Bloggdalas bokcirkel recenserar "Bara människor" av Anne Liljeroth"

I Bloggdalas bokcirkel recenserar vi årets första bok "Bara Människor" av Anne Liljeroth.
Vald av Catharina som till å med fixade gratisböcker till oss alla från Hoi förlag via sina kontakter.
Lyxigt att hämta ut både denna och uppföljaren helt gratis. Det är vackra omslag.
Tack Catharina.

Jag tar Gottfrid med mej och hoppas att Freja lämnat katterna hemma, annars lär det bli ett fasligt liv kring lägerelden när jag går för att möta mina bloggsystrar.
Jag har med mej en stor termos kaffe och faktiskt så en flaska Bailey's så här på årets första träff att bjuda flickorna på.
Jag är mer av en likörtant än en kakmoster.
När det blir min tur att berätta vad jag tyckte om romanen säger jag ungefär så här...

"Bara människor" handlar om den framgångsrika journalisten Saga som efter många år i Stockholm beslutar sej för att flytta tillbaka till sin barndoms stad och köper en fastighet som är själva epicentrum för trauman hon bär med sej från sina ungdomsår.
Ingen känner igen henne, men hon känner igen dem alla och hon drivs av en plan och ett behov att skapa sej själv upprättelse av småstaden hon flydde och människor som sårat henne.
Journalisten i henne nystar i en härva som involverar många av dem som gjort henne ont, framför allt stadens starke man Bankdirektör Per Norder som är insyltat i bedrägerier och i skalbolag.

Historien berättas omväxlande av Saga själv och av de andra inblandade.
Sagas del är skriven i "jag form" något jag personligen tycker att få författare ror i land på ett bra sätt.
Dit hör dessvärre inte Liljeroth. Historien tappar fart i hennes stycken. Saga borde ha huvudstoryn men är den som intresserar mej minst.
Parallellt får läsaren pusselbitar från Sagas jobb, hur Per Norder är insyltad och på vilket vis de andra hör dit samtidigt som vi tar del av Sagas minnen och anledning till hennes sökande efter revansch.
Det sistnämnda är den mest spännande delen tycker jag, vad driver Saga? Vad har de egentligen gjort henne?

Jag är splittrad till boken.
Jag tycker stundtals att den är underhållande och att texten har bra flyt.
Jag kan känna med många av de sargade karaktärerna.
Men jag får ändå inte ihop det, just Saga blir... och förblir... så osannolik för mej.

Här har vi en stark och framgångsrik kvinna. Hon har varit krigskorrespondent på många platser i världen. Det har gått massor av år... och ändå väljer hon att komma hem, inte av längtan till sin barndomsstad utan av behovet att bli sedd som hon den nu är av en massa människor som gjort henne oförrätter.
Saga Widerbeck har gått åratal hos olika terapeuter för att hantera sina uppväxtår, det nämns på flera ställen i historien. Jag förväntar mej ett antiklimax. Någonting fruktansvärt.
Så får man som läsare äntligen veta.
Ett tvångstafs i soffan i skolans uppehållsrum. En förälskelse som bara vill ligga å som sedan dumpar henne efteråt. En äldre man som kallar henne tjock och tittar på hennes bröst.
Visst kan jag förstå hur sånt här kan stuka en ung flicka men jag har svårare att förstå hur det kan följa henne över hela världen, genom en framgångsrik karriär och driva henne till besluten att flytta hem och konfrontera dem alla. Tonåren är jävliga för de flesta av oss med sin skoningslösa jakt på att duga och vara omtyckt.Så gott som alla kvinnor kan känna igen sej i något eller flera att de patriarkaliska rättigheter pojkar och män tar sej mot flickor och kvinnor.
Även jag har lekt med tanken på att återuppsöka pojkar/ män från förr som gjort mej illa... bra mycket värre än det Saga drabbades av... och förstöra livet för dem. Tanken har slagit mej men därifrån till handling, därifrån till att planera/ flytta hela mitt liv...
Jag tänker att terapeuterna Saga träffat i sitt liv å flera gånger hänvisar till omöjligt kan ha varit ens lite bra.

Jag brukar bli irriterad på människor som recenserar böcker och som fäller historien för att karaktärerna i den inte reagerar så som de själva skulle ha gjort.
Det är det läsningen handlar om. Att möta nya världar. Lära känna nya människor. Som inte är som du.
Men karaktärerna i denna roman, och framför allt huvudpersonen själv, är allt för osannolik för att känslorna ska komma nära hos mej.

Betyg: stark 2:a el svag 3:a. Knappt godkänd med andra ord.

Nästa bok har jag valt. "Låt vargarna komma" av Carol Rifka Brunt. Recension den 8/2. 

Puss/ Asta