måndag 6 oktober 2014

Kanske borde jag ha en annan ras?



Gottfrid är knappt 2,5 år.
Med Dogue de Bordeauxögon är det fortfarande tonåring.
Likt fina viner mognar de sent i livet så väl fysiskt som mentalt.

Gottfrid är en fantastisk hund!
Att skryta är ofint men jag har nog sällan eller aldrig sett en hund så mentalt balanserad som han är.
Han är trygg, orädd, stabil, övervinner obehag snabbt.
Han finner sej i de flesta situationer och är sällan överilad.
Han tar det mesta med ro den pojken.
I mina ögon är Dogue de Bordeaux den vackraste av alla raser.
Färger, muskler, rörelser i perfekt harmoni.
Maffig utan att vara klumpig.
Respektingivande utan att vara aggressiv.

Men!
Likväl undrar jag ibland om Dogue de Bordeaux verkligen är rasen för mej?
Trots att ingen annan ras attraherar mej alls på samma vis fysiskt eller psykiskt.
Ibland undrar jag om jag inte skulle ha något mer... will to please?
Eller åtminstone något... mindre?

Märta och Gottfrid var av samma ras.
De var båda råstarka.
Där upphör likheterna.
Dogue de Bordeaux är inte bara starka för att de är stora, det finns det många andra raser som är med.
De är råstarkasåinihelskottaöverjordiskt för att de är byggda med större delen av sina muskler kring nacke och bog, för att de är förhållandevis låga och nära marken i förhållande till sin vikt och för att de har sin enorma viljestyrka.
Märta drog omkull mej många gånger.
En gång slog jag i ryggen så att jag höll på att inte kunna ta mej hem.
En gång drog hon omkull mej så jag stukade foten.
Båda gångerna fick jag vara sjukskriven.
Oräkneliga gånger drog hon omkull mej inför andra och fick inte bara kroppen att värka utan oxå skammen.
Gottfrid har dragit omkull mej några gånger.
Denna gången, i fredags när jag slog i huvudet så illa, drog han inte omkull utan snarare fällde mej bakifrån eller sidledes.
Men slog mej som fan gjorde jag.
Å det kunde gått än värre.

Jag är en liten tant.
1,62 i strumplästen och dryga 60 kg tung.
Jag har väldigt lite muskler i förhållande till min hund.
"Det är inte i styrkan det sitter" protesterar nog en mängd hundvänner nu.
Nej, kanske inte. Kanske inte bara åtminstone.
Jag får väl ta på mej att jag kanske är en smula daltig med mina hundar.
Å en Dogue de Bordeaux är mästare på att linda daltiga hundägare runt lillklon, det har jag sett åtskilliga exempel på. Människor som likt jag själv haft brukshund innan som de hållit i betydligt stramare lina på alla sätt daltar bort sina små änglar.
Det är nåt med blicken.
Nåt som är svårt att sätta ord på.
Bortskämda blir väldigt många av denna ras.
De ska inte kuvas, inte hållas för stramt, inte fostras hårt.
De är mjuka och väldigt fria, självständiga själar i en stor kropp.

Gottfrid är som sagt en väldigt snäll tonåring.
Han går lös för det mesta. Han bryr sej inte om människor som passerar.
Han stannar vid hundmöten och låter sej kopplas.
Han börjar till och med bli helt okej vid de flesta hundmöten... om det inte är en hanhund som är provokativ.
Men!
Han kan inte motstå en rådjursrumpa. Eller en kanin.
Han kan inte motstå att slänga sej efter varenda jäkla katt... inklusive hushållets egna.
Lös som kopplad VRÄKER han sej mot allt han kan jaga.
Det är själva startögonblicket som är intressant för honom.
När han väl jagar ger han ofta upp efter hundra-tvåhundra meter trots att "bytesdjuret" fortfarande kan vara synligt.
Å han är SÅ STARK!

Kanske är det så att jag helt enkelt inte... passar till att ha denna mina drömmars ras?
Kanske är kombinationen av min fysiska litenhet och min brist på ständig konsekvens och massor av träning där jag åker i backen helt enkelt... för mycket?
Kanske kommer jag tillslut slå ihjäl mej?!

Vad tror ni?
Bostonterrier? :)

Puss/ Asta

6 kommentarer:

  1. bullterrier har du väl alltid gillat annars?

    SvaraRadera
  2. Ibland vill en ju ha en hund med mer "will to please", men de dagar då jag är hundvakt åt en rottis/labbe, så är jag så himla glad att jag har min mer självständiga bovve. Blir allt bra jobbigt i längden det där, iaf om en är van med en hund som är lite mer sin egen herre ;P

    SvaraRadera
  3. Tror att lite mer muckler på din taniga kropp kommer att hjälpa. + att träning alltid är bra både för hund och matte. Sen kommer det säkert en dag då det blir farligt för dig men den är inte här än... Och då säger jag givetvis Boxer! En bordeux i mindreformat ;-)

    SvaraRadera
  4. Fast du klickar ju fantastiskt med dina hundar, jag förstår att det vore svårt att byta ras...

    SvaraRadera
  5. En helt akademisk fråga, eftersom du inte kommer att sälja Gottfrid i alla fall! :-D

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare