torsdag 9 oktober 2014

Fler tankar om övergrepp och ofredanden.


Som ung... vi pratar om kanske mellan  9 å 15 år... blev jag utsatt för en drös med sexuella övergrepp som ni kan läsa om här innan ni läser vidare.
Jag fick flera kommentarer på det inlägget om att ni inte känner igen er i bilden av att vara flicka och utsatt av det patriarkaliska samhället och till er vill jag säga att jag är... och menar det... uppriktigt glad för er skull.
Tyvärr tror jag att ni är i minoritet. Jag har haft oändligt antal samtal med kvinnor i olika åldrar och från olika uppväxtförhållanden som vittnar om mindre eller större övergrepp.
Allting behöver inte vara våldtäkt eller en totalt sinnessjuk ingift morbror som tänder på barn, det finns lägre grader i helvetet... men det är fortfarande just det. Åt helvete alltså.

Jag tror... gällande saker som skedde i min barndom att det "hör ihop."
Att utsatta ungar signalerar någon slags brist på självförtroende, något sargat som gärningsmän kan dofta sej till.
Jag levde tidvis destruktivt, jag umgicks med äldre killar, jag hade kanske tuttar å häck men jag hade fortfarande bara ett barns oskuldsfullhet och insikt. Jag minns hur jag sökte efter kärlek.
Alltid denna kärlek.
Men där ifrån till att "ta på mej det" kan jag inte göra!
Det var ändå inte mitt fel. Även om jag som barn följde med till de där platserna, gick med de där männen. Det var inte mitt fel.
Jag vill ta den där lilla Asta i famnen och säga att hon är värdefull, att hennes kropp och vilja är hennes och att hon är älskad ändå. Även om hon säger nej.

Mitt vuxna jag, den vuxna kvinnans kränkningar är något annat mer hanterbart, mer av "sociala missöden."
Ibland kan jag få höra (å i synnerhet från andra kvinnor?!?!) om någon man betett sej "olämpligt" att "Det är för att du är lite flirtig" (dvs ler å skojar å inte viker undan blygt med blicken) eller "Fast du gillar ju att synas å har ganska urringat."
Rätt få attityder gör mej så irriterad!
Det lägger... som alltid... skulden på kvinnan.
Uppför dej/ le lagom/ var inte för trevlig/ tacka inte ja till nåt i baren/ klä dej sedesamt/ drick inte för mycket/ ryt ifrån osv.

Jag är inte den som är den.
Jag tycker om att skoja. Jo jag kan nog vara lite flirtig i all oskyldighet.
Jag tycker absolut att det ska få finnas ett spel mellan män och kvinnor.
Jag blir inte förbannad över en komplimang, tvärtom!

Men män är tänkande varelser.
De förstår gränser, de borde i alla fall kunna förstå.
Att tacka ja till en drink innebär bara att jag tackar ja till en drink.
Att jag har urringat betyder inte "kom å kläm på mina bröst."
Att jag skrattar är inte per automatik ett magiskt tecken på att jag vill ligga.
Jag skall inte behöva vara kylig, nykter och klädd i polotröja för att bli respekterad.
Jag tror nog män kan lära sej att förstå det och jag tycker det är där vi ska lägga krutet när vi fostrar våra barn.

Puss/ Asta

3 kommentarer:

  1. Du har HELT rätt - det är ABSOLUT inget som du, eller någon annan utsatt skall "ta på sig"!! För bövelen - vilket barn kan lastas med det? Och som kvinna skall du väl inte ta ansvar för männens beteende??!! Nej, verkligen inte! Och därför - precis som jag skrev i min förra kommentar (om jag minns rätt.. rätta mig om jag har fel) - är en av sakerna vi kan göra, att börja med att uppfostra våra söner, den nya generationen att förstå vikten av just detta. Att det inte på något sätt handlar om att "någon bjuder ut sig" (jag avskyr det uttrycket!!!) utan det handlar om hur man reagerar som medmänniska på en annan medmänniska. Dessutom skall vi reagera på sexisktiska uttalanden, åsikter mm så ofta vi bara kan. För att markera att detta inte är ok.

    Jag skickar en kram till både lilla Asta och stora Asta! Kram

    SvaraRadera
  2. Jag är så krass att jag tror att många av de som säger sig aldrig blivit utsatta faktiskt är så inne i normen om att det är kvinnans ansvar att de faktiskt inte inser när de är utsatta...

    SvaraRadera
  3. Jag gick runt och tänkte att jag aldrig hade blivit utsatt för något. Sedan fick jag frågan en gång och tid att tänka igenom det och jag kom på minst fem tillfällen då män och pojkar utsatt mig för övergrepp, som jag mer eller mindre skrattat bort då det skedde. Så jävla indoktrinerad i vems skammen och ansvaret var är jag. Och det leder mig in på: Bra skrivet inlägg! Skulden. Är. Inte. Din.

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare