lördag 9 augusti 2014

Avundsjuka

 

Avundsjuka.
Mmmm. Bara ordet väcker känslor.
Det är en riktigt ful känsla. En skamlig sak att känna.
Lite som bitterhet eller skadeglädje.
Något som de allra flesta människor känner ibland men som väldigt få vill kännas vid.
Är det något bibliskt över det, för att det till och med står i De 10 Guds ord, eller vad kommer denna skam ifrån?
Någon som vet? Någon som funderat över det?

Själv var jag mycket mer avundsjuk förr.
Avundsjuk på människor som bodde flott, som kunde sticka iväg på en utlandsresa när de ville.
Avundsjuk på människor som var så där pluttinuttit kära i sin partner och som verkade ha perfekta äktenskap.
Avundsjuk på de som var vackra och populära.

Jag är sällan avundsjuk numera.
Dels har jag jobbat med mej själv för att göra mej av med denna icke sympatiska egenskap.
Det är ju så härligt med genuint generösa människor. Sådana som blir alldeles lyckliga hela tiden för andras skull. Det kan jag faktiskt bli lite avundsjuk på :)
Men oxå för att livet lärt mej att vi alla bär våra kors.
Även den mest ekonomiskt välsignade människa råkar ut för sorger inga pengar rår på.
Alla vackra äktenskap är inte vad de ser ut att vara.
Livet ÄR tufft för oss alla, bara på olika vis.
Och det där med skönhet, det sitter ju i betraktarens öga. Å även om det nu inte är så, så falnar det med tiden.

För den som fortfarande lider av avundsjukans förtärande gift skulle jag vilja ge ett litet tips.
Det fungerar på nästan allt.
Fake it until you make it.
Låtsas.
Låtsas vara generös. Låtsas vara glad över att grannen kommer iväg på sin tredje utlandsresa detta året trots att det var 10 år sen du gjorde det. Låtsas att de gläds med kollegan som kommer i samma jeans som hon kunde ha när hon var fjorton.
Le och säg "Men gud vad kul, vad roligt för dej att just du fick det jobbet/ vann den miljonen/ kunde springa två mil på första försöket/ har en man som dyrkar jorden du går på" eller vad det nu må vara.
Ju mer du tränar desto mindre konstlat kommer det att kännas, efter ett tag inte falskt alls och så småningom så kommer du faktiskt att kunna glädja dej.

Det finns mycket jag skulle vilja ha mer av. Eller mindre.
Jag skulle tex vilja skriva den där romanen, jobba hemifrån, bo mer lantligt, ha fler djur omkring mej osv osv och ibland kan jag känna avundsjuka över sådana saker.
De som kan stå utanför hamsterhjulet.
Men jag har mer än de flesta om man ser till jordens befolkning.
Jag har verkligen dragit vinstlotten i livets tombola.
Jag har så jäkla mycket som jag är tacksam över och även om livet inte alltid är enkelt (vilket gudarna ska veta att det inte är) så är jag ännu så länge förskonad från de riktiga katastroferna som att överleva ett barn eller ett barnbarn.
Å jag tänker att bara jag slipper det så ska jag aldrig avundas någon annan.
Jag är tacksam för all kärlek jag har omkring mej.

Puss/ Asta





4 kommentarer:

  1. Tycker du är så klok Asta, vad ska människan klaga över om vi får ha våra barn och barnbarn friska ♥ Hoppas många läser din blogg och tänker efter om det verkligen finns något att vara avundsam för, trots allt blir livet vad vi gör det till, ville vi inte plugga i tonåren så fanns det "komvux" där vi kunde hämta igen utbildningen och komma in på högskola/universitet för att senare få ett bra jobb. Vi är så lyckligt lottade med så många bra chanser för att få en bra välfärd, så länge våra nära och kära mår bra och finns vid vår sida har vi dragit den största vinstlotten =) Hoppas Gotte-pojkens sår får läka snart, kram

    SvaraRadera
  2. Vilket fint och tänkvärt inlägg! :) Bra knep du har mot avundsjukan.

    SvaraRadera
  3. Lite avundsjuka kan nog vara sunt dock - att vilja kämpa för att få det man vill ha eller få det bättre. Kanske den där grannen som åker utomlands sporrar en att dra in på nån onödig utgift och äntligen spara ihop till den där resan. Min dröm är ju att få flytta tillbaka till Sverige, jag blir hur avundsjuk som helst när nån här säger att de ska flytta hem för att det känns som en kniv i hjärtat just då även fast jag givetvis är glad gör deras skull. Är nog samma för de som inte kan få barn, man gläds åt gravida vänner men samtidigt vrids den där kniven om ett varv igen.
    På gott och ont alltså, men så länge man inte går och önskar olycka över nån annan tycker jag gott man kan få avundas lite!

    SvaraRadera
  4. En klok text du Asta. Och jag har funderat mycket kring detta om avundsjuka.. Ty detta känns som roten till så mycket annat som känns ont.. Missunsamhet, småaktighet och ren och skär ondska. Som Nina skriver hrä ovan är nog lite avundsjuka sporrande, men sedan? Har jag funderat mycket kring.. Jag är inte avundsjuk. Det är bara så. Jag vet inte varifrån jag fått den känslan, men jag är inte det. Det är inte alltid jag hurrar högt för att någon miljonär vinner ännu en miljon, men jag är likgiltig inför det. Så är livet helt enkelt. Ibland är det si. Ibland så. Och jag har, precis som du, dragit en vinstlott i livets tombola. Jag är ju född här. Jag har mina fina pojkar. Och så vidare.. Men det tåls att tänka på. Det här med avundsjuka.

    Kram

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare