lördag 21 september 2013

Subfebril

 

Okej, då tar vi tempen.
Den är "så där"... subfebril kanske.
Puttrande men helt klart under kontroll.
Resfebern alltså.

Min lillebror är tillbaka på behandlingshemmet.
Mamma har handlat resväska.
Jag har packat ungefär 80%.
En del saker... snus å tuggummi å kanske cigaretter ska köpas till.
En del saker behöver man ju until the bitter end. Som spikmatta å smink.
Men på det stora hela.
9 klänningar. Fyra par skor. 4 behåar. 7 trosor. Keps. 2 bikini. Å en allsköns massa mer. Ett halvt apotek tex. För alla eventualiteter.
Jag har noppat ögonbrynen.
Jag har målat naglarna i nån skum lilagrå nyans som faktisk är ganska snygg å funkar till det mesta.
Jag har sett Frölunda förnedras mot Linköping men det hör ju inte direkt till resförberedelserna.
Å jag har varit duktig flicka och skrivit recensionen för Bloggdalas bokcirkel så den bara är att posta om 3 timmar eller mer. 

Jag tycker att Gotteman tittar oroligt och skuldbeläggande på mej.
Givetvis rent nonsens.
Han har ingen aning om vad hans svekfulla mamma ska ta sej till.
Inte nog med att jag aldrig varit ifrån honom mer än 1,5 dygn. Jag har aldrig... som i never... varit ifrån honom och tagit med mej hans näst bästa människa-storasyster förut.
Undan, undan med den typen av tankar nu.
Vi har gått en lång runda längst havet idag (oxå) och jag ska göra så imorgon med.
Sen är det bara att be till de högre makterna att vi inte dukar under av saknad.
Här om kvällen lyssnade jag på Karlavagnen och det handlade om livsavgörande val. Spännande ämne.
En kille ringde in och berättade att han varit ihop med en tjej och att hon efter ett tag ställde ultimatum om att antingen flyttade de ihop och han avlivade sin katt som han haft i 11 år (hon var allergisk) eller så gjorde de slut.
Killen valde sin katt.
När han berättade om det blev han väldigt ifrågasatt och nästan dumförklarad.
Jag fattar!
Jag skulle ha valt min hund framför vilken karl som helst. Alla dagar i veckan.

Well, det var en parentes. Imorgon ska jag handla det som behövs handla, be till Gudarna om att brorsan håller sej lugn till vi har lyft och raka benen (*raka benen betyder raka här å där men det behöver jag ju inte skriva ut.)

Puss/ Asta

1 kommentar:

  1. Blir så glad och rörd av det här inlägget, då det är så mycket "Du" på något vis och så härligt ändå vad du delar med dig. <3 Kramar! ( hade också valt hunden över mannen, eller det har jag väl redan gjort då han inte kommer hit pga hunden och människor vet inte att de planerar sin tid runt min hund i vissa sammanhang. ;))

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare