Asta recenserar på egen hand "Etthundra mil" av Jojo Moyes.

Jag har läst på egen hand. Jo jo mensan.
"Etthundra mil" av Jojo Moyes.

Jess Thomas, en driftig optimistisk ensamstående tvåbarnsmamma med ständigt dålig ekonomi stöter ihop med IT miljonären Ed och de slår följe etthundra mil.
På bokens omslag står "Etthundra mil är en roadtrip genom Storbritanniens klassamhälle, en skildring av en familj som försöker behålla hoppet" och visst, så är det, men det är än mer en kärlekshistoria.
En klassisk kärlekshistoria med det odödliga temat "mannen av börd och kvinnan av folket" förpackat lite snyggt på 380 sidor.

Det är den tredje romanen jag läser av Jojo Moyes och den jag tyckt allra mest om.
Det är ingen "stor roman" som för alltid biter sej fast men det är en historia att tycka om.
Den är som en riktigt bra feelgood film med lagom mycket twist och förvecklingar och med romanfigurer som är lätta att tycka om och känna med.
Jess är heroisk stark när hon navigerar mellan städjobb, pubjobb, sina barn och en aldrig sinande ström av utgifter.
Dottern Tanzie som är en udda liten fågel med glasögon, hemmasydda kläder och en överjordisk hjärna för matematik.
Nicky som är tonåring och egentligen inte Jess biologiska barn, även han udda. Utan matematisk begåvning men med en känslighet och smink kring ögonen.
Ed som förvisso är rik men ändå mänsklig och lätt att sympatisera med.
Å så hunden Norman. Stor, dreglig och fisig.
Bara det :)
Det är en sådan där roman som är lätt att läsa, där man inte oroar sej över om man missat något viktigt eller rört ihop karaktärerna. En sån där bok som åtminstone jag kan längta till.
Å allt behöver inte vara svårt och komplicerat.

Jag gillade den och rekommenderar den varmt.
Betyg 4:a.

Puss/ Asta