalig hunduppfödning upptill när jag hittar kombinationer jag inte kan motstå.
Miss Marthas place. Uppkallat efter mitt livs kärlek.
Stillsamt men strävsamt lever jag mitt liv.
Vaknar tidigt och tar emot dagisvovvarna med sina mattar å hussar. Har bryggt en kanna kaffe å bjuder på en kaka om de nu hinner med en snabb fika innan jobbet.
Min Mini kommer senare. Hon jobbar hos mej och vi går den första av dagens alla promenader med hundarna. Sen tar vi nästa grupp.
Efter det får hundarna mat, vila och sen får de som trivs ihop leka i uppdelade delar av hagen bakom huset medan jag städar rent i boxar, byter vatten och håller mej sysselsatt.
Av arbetet blir jag dessutom stark, brun och förfärligt snygg.
Om kvällarna ser jag om mina egna hundar och inackorderingshundarna.
Städar av lite, förbereder morgondagen, skriver blogginlägg för er om hur lycklig jag är som lever min dröm.
Om där finns nån man?
Jag vet inte, men varesej det i så fall skulle vara min nuvarande eller någon ny så måste han klara sej själv... vara en vuxen individ med ett eget liv. Då skulle vi kanske förgylla varandras liv med lite sällskap till och från.

Relativt ofta får Mini ta över verksamheten och jag spenderar tid med mina barnbarn. Här hemma i Sverige eller så drar vi iväg på resor.
Barnbarnen är ofta hemma hos mej å lever sommarliv med bad, krabbfiske och hundar i massor.

Så ser min dröm ut, när jag inte tar hänsyn till begränsningar, sura karlar, rädslor å pengar. Så skulle Asta bli genuint lycklig.

Puss/ Asta