Idag på självaste overshootday (Dagen då vi överstiger årets kvot av naturresurser. Från och med nu lever vi över våra tillgångar. Dagen inträffar tidigare och tidigare för varje år som går och om vi fortsätter i samma takt behöver vi tre jordklot redan 2030- Info stulen på blockets sida på fb.)
Idag hade jag smaklösheten att åka till den billiga å onödiga konsumtionens mecka-Gekås i Ullared.
Utöver schampo och dylikt köte jag en tunn kofta och en tjock fleeskofta, ingen av dem hade jag förmodligen bemödat med en blick i någon annan affär.
Jag köpte strumpbyxor, trosor, ett baisclinne och ett par höstskor.
Inget av det var absolut nödvändigt.
Men sedan kände jag... nu! Nu får det banne mej vara bra på ett tag.
För min ekonomis skull men framförallt just för detta med överkonsumtionen.
Hushållen måste konsumera, pengar måste rulla, marknadens stora glupska gap måste ha sitt.
Å inom en generation har vi tagit död på mänskligheten eller åtminstone försvårat ofantligt för oss och flyktingströmmarna vi sett hittills är noll å nada i jämförelse.
Det känns inte bra. Det har inte känts bra på länge.
Jag får inte samma kick av att handla längre.
För let's face it... jag shoppar inte av behov. Jag shoppar av tristess, för att uppmuntra mej själv, som belöning, som tröst.
Min garderob skulle kanske inte klara att hålla mej modemässig i 10 år framöver men den skulle lätt klara att hålla mej klädd, anständig och varm.
Jag har ju skickat efter en ljuvlig hjärtbeströdd klänning från Me&I som jag såklart ska betala å använda men sedan får det vara bra med kläder och skor till mej själv för detta år.
2014 is done!
Förutom att GeKå´s gör en pank så blir jag numera helt utmattad.
Där är så mycket folk, så många pinaler, så många kundvagnar, så många nervbryt.
Hela stället ångar stress och samtidigt går allt vansinnigt låååååångsaaaamt.
Jag slutar tänka i sådana situationer. Min hjärna tappar förmågan.
Som när jag äntligen står i kassakön och en människa några vagnar framför mej står med omåttligt stor å ful tomten i famnen och jag... i mitten av augusti... säger till Mini med deppig röst:
"Men åhhhh, nu glömde vi ju att gå vägen om tomtarna."
Tur jag är ledig i morgon!
Puss/ Asta
Jag tror inte jag skulle palla Gekås... Hos oss är det mannen som skulle vilja åka dit. Och just nu vill han att vi åker till IKEA (20 mil enkel väg...). Jag vill inte vi ska köpa en enda pryl till, vi måste lära oss att klara oss med det vi har, och vi har redan i överflöd!
SvaraRadera