Summering av sommaren

Idag, nästan halvvägs in i augusti, känns det som höst.
Regnet, mörkret, luften.
Nåt gör att det inte bara känns som en regnig sommardag utan som att det faktiskt har växlat årstid.
Fast jag kan ha fel... och trots att jag är höstmänniska så välkomnar jag gärna ett par veckor till av sommar.

Jag tänkte ändå att jag skulle ta å summera sommaren 2013 lite grann.
Juni, juli, augusti.



Juni...

Jag hade på allvar kommit igång med att springa och klarade nu av att springa 5 km eller mer vilket jag gjorde rätt ivrigt där i början på juni.

Den 4:e juni korsade jag, med musik i öronen, en väg och väcktes med alla sinnen av en tvärbromsande bil och tjutande bromsar.
Ett par decimeter från döden. Med kylskåpet fullt av pajer å tårtor.

Dagen därpå hade vi nämligen student för vår Mini.
Solen sken och allt var å blev så himla lyckat trots en del stress kring logistik.

Den 10:e juni hade vi den traditionella sommarfesten med jobbet.
Det blev detta året en ganska lugn och tidig tillställning men mysigt ändå.
Vi kunde sitta ute en stor del av kvällen och jag invigde min nyinköpta långklänning i kamouflagemönster.

Den 12:e kl 13:41 föddes mitt första barnbarn... äntligen!
Lilla Ängla, känslan var så stor!
Så mycket lycka, en sådan tacksamhet och stolthet.
Världens vackraste flicka... så klart.
Dagen där på fick jag träffa henne. Hålla. Lukta. Pussa.

Vecka 25, mitt i juni, var intensiv.
Jag träffade Annanas. Jag fick veta att Gottfrid hade en lunginflammation.
Pappa å hans fru hälsade på och maken å jag var på Harry's en kväll.

Sen var det parmiddagar, allergi, kämpande med löpningen.
Vi var å hälsade på Ängla å jag var äntligen och klippte mej efter typ ett halvår.

 

Juli...

Första veckan var jag sjuk i astma/ bronkit.
Intervjuades av Hallands Nyheter kring vår arbetsbelastning och träffade Maria, Nina och Jessica från bloggen i Varberg. Hade en underbar dag med tjejerna.
God mat och en massa prat.

Den 6:e juli premiärbadade jag.

Så kom första semesterveckan.
Jag läste en massa böcker. Jag åt gott. Drack vin.
Jag träffade Cissi. Grillade på stranden och var på GeKås.
Var på krogen med Cissi. Jag var på hundutställning.

Andra semesterveckan fortsatte i samma anda.
Lättja. Glädje.
Var å hälsade på pappi på tisdagen å strosade sedan i Göteborg längst hamnen och sen hade mys med några kollegor på onsdagen.
Cissi fyllde år.
På söndagen var Maria här med sina barn å vi hade en underbar dag med sol, bad, grill å spökhus.

Sista semesterveckan var en smula vemodig, lätt ångest inför att börja jobba... och jobba fullt igen.
Men jag startade upp den genom att en varm, vacker måndagkväll gå på Badjävlar med Cissi och skratta tills magmusklerna bara ville dö.

Gottfrid fick sitt sår och jag fick punga ut med en massa pengar. Munsår from hell drog oxå ner stämningen en aning.
Men jag hade även mysiga stunder.
Parmiddag och en lunchdejt med mina två mellanungar.
Den 29:e juli började jag jobba igen.

Augusti...



Ja hittills då. Har jobbat en massa med spridda dagar ledigt, vilket hittills har gått bra.
Småkul på jobbet även om man saknar kollegor som har semester.

Sen finns det så klart en del jag inte kan skriva om på en blogg som läses av både känningar å okänningar.
Men på det stora hela en fin sommar. Juli lär bli svårslagbar i fråga om soltimmar.
Jag har grillat, badat, solat, hinkat vin, ätit jordgubbar och skrattat mer den här sommaren än på mycket, mycket länge.
Allergin har varit kännbar men hanterbar och jag har klarat av att springa nästan hela tiden.
Jag ska försöka bära med mej alla vackra, ljuva sommarbilder i höst och vinter.
Sparade som en skimrande skatt.

Hur har er sommar varit? 

Puss/ Asta

Ännu en onsdag...

 

Det blir en del dagboksinlägg nu, sorry för det. Min hjärna går lite segare i det här vädret tror jag.
Tids nog kommer debatterna igen. Men finns det någon som har en fråga eller önskar ett inlägg på nån särskild fråga så hojta till.
Glömde det veckosammanfattade inlägget i söndags.
Kanske synd, för så social som jag var den veckan är jag sällan.
Jag kan säga som så att semesterlunken och allt "unnar sej" börjar synas.
Benen som jag börjat få fason på och den relativt platta(re) magen är ett minne blott.
Man sliiiiter och sliiiiiter för ett resultat men det går på ett ögonblink... eller två lata sommarveckor... att förlora det.
Well... skit samma, jag kunde haft värre problem.



Å värre problem har jag oxå.
Allergin är överjävlig och hunden har fått våteksem.
Är mest oroad för det sistnämnda.
Det ser oskyldigt ut men kan blossa upp och bli stort på bara några timmar i den här kletiga värmen.
Jag har rakat över fläcken och sprutat på propolis.
Propolis är en vätska som jag fått av en veterinär som förmodligen fått sin legitimation i ett cornflakespaket men just detta propolis tror jag på.
Det används väldigt mkt utomlands, är en biprodukt från när bivax och har en antibiotisk effekt verksamt på stafylokocker.
I råden man kan läsa på nätet om våteksem/ hotspot så står det att en veterinär ska bedöma läget. Å att hunden bör bära tratt. Hahaha... den va rolig den. Not!
Märta hade tratt... en kvart... när hon opererats för livmoderinflammation och höll på att riva ner hela huset och oss som bor här med den.
Men jag ser på till imorgon. Hoppas på propolisen.På bilden är det rakat, avtvättat och färdigsprayat.

Allt är inte elände. Verkligen inte.
Sommaren är ljuvlig och jag njuter av den trots snor, kli å klåda.
Vi har grillat idag... igen. Jag tänker se till att vara spyless på att grilla å käka färskpotatis innan hösten är här.
Jag har sprungit. Trots allergin. På ren jävla tjurighet drog jag 7 km och det kändes härligt... efteråt. Ska skärpa mej med löpningen nu igen, håller på att tappa bort den känner jag.

Mini å jag å Gottepojken var ute och gick i skogen tidigare idag när den lilla mannen plötsligt hoppade ner i ett lerdike.
Han såg helt självmordsbenägen ut. Tryckte ner hela huvudet å frustande där under så det kom stora bubblor av lera, sen skvätte han upp det på ryggen med.
Fick slita honom där ifrån och jag kan säga att joggare som kom förbi tittade helt förfärat på min prins. Som om han vore... äcklig eller nåt?!?!
En blond snärta i 20 års åldern väste till och med "Ur vägen" med en mycket otrevlig ton. :)
Han fick Hooch (ur Turner and Hooch... ni som sett ni vet, ni andra fattar ingenting...) att framstå som en rätt välkammad kille.
Det blev bad å schamponering när vi kom hem. Å omhändertagande av "fläcken" oxå då.

Å så gick ännu en onsdag i våra liv.

Puss/ Asta

Nu ska jag svära i kyrkan.

 

Nej, nej, nej... ta det inte så allvarligt.
Bli inte arga. Kom inte hit å kasta ägg på min dörr. Ring inte å mumla okvädningsord om natten i min telefon. Tänk inte "Det var FAN droppen av den galna kärringen"...
Jag menar bara att jag längtar lite grann...

Längtar lite grann efter hösten.
Ännu är det bara juli. Högsommar. Och sommaren visar sej verkligen i sin allra vackraste och mäktigaste skrud. Sverige... när det är så här... är verkligen svårslaget.
Idag tar jag en liten paus från solen.
Går å plockar lite här inne. Tvättar lite. Lägger tillbaka 7211 fellagda saker på sin rätta plats.
Snart ska jag sätta mej i skuggan. Kanske med en bok.
Mitt munsår, mitt soleksem och jag behöver pausa en stund från solen.

Nåt jag verkligen är bra på är att leva här å nu.
Se det stora i det lilla.
Fucking carpe diem om ni så vill.
Å jag njuter av sommaren.
Jag ignorerar mina allergibesvär bäst jag kan och solar, grillar, pimplar öl, går ut med vattnet, badar, tittar på kossor, petar i mina prunkande pelargoner, umgås, är uppe sent om nätterna, läser, löser korsord, lyssnar på sommarprat, frossar jordgubbar, plockar hallon, går barfota och osminkad och allt det där som man ska göra på sommaren.
Detta är en av mina finaste... om inte den allra finaste... semestern som jag haft.

Men liiiiite liiiiiite smått börjar jag snegla åt andra typer av kläder.
Broderade boots, snygga jeans, strumpbyxor som passar till mina klänningar.
Jag köper små ljuslyktor, bunkrar stearinljus.
Funderar på årets upplaga av "Bonde söker fru" och längtar efter hockeyn.
Lite lite suktar jag efter mörkare kvällar, svalare luft, rödare rönnbär.
För jag är ju en höstmänniska.

Puss/ Asta

Badjävlar

 

Igår var den här tanten på stan... igen.
Kanske var det sommarens allra vackraste kväll?
Jag fick ju en biljett av Cissi till "Badjävlar" när jag fyllde år och igår var det dags!

Johan Rheborg, Fredrik Lindström, Magnus Betnér, Björn Gustavsson, Peter Apelgren och Henrik Schyffert på en utomhusscen med Ätran i bakgrunden och solen högt på himlen.
Packat med glada somriga finklädda människor ur alla generationer.

Vi har varit på Badjävlar många år. Årets upplaga var kanske inte den bästa.
En del skämt var "så där" och en del hade man hört förut...
Ändå är det verkligen nåt av det roligaste som sker varje sommar och som hör till semesterns absoluta måsten.

Jag skrattade så jag fick ont i magen vissa stunder. Var tvungen att sätta mej ner i gräset för jag fick knappt luft.
Cissi och jag har lite olika humor.
Hon tyckte Rheborg och Lindström var bäst.
Jag tyckte Gustavsson och Betnér.
Gustavsson är en sån komisk naturbegåvning. Så fånigt jävla rolig och Betnér har ju en vassare, argare, mer politisk humor än de andra, en humor som ibland går över gränsen men som när den funkar är absolut bäst!
Älskar när han hånar Sverigedemokraterna, ingen drar ner brallorna på dem så bra som han.
Sen är han ju snygg med :)

Efter showen promenerade vi in till stan. Lite salongsberusade så där.
Fnissande, allvarsamma om vart annat å med skorna i handen.
Jag var utsvulten och skulle kunna ha käkat en påkörd grävling om jag fick smör till men inte ett enda ställe i stan hade köket öppet.
Vi frågade på tre av krogarna, gick förbi nedsläckta pizzerior och korvmojjar.
Klockan kvart i elva mitt i turistsäsongen!
Värdelöst måste jag säga av en stad som vill satsa på att vara käck turistort.
Vi gav upp till slut å köpte oss varsin caipirinha.
Mumma!

Sen blev vi hämtade av Cissis snälla make.
Före tolv (eller okej, strax efter.)
Just like Cinderella.

Puss/ Asta

Recension på egen hand, "En man som heter Ove" av Fredrik Backman

 

Oj, som jag läser denna ljuvliga sommar och semester.
Nu senast "En man som heter Ove" av Fredrik Backman(å som jag önskar så att vi läst i Bloggdalas bokcirkel så vi kunnat diskutera den.)

Jag var lite skeptisk till denna bok måste jag erkänna.
Jag är ofta det till böcker som ligger på alla topplistor, de gör mej nästan alltid besviken de där böckerna som den stora massan precis har läst.
Dessutom förstod man på omslaget att det här är minsann en rolig och ironisk bok och jag var inte särskilt sugen på en sån...
Förväntningarna var således låga.

Boken handlar om Ove som är 59 år och bostadsområdets självutnämnda kvarterspolis. En paragrafryttare, en jobbig butter fan som anser att alla som inte kör Saab är opålitliga.
Han retar sej på allt och alla och det är inte särskilt många som förstår sej på eller tycker om Ove heller.
Men "rätt ska vara rätt" tycker Ove.

Tja, det är egentligen hela historien. Eller åtminstone upptakten till historien.
Resten får ni läsa själva.
För läsa den... om ni nu inte redan gjort det... tycker jag att ni ska göra.
Jag kräver det till och med.

Själv tog jag som sagt till mej den lite skeptiskt, läste de första kapitlen en smula reserverat och lojt.
Men sida för sida vann historien över mej mer och mer.
Jag läste en recension om boken där det stod att den var en "känslokastrull" och så är det verkligen.
Den är rolig, vemodig, eftertänksam, ironisk, sorglig och hjärtevarm.
Den fick mej att fnissa många gånger och att skratta högt å länge ett par gånger med.
Backmans enkla språk, korta meningar som är utan större finess vid första anblicken, slänger blixtsnabbt om ens känsloläge.
Första gången jag i boken gick från att le roat till att få en klump i halsen och tårar i ögonen blev jag nästan förvånad. "Oj, hur kom jag hit" lixom.
När jag läser bokens sista kapitel ute på studsmattan i solen storgråter jag.
Fulgråter med snor och tårar rinnande ner för kinderna och jag saknar Ove så fort jag läst sista raden.
Saknar honom så mycket att jag vill leta reda på Ove.

Grejen är att jag känner en Ove. En man väldigt lik Ove.
Samma karga, buttra inställning. Samma idiotförklarande bemötande av sin omgivning. Samma krigande med myndigheter. Och... nåt jag alltid har sett och förstått... samma varma missförstådda hjärta längst in.

Jag älskade den här boken. ÄLSKADE den.
Betyget kan inte bli annat än 5/5. Jag önskar att jag kunde ge den mer.

Puss/ Asta

Busungarna invaderar.

 

Hej hopp på er...

Idag har varit en fartfylld dag vill jag lov.
Upp i ottan... säkert redan kring tio... för att röja av här hemma lite grann och åka å handla.
Finbesök väntade ju i form av Maria och hennes tre yngsta barn.

Jag hämtade dem vid tåget. Jag bjöd skitungarna på glass, vi gick en liten rundvandring i staden innan vi åkte hem för att fika och sedan dess har dagen gått i ett.
Vi har badat (barnen åtminstone), gått promenad, grillat, lekt med Gottfrid, besökt ödehuset, skrattat.
Mina öron värker av ungarnas allt tjatter... jag är inte van längre å andras barn kan man inte stänga av så som sina egna utan måste svara på ett oändligt antal frågor.
 


Jag blev helt betagen i dem!
De är barn... barn ÄR tjatiga... men de är helt underbart sociala, öppna, tillgivna, roliga och vackra.
När småtjejerna körde in sina händer i mina, när de gömde ansiktet in i min mage vid spökhuset eller när lillkillen showade ut allt han hade så blev jag helt förälskad.
De är så fina. Med sitt vackra hår, sina mörka ögon och alla sina funderingar om livet.



Självklart hann jag å Maria oxå prata, men ungarna var i centrum hela tiden, så som det ska vara. Jag tror att de fick en härlig dag och jag hade gärna lånat dem ibland.
Jag fick en klump i halsen när jag kramade dem hej då vid tåget.

När vi hade ätit och innan vi skulle köra till tåget åkte vi vägen om ödehuset som jag en gång var sugen på innan jag stötte på ett argt spöke utanför... minns ni?
Jag har bara gått förbi under alla år men denna gången gick vi ända fram till huset och det är helt klart nåt spooky över det.
Döda stora fåglar i ett uteförråd. Fördragna gardiner. Ett knackande ljud, nåt som rörde sej i fönstret som inte var en människa.
En känsla av att någon tittade ut på oss. En kall känsla.
"Gå härifrån!" typ.
Jag å småtjejerna höll varann i händerna och rörde oss reserverat ett stycke ifrån medan Maria morskt gick runt med kameran i högsta hugg.
Hon har sett så många program om ghosthunting att hon anser sej ha vanan inne :)

Nu ska jag sätta mej på altanen med ett glas vin.

Puss/ Asta

Bla ha Bla ha

 

Ahhhh. Det är så härligt med semester. Så härligt.
Särskilt när man hör hur de har det på jobbet och de IGEN talar om min avdelnings på Hallands Nyheterna.
Politikern Mikaela Waltersson (M) uttalar sej om att jo då, situationen är kanske allvarlig men inga avvikelser el tillbud har kommit in. What?! Märkligt, med tanke på att vi skriver dem i stort sätt var enda jäkla pass... om vi orkar/ hinner.
Å ska patienter behöva dö? Personal slänga sej genom fönstret? Eller när är det nock för en moderattant som henne?
Jag blir arg. Jag blir uppgiven. Lite ledsen med faktiskt.
Jag känner att det är "upp till kamp" som gäller men att det är så oändligt svårt att samla en stor grupp uppgivna/ trötta människor och därför tänker jag... I give a fuck. Jag skiter i det till semestern är över.

Så. Istället njuter jag av det underbara vädret.
Jag har suttit ute i solen å i skuggan större delen av dagen.
Läst. Slumrat. Läst igen.
Vid min sida har vätskorna växlat.
Vatten.
Te.
Kaffe.
Vatten.
Öl.
Vin.
Kaffe.
I morse sprang jag en halv mil. Med dålig tid. Men det var varmt så jag höll på att få dåndimpen. Min kondition och motivation är inte vad den borde.
I eftermiddags gick jag ungefär lika långt och lät Gottepojken bada.
Sen har vi grillat finkött. Entrecote.
Jag har det bra jag!
Och jag försöker att inte tänka på jobbet.

Nästa vecka är min sista semestervecka. Innan jag börjar jobba fullt igen.
Det sägs att vädret ska hålla i sej. Jag tänker tillbringa många timmar på stranden. 

Puss/ Asta

Läs inte detta.

 

Jag varnade dej. 

Idag är jag seg. Trött. Arg.
Seg å trött för att jag är lite bakis men framför allt för att jag har väst Sveriges största munsår. Herpes på och i hela underläppen.
Det sticker, svider å gör ont. Jag känner mej febrig, illamående, trött och off när immunförsvaret får fullt upp.
Fult som fan är det med. Och evigheter kommer det ta att läka.

Arg. Varför kan, vill, orkar men framför allt FÅR jag inte lov att skriva.
Jag kan hinta om att det handlar om ett stycke äkta make, en negativ dryg jävla attityd och att droppen fick bägaren att rinna över.
Så. Nu var det sagt. Lite för mycket kanske men skit samma.

Jag har inte gjort så mycket mer än att varit arg idag.
Arg när jag läst.
Arg när jag suttit i solstolen.
Arg på promenad.
Hostan vill inte riktigt ge med sej. Midjemåttet har ökat med flera centimeter och jag borde gå ut å springa men orkar verkligen inte.

Japp. En sån dag.
Ove å rut.

Puss/ Asta

Ohhh yeah...

 

Igår var det party!
Det kunde den här tanten verkligen behöva.
Nog för att dagar i en stilla lunk är min favoritsysselsättning men ett å annat avbrott är uppfriskande å behövs.

Vi var ett litet gäng av tajta kollegor som samlades hos Lillebror i hans ljuvliga trädgård.
Vi drack drinkar och skrattade så jag fick ont i magen.
En kollega hade gjort middagen, kyckling och potatissallad.
En annan kollega hade gjort pannacotta med bär.
Själv köpte jag vinet till tillställningen.

När det blev för svalt ute så gick vi in.
Valde var sin låt från Spotify (vi har minst sagt olika musiksmak.)
Delar av oss... vi som är begåvade med taktkänsla å grace... dansade loss i det stora vardagsrummet.
Behöver jag tillägga att jag är ironisk nu? Ibland när jag är ironisk och inte skriver det på näsan på er får jag anonyma sura kommentarer.
Vi lekte även en snäll version av "Jag har aldrig."

Då jag kom hem var Gotte förtvivlad över att ha varit utan mamma i flera timmar.
Övriga familjen var ju hemma men det är inte riiiktigt samma sak.
Hur ska det gå när jag åker till Cypern?
Hur ska vi överleva han å jag?



Puss/ Asta

Sveriges vackraste stad

 

Hej hopp vänner å kamrater

Här står ett stycke tant. (Den som läst mina kommentarer förstår.)
Jag har haft en uuuuunderbar dag.
Idag har jag GJORT något... och inte bara hängt på fejjan hela dagen.
Kan ju vara kul att summera semestern med något annat oxå.

Maken å jag åkte på utflykt.
Först hem till pappsen och hans fru.
Det var visst ett tag sedan för maken körde vilse tog en lång omväg.
Där moffade vi pizza, öl å wienerbröd.
Vi satt i solen och hade allmänt mysigt.
Pappa är ju en smula konvalescent efter sin hjärtoperation men börjar hämta sej och det är jag väldigt tacksam över.

På vägen hem körde vi in i Göteborg.
Sveriges vackraste stad. I synnerhet nere vid Lilla bommen.
Det är vid kajen där båtarna ligger.
Vattnet, uteserveringarna runt omkring, bryggorna, människorna, båtarna.
Å doften av hav och tjära.
Utsikten över hav, mot Europa och världen.
Ja, det är ljuvligt.



Vi satt ner. Jag tog en öl å maken tog en Ramlösa.
Tittade på folk. Pratade. Njöt av att bara vara innan vi åkte hem igen.
Hemfärden var dock en plåga. Jag var akut kissenödig hela tiden.
Man kan verkligen inte tänka på NÅGOT annat när man är kissenödig, eller hur?!

Har ni haft en trevlig tisdag?
Min gamla bloggpolarinna Beata som jag för övrigt haft en härlig chatt med på fb nu ikväll hatade alltid tisdagar. Knäppt va?! :)

Puss/ Asta

Veckosummering

 

Så gick ännu en julivecka i våra liv. Min första semestervecka. Ja detta året alltså.
Jag tycker att den har känts rätt lång, helt okej.
Men tankarna på att snart börja jobba fullt igen, på att ha 4 eller 5 helger på raken finns där hela tiden i bakhuvudet.

Fast jag njuter. Inte tu tal om annat. Å jag unnar mej. I bästa Tabitastil även om det för hennes del brukar handla om sex å för min del mer är tugg- och drickbara kalorier.
På semestern får man dricka en öl varje dag. Å äta glass. Å chips. Å...
Jag har varit ganska aktiv fysiskt och jag är fortfarande småkrasslig. Segt som attans.
Maken har liknande symtom. Vågar varken hälsa på min far eller Ängla ifall vi smittar.
Vägde in på 59,5 kg.

Måndagen så sov jag länge. Låg ute och njöt i skuggan och läste i min bok.
Färgade håret och gick två längre rundor med hunden.

På tisdagen gick jag en halvmil med Gottfrid. Åt god mat och satt i solen.
På kvällen var vi hos veterinären och vaccinerade och sen åkte vi till stan och åt glass.

Onsdag. Gick en lång runda på 8 km och en kortare på 4 km.
Var ute mycket, spelade spel, läste böcker.

Torsdan kom Cissi hit och vi solade oss å satt å tjötade i trädgården.
På kvällen var Mini å jag på GeKås och när vi kom hem käkade vi pizza.

Fredag. Tog tag i springningen igen. Trots att jag inte är okej i luftrören och hostar en massa slem. Sprang 5,2 km.
På kvällen gick vi hela familjen ner till stranden å grillade kött som vi åt med potatissallad å chips. Mysigt.

Lördag. Upp tidigt och på hundutställning.
Lillebror följde med hem sen och vi satt i trädgården å pratade.
Sprang 6 km på kvällen.

Söndag... idag... inte hänt mycket. Gått två promenader med Gottfrid.
Lagat mat, plockat blåbär, bakat paj.

Nästa vecka är det semestervecka nr II.
Ska grilla med några vänner fr jobbet på onsdag eventuellt.
Cissi fyller år på fredag. På lördag är det marknad och Maria kommer hit å hälsar på nästa söndag.
Maken har oxå semester nu.
Jag hoppas på mer sol. Har haft tur med vädret denna första vecka.
En dag på stranden. Lite grill. Kanske en öl på stan vore ju inte fel.

Dagarna går så rasande fort. Har ni det bra?

Puss/ Asta

Nej, livet är bättre nu.

 

"Allt var bättre förr" skrev en facebookvän.
"Nej, allt är bättre nu" svarade jag och jag tycker verkligen det.
Nog för att jag kanske sagt det i 5-6 år... men min bästa tid är verkligen nu.
Jag är starkare, snyggare, roligare, klokare, lugnare, modigare, mer tillfreds nu än förr.
Jag har uppnått en massa saker på "måste hinna innan jag dör listan" och även om det finns en del drömmar, mål och trix kvar att få ordning på i mitt liv... allt är verkligen inte perfekt (blir det någonsin?)... så ÄR livet ett ständigt pågående projekt och ska så vara till den dag man tar av sej stövlarna.
Jonas Gardell kallade det i sitt sommarprat för att "vara använd." Han ville vara använd när han dog.
Jag känner likadan även om jag kanske formulerar mej annorlunda.
Livet är till för att levas och inte för att begravas i bästa möjliga skick.
Jag ska ändå kremeras so... whats the point?

Lev hårt, bli ett vackert lik.
Jag hatar uttrycket. Det är inte så jag menar.
Det finns inget coolt, inget rock'n roll överhuvudtaget med att en ung människa dör.
Min Lena blev inte ens 35 år. Hon älskade livet.
Jag tänker på henne när jag ligger i solen, när jag smeker min hund, när jag adventspysslar i november.
Att hon inte är med. Att jag lever. Också för henne.
Vad jag menar är helt enkelt att det är härligt att bli äldre.
Det är härligt att bli klokare. Inte så romantisk. Inte så stressad över att livet måste levas å det på ett särskilt sätt.
Jag är rynkig... jag solar för hårt. Jag har lite valkar... jag äter för gott.
Jag njuter av glass å öl å god mat när solen... denna livsbejakande sol som vi längtat så efter... ligger på och jag är faktiskt vackrare än någonsin.
Aldrig klassiskt snygg. Aldrig perfekt. Men min livsglädje och "skit samma mentalitet" gör under!
Tänk om ni visste det alla unga, vackra, släta tjejer... att ni är så jäkla fina.
Tänk att man måste bli gammal å rynkig innan man inser det.

Jag tänker på mina livsmål.
En hel del... kanske de viktigaste... har jag redan uppnått.
Barn. Barnbarn. Dogue de bordeauxägare. Sinnesro. Jag har varit kär. Jag har gift mej. Jag bor bra. Osv.
En del mål är inte nåbara just nu. Varghägn är inte tillåtet. Barnbarnsbarn är rätt ouppnåeligt de närmsta åren. En fransk bulldog har jag inte råd med (eller tid med.) Å hunddagiset... ja, det ligger lite på is. Säg 5 år... om 5 år omvärderar/ utvärderar jag den drömmen.
Så var är nu?
Vad kan jag drömma om nu?
Irland kanske. Att få en fungerande arbetssituation. Att nå mina springmål. Att vara i vardagen och i det lilla än mer.
Det är bra, realistiska mål. Som skulle kunna infrias. Det närmsta året.

Idag är livet härligt.
Sol, Lars Winnerbäck på hög volym, kall öl, första springturen på dryga två veckor.

Ta hand om er, ni med.

Puss/ Asta

Första semesterdagens plus å minus

 

Plus:

Boken jag påbörjat "Livet utan dej" tycker jag väldigt mycket om.
Jag gillar tonen och jag trivs med huvudkaraktären.
Skall strax krypa ner i sängen madrassen och läsa.
Härlig känsla att längta till en bok

Jag har gått två sköna rundor med Gottfrid.
En mitt på dagen när det var ganska varmt och en sent i kväll.
Högsommaren är fantastisk i alla sina dofter.

Det har varit en skön lunk på dagen.
Vi åt matjesill och färskpotatis och av någon anledning var det himmelskt gott idag.
Jag har legat i skuggan å filosoferat och läst. Tvättat några maskiner tvätt, handlat.
Jag har haft lite hemmaspa. Färgat håret, rakat både här å där (dock inte på huvudet), smort in mej i bodybutter.

Det har inte varit solväder idag. Rätt skönt, särskilt med tanke på att SMHI har lovat mer sol i veckan. Min hud behövde återhämta sej lite. Jag är solsvedd överallt, särskilt på nederdelen av skinkorna (dvs i knävecks höjd.) 

Minus: 

Jag är fortfarande kass i mina luftrör.
Det är bortåt 1,5 vecka nu och jag börjar bli less. På riktigt less.
Har kortison hemma och funderar på att köra en kur trots att det inte är så himla bra.
Kan den jäkla skiten inte bara släppa taget nångång?
Alla kilon jag gått ner, alla muskler jag byggt upp, all kondition jag slitit för... allt bara försvinner nu i väsande luftrör och segt slem.

Jag känner av en viss semesterstress. Inte i att göra saker utan i att känna känslor.
Som att vara avslappnad, här å nu, tillfreds, lycklig, lugn, solskensglad, festsugen, social, pigg.
Jag vill hinna göra allt det där härliga, buffra allt det där somriga. När jag börjat med en aktivitet (ex läsning) funderar jag på om det inte vore ÄNNU härligare med korsord eller att dricka öl med någon.
Gha.

Maken är hemma och "sjuk."
Hur han är "sjuk" kan han inte förklara.
Han känner sej döende säger han. Fast i feberångor. Han har 37,3. Hostar nån gång i halvtimmen. Spelar poker hela dagarna.
Å så tigger han mediciner... men vet inte mot vad.
Han fick en slurk Cocillana men slutade inte pipa för det.

Har ni semester?

Puss/ Asta

Böcker, böcker, böcker

 

S E M E S T E R och jakten har börjat. Jakten på "Den bästa sommaren..."
Sovit småskruttigt, vaknat många gånger, både av hostan, värme och ömmande solbränd hud. Klev upp halv ett. Ja, ni läste rätt... HALV ETT på dagen.
De flesta av er var väl färdiga med lunchen då misstänker jag.

Hur som helst, nu är det semester och nu skall njutas!
Jag fick ett boktips bland mina kommentarer. "Vinteräpplen" av Sundström.
Googlade lite snabbt recensioner och den har fått blandade skurar.
En del älskar den, andra säger att den har ett torftigt språk.
Jag ska absolut ge den en chans. Historien verkade spännande.
Tack snälla för tipset.
Är det någon annan som har tips på en bok som jag bara MÅSTE läsa?
Vilken bok läser ni nu och vilken är den bästa bok som ni någonsin läst? 

När jag googlade "Vinteräpplen" dök ett annat tips upp på en bok som gjorde mej väldigt nyfiken. "Änglarnas svar" av Stefan Eihorn. Det är hans debutroman tror jag.
Den kändes som ett måste och fick fina recensioner.
Jag ska oxå köpa nån till bok av Karin Brunk Holmqvist som skrivit "Potensgivarna" som jag nyligen recenserade. Tror jag ska välja "Sirila genltlemän sökes."
Se har jag förstås en hel del olästa böcker hemma redan.
En hel kasse med gamla böcker fick jag av svärmor. Mycket skit... Sidney Sheldon och sånt som jag slukade som tonåring, men ett å annat guldkorn låg där i med.
Böckerna från bokrean är olästa de flesta "Gustavs grabb" av GW Persson är mest spännande.
Men först av allt ska jag så klart ta mej an Bloggdalas Bokcirkelbok "Livet efter dej" av Jojo Moyes. Den skall vara recenserad å klar 31:e juli.

Puss/ Asta

Söndag

 

Söndag igen. Dags för veckosammanfattning.
Det är nu 1,5 vecka sedan jag sprang. Astman å luftrören har satt P för det.
Överlag tar det mycket kraft. Sönderhostade nätter, vaknat 5-5:30 å få gå upp och dricka te. Ingen ork med nåt... mer än att käka onyttigheter.
Vägde in på 59 kg.

Måndag: Katten fyllde 11 år vilket vi inte gjorde nåt väsen av.
Jag träffade Cissi å vi gick till havet. Tog en egen runda senare.

Tisdag: Promenerade 50 min. Försökte kurera mej. Mamma betalade in resan till Cypern (skräckblandad förtjusning.)

Onsdag: Skulle jobbat men var för skrutt. Hostade sönder nätterna.
Intervjuades av stans nyhetstidning angående vår arbetssituation och den hotade patientsäkerheten.
Köpte med mej godis hem.

Torsdag: Träffade bloggbruttorna Jessica, Maria och Nina i Varberg.
Hade en heldag med dem. Shopping, sightseeing, god mat å prat.
Fantastiskt trevligt.

Fredag: Skulle på Gyllene Tider men var sämre igen. Åkte till läkaren. Fick lämna återbud på konserten och Mini åkte i mitt ställe. Själv tog jag en stilla runda med Gotteman, drack ett glas vin och mölade i mej ostbollar.

Lördag: Fortsatt kurering. Jobbade på brännan samtidigt.  Fast på kvällen tog jag å Gotte oss en dopp.
Premiär för min del. Säkert 20 gr varmt.

Söndag: Skulle ha jobbat sista passet innan semestern. Fixade inte det.
Tycker kanske ändå att luftrören känns bättre idag. Att det börjar släppa?
Hoppas det.

Nästa vecka... semester!!! 

Hoppas självklart på att bli frisk nu.
På att komma igång med att springa igen och se hur mycket skada denna bronkiten har gjort på konditionen.
Jag har egentligen ingenting... eller väldigt lite... planerat.
Hundutställning att kika på på lördag. Vaccinera Gotteman innan. Äta lunch med Lillebror. Träffa Cissi.
Stranden kanske? Läsa böcker ska jag. Kommit in i ett riktigt flow nu vad det gäller läsningen.
Jag ska framför allt leta och samla på "gyllene stunder" av sommar, kärlek och lycka.
Ack, så jävla banalt det låter men det ÄR mitt semestermål, ta dagen som den kommer å inte missa chansen att njuta.

Puss/ Asta

Hälsa i det skruttiga

 

Hur glättiga, sommarrusiga bilder vågar man släppa på sin blogg när man är sjukskriven?
Hur mycket lycka och hur mycket livsglädje är det okej att utstråla när man faktiskt ska va hemma från jobbet imorgon... sista arbetspasset före semestern?!

Hmmm.
Jag är fortfarande skruttig. I morse vaknade jag i halv panik faktiskt å kunde inte svälja min egen saliv. Lungorna väser å slemmet bubblar.
Men sen dess har jag "spottat upp mej" en del. Bokstavligt talat.
Fortfarande kass men vid gott mod skulle man kunna säga.

Hälsa är inte frånvaro av sjukdom.
Hälsa är upplevelsen av sitt tillstånd.
Du kan således ha god hälsa trots kronisk sjukdom och icke god hälsa även om du egentligen är ganska frisk.
Jag har haft en underbar dag i solen, trots mitt hostande och min allergi.
En sån där riktig s e m e s t e r d a g  när jag legat på studsmattan och halvslumrat, läst, lyssnat på två sommarpratare. Jonas Gardell och fjolårets Annica Östberg.
Maken har grillat korv åt oss, jag har stilla druckit öl direkt ur flaskan och jag har gått ner till stranden (ja, 10 minuters promenad fixar jag faktiskt) och njutit av vattnet, Gottfrid och sommarkvällen.
Jag har faktiskt nyttjat sommaren bättre hittills i år än på hela sommaren i fjol.
Grillat mer. Läst mer. Varit vid havet mer.
Jag tänker fortsätta göra det. Ta vara på varje minut och dag.

Ikväll SKA jag lägga mej tidigt. Jag säger det varje kväll, men idag ska det ske.
Ska surpla i mej kaffet och sen säga Go natt.

Hoppas ni har en fin dag.

Puss/ Asta

Bilder från igår å idag

 

Söt bild föreställande Asta å skogens Konung.
Foto: M. Skytt.




Ännu en bild tagen av Maria. På mej å Skånetöserna i Varberg.



Å ännu en Mariabild. Mitt uppdrag var att "se lite svår ut" och det tycker jag nog att jag fångar rätt väl :) Plus lite bred om baken men det är en REN synvilla. Eller inte.




Här är hon, fotografen till de tre övre bilderna i egen hög person, fångad av Jessica.



Å här har jag å min ajfån knäppt en bild på ett känt Varbergsmotiv.



Latte. Underbart efter några timmar i affärer å vid fästningen.



Köpte en klänning. Handtvätt. Ser ni fläcken längst fram i nederkant på kjolen.
Där la Gotte sin nos EN sekund när jag provade den hemma.
Smart val Asta. Men söt är den. Mycket sötare än på bild.
Elegant glansig och inte alls rosa.
Jag är ingen rosa tant.



Idag har jag varit hos doktorn.
Han var vacker som få men jag tog inget foto. Det kändes inte bekvämt :)
Fick stanna hemma när bästa vännerna, mannen å Mini gick på Gyllene Tider ikväll.
Hade inte pallat.
Somnade som en sten på soffan efter middagen när dom åkt.
Sen gick jag en promenad med Gotte.
Han var VÄLDIGT målmedveten i sina steg å ville absolut till stranden för att bada.



Å busa...



Min vackra, vackra kille.
Nu sippar jag lite vin. Bälgar i mej vatten och ska lägga mej på spikmattan snart å läsa i min bok.

Puss/ Asta