Jag vet att jag inte borde men...

Jag vet att jag inte borde...
Jag får sånt jäkla dåligt samvete när jag gnäller (å jag känner mej som mormor som var något av en mästarinna i ämnet) men nu gör jag det i alla fall. Gnäller.
Jag vet att det finns miljoner människor det är mindre synd om och flertalet av dem har nog inte ens en så ynklig inställning som jag.
Min Lena som inte ens blev trettiofem. Min Nina som har cancer och bär det som en amazon.
Min frisör som berättade om en barndomsvän med småbarn som fått ALS.
Själv är jag... förkyld.

Har varit sjukskriven sen i måndags för detta. Snuva, hosta och allmän trötthet i kroppen.
I morgon var det tänkt att jag skulle börja jobba. Det kändes... någolunda igår och i morse.
Men så var jag iväg och klippte mej och orken bara stendog.
Bihålorna började värka igen. Inga jävla treo i världen hjälper mot det.
Jag har antagligen inte bihåleinflammation men jag har ärr i bihålorna efter tidigare långdragna inflammationer och därför orsakar minsta lilla täthet värk.
Å denna trötthet. En-två timmar av normal aktivitet och jag är kaput.
Jag sover kanske 15-16 timmar per dygn.
Det kändes eländigt att behöva sjukskriva sej över helgen med.
Jag vet att jag sätter kollegorna i klistret, att jag framstår som besvärlig för chefen och kanske snackas det bland kollegorna men jag orkar inte riktigt bry mej.

Så nu när jag ändå gnäller så väljer jag att passa på...

Jag mår pyton.

Hur jag än sover är det för lite.

Hemmet ser ut som sju svåra år.

Kylskåpet är tomt.

Det är ett jävla väder.

Jag ids inte ens gå ut med hunden.

Ja det är djurplågeri.

Jag känner mej som världens ensammaste.

Men orkar inte med nån.

Knappt ens mitt hjärtegull.

Hur är det möjligt att en kvinna som fött fyra barn nockas av en förkylning.

Sa jag att jag har ont?

Sa jag att min Cocillana är slut och att lungorna vrider sej ut å in om nätterna?

Å nu kan jag koras till Århundradets tristaste blogg

... det är ju oxå ett jävla pris att vinna.

Puss/ Asta