söndag 25 oktober 2015

Behöver hjälp av kvinnor.

 

Jag har så smått börjat fundera på vad jag skall skriva min D-uppsats om.
Det finns ju massor av intressanta ämnen och vinklingar.
Initialt tänkte jag skriva om något som var brett eller allmängiltigt nog att gälla oavsett var jag jobbade. Något jag kunde ha med mej så väl på en ungdomsmottagning som på en förlossningsavdelning eller en fertilitetsklinik.
Så tänkte jag när jag skrev C-uppsatsen, då valde jag långvarig smärta.

Men ju mer jag har funderat desto mer känner jag för att skriva om någonting kring klimakteriet.
Trist och osexigt ämne tänker ni. Inte alls.
Klimakteriet är en lång period i en kvinnas liv, den kan sträcka sig över 10-15 år, alltså längre än vad puberteten är.
Klimakteriet börjar med en sviktande ägglossning, allt mer vikande fertilitet, sjunkande östrogen och avslutas med menopaus... och därefter... vad? Ålderdomen?
Menopaus inträffar kring 52 års ålder. Tidigare för vissa, något senare för andre.

Som ung flicka och kvinna finns Ungdomsmottagningen.
Senare tar Mödravården vid. Mödravården som även kan kallas Barnmorskemottagning.
Dit vänder sig den fertila kvinnan för provtagning, preventivmedelsrådgivning och i samband med graviditet. Det är alldeles naturligt.
Men vart vänder sig kvinnan i klimakteriet? Och med vilka problem?
I Mödravårdens uppdrag står det att de skall verka för reproduktiv och sexuell hälsa under hela kvinnans liv.
Några meningar senare så står det att Mödravården är för den kvinna som slutat gå på Ungdomsmottagningen fram till några år in i klimakteriet.
Sexuell hälsa hela hennes reproduktiva år alltså...
Det gör mej förbannad ur både ett folkhälso och ett rättviseperspektiv!
Kvinnohälsa har aldrig varit lika viktig som mäns hälsa och detta gäller då i synnerhet den icke reproduktiva kvinnan.

När jag skulle byta spiral kände jag mej vilsen innan jag ringde och bokade tid på Mödravården.
Jag kände inte heller att jag direkt passade in i väntrummet bland alla föräldraridningar.
Om jag senare kommer få problem med klimakteriet i form av värmevallningar, nattliga svettningar, torra slemhinnor som får sex att göra ont, depression och sömnproblem så förväntas jag vända mej till en gynekolog antar jag?
En gynekolog kan skriva ut östrogen, i systembehandling och/ eller lokalt.
Hen kan skriva ut antidepressiva och sömntabletter.
Men mer då?
Varför skall inte en kvinna i klimakteriet få stöd, råd och samtal kring sin sexualitet och sitt välmående som alla andra kvinnor.
Flera gånger har jag varit på väg att skriva "den äldre kvinnan" men ändrat till "kvinnan i klimakteriet", för vi talar om en lång tid. Vi talar om kvinnor på dryga fyrtio år fram till... ja, vad är genomsnittsåldern för en kvinnas liv i Sverige... 84 år?
Kvinnor i fyrtio-femtio års åldern är mitt i karriären, mitt i sitt sexualliv, barnen har blivit vuxna och på många områden väntar förändring och utveckling.

Förstår ni nu hur jag menar?
Många av mina läsare ÄR kvinnor som står inför eller mitt i klimakteriet och jag skulle vilja ha era tankar. Hur känner ni inför klimakteriet? Var hämtar ni stöd? Hur skulle ni vilja ha det? Hur blir ni bemötta?
Det vore väldigt roligt om ni ville dela med er av era tankar så kanske en frågeställning eller ett syfte så småningom kan utkristallisera sej för mej kring HUR jag ska ta mej an detta ämne.
Tack.

Puss/ Asta

6 kommentarer:

  1. Bra och viktigt ämne!! Go 4 it!!

    SvaraRadera
  2. Jättebra ämne, som absolut behöver belysas! I mitt tjejgäng pratar vi mycket om klimakteriet (vi är 50-55 år). Vi har lovat varandra att behandla klimakteriet precis som vi en gång delade tankar kring mens, sex, bröst och annat när vi var i puberteten. Något vi alla delar och vägrar att skämmas över.

    Själv ligger jag lite efter. Jag har fortfarande min mens och har inte känt av några besvär än, men några av mina vänner går igenom de vanliga symptomen och söker då, just precis, gynekolog. Någon har också bra koll på hormoner och sådant, eftersom hon jobbar med medicin. Men visst saknas det instanser att vända sig till! Absolut!

    Sedan tror jag att vi måste arbeta tillsammans mellan natur- och samhällsvetenskapen. Jag, som är samhällsvetenskaplig forskare, ser ju till exempel behovet av att också problematisera hur äldre kvinnor behandlas i arbetslivet, vilket delvis hänger samman med synen på klimakteriet, tror jag.

    Lycka till och bolla gärna mer!

    SvaraRadera
  3. Som barnfri kvinna har jag tidigare och såklart fortfarande upplevt lite förvirring angående vart jag skulle och ska vända mig för preventivmedel. Det kändes, och känns, alltid lite konstigt att gå till en barnmorska inom mödravården när hela mitt icke barnalstrande liv liksom går ut på att undvika att behöva träffa just en barnmorska (gärna privat dock ;) ) . Att sitta där som du säger i ett väntrum fullt av barntidningar och livmödrar känns allt annat än rätt även i den situationen. Är det alltså så att det är samma vända som gäller sen vid klimakteriebesvär? Eller borde jag egentligen både nu som då gå till en gynekolog egentligen?
    Intressant inlägg!

    SvaraRadera
  4. Jag LÄNGTAR efter klimakteriet! Jag har ofta PMS och har oerhört ont första dagen av mens, dessutom rinner all ork och energi ur mig den dagen och sen tar det några dagar att återfå det. Så en vecka av fyra är JOBBIGA på alla sätt. Ska bli så skönt att slippa. Jag gissar att jag är på väg in i klimakteriet, eftersom min mens numer är opålitlig. Den kommer inte längre var 28 dag, utan den kan komma tätare och den kan komma längre ifrån. Inget annat känner jag av. Jag har försökt föreslå till mina läkare att en del av mina sömnproblem och depression kan bero på klimakteriet, men de tror inte på det... Får se hur det bli framöver, då kanske det känns jobbigare, men annars, bara längtan!

    SvaraRadera
  5. Intressant och viktigt ämne! Jag är 43 år och är snart på väg in i klimakteriet. Min mamma var otroligt tidig och jag har tyvärr ärvt hennes "cyklar" på det viset. Jag är egentligen inte särskilt oroad - än - men jag anar någonstans att det är så mycket mer än jag kan föreställa mig. Innebär det än mindre sexlust med mera så kommer jag att sluta ha sex helt då jag redan inte har någon sexualdrift. Kommer det innebära humörsvängningar a la pubertet så är det ok... Som du ser, har jag INGEN aning och jag antar att det är på samma sätt med många kvinnor - alltså behövs verkligen en mottagning där jag kan känna mig sedd och lyssnad på...

    Go for it som ämne att skriva om!

    SvaraRadera
  6. Jag har p-spruta som preventivmedel, är 48 år och går och tar sprutan hos barnmorskan. Här i stan är det hon som ger den, i andra städer/kommuner/landsting kan det vara en distriktssköterska på vårdcentralen som ger den. Själv har jag aldrig tyckt att det känts knepigt att sitta hos barnmorskan men jag har ju fött 3 barn så det är väl ett naturligt ställe för mig kan jag anta.

    I och med min p-spruta så kommer jag inte naturligt i klimakteriet så jag har inte funderat så mycket kring det. Har ingen kontakt med min mamma så jag vet inte när hon kom in i klimakteriet. Och om det nu blir så, senare i livet gissar jag på att jag hör av mig till barnmorskan eller gynmottagningen om jag har funderingar, behöver hjälp osv.

    Helt klart ett bra ämne att skriva uppsats om, det kan gott behövas!

    Ha en skön kväll!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare