tisdag 21 oktober 2014

Ja!


 

Freja skrev: "Vilken förmån för Noah att ha så många vuxna han är trygg med!"

Ja! Det är en förmån för Noah att ha fyra stycken vuxna omkring sej som han är trygg med och som han ser som sin familj.
Det är en förmån för oss alla och det har vida överträffat mina förväntningar om hur det skulle bli med ett barnbarn i huset.

Innan Noah kom kunde jag känna en viss ängslan. Glädje å förväntansfullhet men ändå en viss ängslan.
... att vi (moffa å jag) inte skulle få sova om nätterna.
... att Mini å hennes pappa som bråkade en del innan Noah skulle bråka mer.
... att jag skulle ha svårt att inte "lägga mej i" för mycket.
Saker andra verkade oroa sej över var...
... att vår storfamilj skulle störa anknytningen mellan Noah och hans föräldrar.
... att föräldrarna skulle fortsätta leva tonårsliv och inte ta ansvar.
... att jag skulle bli nåt mellanting mellan mormor å mamma.

Ingenting, varken andras oro eller min har infriats.
Vi sover gott om nätterna.
Noah vet mycket väl vem som är mamma å pappa.
Vi hjälps åt i betydligt högre grad än innan med hushållet
Mini å hennes pappa grälar aldrig numera. Noah har kanske påverkat morfar allra mest och gjort honom till en gladare å lugnare man.

Det är så oerhört mycket mer härligt, kärleksfullt och roligt än vad jag vågade drömma om med ett barnbarn i huset. Att få knyta an så nära, dagligdags till en ny liten människa igen.
Att få snusa in hans doft, smittas av hans skratt, känna hans små armar kring min hals, se alla hans framsteg... och ändå inte ha det fulla ansvaret. Kunna lämna över så fort jag är trött, less eller vill göra nåt annat.
För som jag sa till Noah tidigare när jag bytte hans blöja "Jag fattar inte att människor i min ålder eller bara lite yngre orkar skaffa småbarn å rodda det på heltid."
Det är väl tur att vi människor är olika men jösses det är en enorm skillnad på ork när man är dryga tjugo och när man är dryga fyrtio.

Hans föräldrar får mer vila, bättre ekonomi, mer stöttning.
Å Noah... han älskar ju oss. Trots att han bara är sex månader så kan man redan se att han har sin egna personliga relation till mormor å morfar.
Väldigt "ogenus" förvisso men jag är bättre på trygghet å att trösta. På att bjuda på förbjudna smakupplevelser å på att sjunga.
Med morfar ser Noah på hockey, leker "vildare" lekar och pussas på magen.

Jag är så oerhört tacksam över den här tiden. Så otroligt tacksam.
Detta halvåret har varit fantastiskt, kanske det bästa i mitt liv.
Det enda som jag oroar mej över är hur det kommer att kännas den dagen Mini å hennes kille flyttar... å tar ungen med sej!
Jag saknar redan mitt andra barnbarn Ängla varenda dag å då har jag ändå från början fått vänja mej vid att se henne mer sporadiskt.

Puss/ Asta

2 kommentarer:

  1. *ler* Jag förstår att du haft det bra!! Och då jag har den stora ynnesten att faktiskt ha fått träffa Noah, vet jag att han är en underbart liten going!! Och Det är Nella också.. Så otroligt lyckosamt att ha fått en sådan fantastisk start i livet!

    Kramar

    SvaraRadera
  2. Härligt att höra, jag är så "galen" att jag önskar jag får uppleva samma sak... Men än så länge verkar det inte troligt... Sonen kommer att flytta någonstans för att jobba med dataspel så fort han får en chans, och dottern vill bli marinbiolog, och då finns jobben knappast här där vi bor...

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare