I Bloggdalas eminenta bokklubb har vi denna gången läst Thereses val "Ru" av Kim Thuy,
Ru som betyder bäck på franska och i överförd betydelse flöde (av tårar, blod, pengar.)
På vietnamesiska betyder det vaggvisa.
En tunn liten roman på 151 sidor där många sidor bara är skrivna till hälften.
En lätt sak att recensera kan man tycka...
... Men nej, inte riktigt.
Genom hela läsningen har jag funderat. Hur ska jag recensera den här? Vad handlar den om?
Tja, den handlar om författaren Kim Thuy som lämnar Vietnam som båtflykting 1978 då hon var 10 år gammal.
Det är vad den handlar om men ändå inte.
Den lilla tunna boken rymmer en mängd korta berättelser som inte är skrivna i någon synkroniserad ordning.
Med en känsla av slumpmässighet får vi ta del av minnen, människor, familjemedlemmar, dofter innan flykten, efter flykten, under flykten. Ibland från Kanada ibland från Vietnam.
Fram å tillbaka.
Det är en roman om kärlek, om uppoffringar, om flykt.
Det är en roman om människans utsatthet, om arv och om kärlek mellan föräldrar och barn.
Den är skriven på ett enkelt språk, den är full av väsentligheter och jag har vikt varannan sida typ för att markera något extra tänkvärt eller vackert.
Låt mej ge några exempel...
Mina barn har gett mej den enastående förmågan att blåsa på ett sår så det onda försvinner, att förstå ord som inte sägs, att ha svar på alla frågor, att vara en fe.
En fe förälskad i deras dofter.
Mina kusiner var i tioårsåldern. Ändå hade de redan ett förflutet att redogöra för, eftersom de föddes i ett slocknat Saigon och växte upp i den mörkaste perioden i Vietnams historia. De beskrev med en hånskratt hur de runkat av män i utbyte mot en skål soppa för tvåtusen dong.
De skildrade sina sexuella handlingar så oförfärat och rättframt, så enkelt och naturligt som bara den kan göra som tycker att prostitution enbart handlar om vuxna och om pengar och inte angår barn på sex-sju år som de själva, som sålde sej för ett mål mat värt femton cent.
Om sin mamma som växte upp med mycket pengar och i en familj med hög status:
Hon förberedde mej och mina bröder på en framtid där vi på en och samma gång var musiker, vetenskapsmän, politiker, idrottsmän, konstnärer och språkgenier.
Men när blodet fortsatte att rinna och bomberna fortsatte att falla i fjärran lärde hon oss att kröka rygg som tjänstefolk... Hon förberedde oss på fallet. Det gjorde hon rätt i, för det dröjde inte länge förrän golvet försvann under våra fötter.
I flykten:
Vi var förstenade av rädsla, inneslutna i rädsla. Vi blundade inte längre när vi blev nedstänkta av det skabbsjuka barnets kiss. Vi höll inte längre för näsan när våra medresenärer spydde. Vi var avdomnade, fångna mellan varandras axlar och ben och vår gemensamma rädsla.
Vi var förlamade.
Vackert. Tänkvärt. Men aldrig riktigt gripande.
Jag vet inte om det beror på snuttifierandet. På att det är små, korta ögonblicks skildringar och reflektioner som är en mängd korta berättelser istället för en eller om det beror på mej.
Att jag läste den i fel mood, att jag inte förmådde riktigt att ta in.
Jag tror att jag ska ta och läsa om den.
Betyg då?
Jag vet inte. Alltifrån 2-4. Å ändå absolut inte medelmåttig då ordet medelmåttig står för massa, godkänd. Romanen Ru är inte likt något annat jag läst.
Nästa roman har Catharina valt. Det blir "Mississippi" av Hillary Jordan och recenseras den 1:a november.
Puss/ Asta
Åhh, vilka vackra citat du valt ut!! Och jag kan förstå din ambivalens - för hade jag också läst den i ett annat mode, i en annan stund hade jag förmodligen känt likadant. För trots att boken är vacker och lättläst, är den just komplicerad och krävande. Den är så mycket i all sin litenhet. Men jag älskade den. För jag hade den turen att jag kunde läsa den i ett svep, uppkrupen i mitt soffhörn och med höstens första brasa sprakande i den öppna spisen..
SvaraRaderaHoppas du mår bättre idag A!!!!! Kramar
Jag ÄLSKADE den, den grep tag i mig som bara ett fåtal böcker gripit tag i mig förr. Det ska vara Yarden och Stål som når samma nivåer. Jag skulle även säga Ove, men Ove är en så helt annan sorts historia att de inte riktigt går att jämföra dem. Jg blev gripen, fångades och drogs in, jag kände dofterna, skräcken och apatin. Och det i en fullständigt stillastående läslust som jag inte varit med om i hela mitt liv. Så tacksam för den här boken som visade mig att läslusten ändå finns där, även om den till största delen går i dvala just nu... Och nu har du höjt mina förväntningar på Mississippi oxå...
SvaraRaderaDet fantastiska är att man kan slå upp vilken sida som helst och finna ett läsvärt citat. Vissa författare har den makten.
SvaraRaderaFörstår din ambivalens, RU handlar om allt och ingenting på samma gång. Man får inte vara för trött för att klara av att ta till sig innehållet, utan den kräver ens fulla uppmärksamhet.
Testa läsa Mãn, den är mer sammanhållen tycker jag, och det går inte att läsa utan att bli sugen på att äta vietnamesisk mat, den saken är säker!