torsdag 29 januari 2015

Mina fånigaste rädslor.



Två av mina döttrar är extremt rädda för spindlar. Alltså svenska små ofarliga pluttespindlar.
Min tredje dotter har närmast fobi mot hunddregel.
Jag kan hånskratta åt det där men egentligen bär vi väl alla en eller annan helt nödig rädsla med oss.

Själv är jag tex jätterädd för getingar och jag kör bara bil på vägar som jag känner.
Detta med bilkörningen är något jag verkligen vill förändra för som det är nu har jag ju bara ett halvt körkort.
Jag kör till mitt jobb å runt här i stan men inte längre. Att köra till en eller igenom en storstad som Göteborg känns helt orimligt.
Jag har aldrig övat upp det självförtroendet, det känns som om jag inte kan och min make påpekar ständigt vilken usel och livsfarlig förare jag är vilket säkert plockat ner självförtroendet ytterligare.

Fast både bilkörning och getingar kan ju vara farliga. Det är inte samma sak som dregel eller svenska spindlar.
Här är mina allra fånigaste rädslor...

Att pengarna ska vara slut när jag betalar med kort i affären.
Har hänt någon enstaka gång och vi är inte rika men kontot är sällan helt länsat. Ändå är det en viss oro så fort några veckor efter löning passerat.

Mössen, när de springer på innertaket.
Å då är det inte rädsla över att de ska förstöra/ bli en sanitär hälsofara. Nej det är att de förökar sej i tiotusentals och ska falla ner i nyllet på mej.

Att gå över broar.
Kom från ingenstans en dag för ett tjugotal år sedan mitt på en bro och sedan dess består det.
Numera får jag nästan höjdskräck om jag ställer mej på en stol.

Egentligen allt som jag är ovan vid.
Oron för allt. För att åka bort, för att ev byta jobb, för... allt. Väl sammanfattat.

Rädd för att bli rädd/ ångest för att få ångest.
Ja, det är märkligt. Det är som om jag frågar mej "Blir du inte rädd nu?" i en situation där jag brukar bli det. Och så blir jag det.

Klimakteriet.
Ända sedan jag "slapp ur" puberteten har jag varit rädd för nästa hormonkatastrof.
Somliga är känsliga för det andra inte, jag har reagerat i både pubertet och efter förlossningarna så jag hör definitivt till de som reagerar hårt på hormonförändringar.

Att bli kremerad. Eller begravd hel. Jag vet att jag är död. Jag lär inte märka det.
Det går kanske in under rubriken "Egentligen allt jag är ovan vid" för jag brinner ju inte upp dagligdags.

Rädd för att folk ska bli arga på mej.
Ändå sticker jag ut hakan och utsätter mej för det hela tiden. 
Knipa igen är tydligen inte ett alternativ. Kanske är jag mer rädd för att vara tyst? Att inte påtala det som skaver eller känns orättvist?

Att på krogen eller "borta hos folk" gå på toa och ha toalettpapper dinglande kvar ur trosan där bak.
Har hänt ja.

Vad har du för fåniga rädslor. Strunt i krig, ond bråd död och att bada bland vithajar nu.
Jag vill höra de där andra. Neuroserna.

Puss/ Asta

4 kommentarer:

  1. Jeg er redd for høyder. I Norge har vi en turistattraksjon som heter Prekestolen, jeg blir redd bare jeg skriver det!!!!

    SvaraRadera
  2. Spindlar. Och jag gillar inte att köra bil, men det har kommit i och med att min syn försämrats så det ser jag mer som ett sundhetstecken. En ska inte köra bil om en inte ser saker som älgar eller gångtrafikanter ens i fullt dagsljus. Sen är jag helt galet rädd för att ställa mig upp och prata inför folk, men kanske just därför jobbade jag med det i 13 år som lärare... Så, även om jag fortfarande är rädd så vet jag att jag kan så då gör jag det bara. Tur, för om två veckor ska jag upp och presentera mig för alla på FI;s partikongress...

    SvaraRadera
  3. Jag har nog de "klassiska rädslorna": att mina barn skall råka illa ut . Sedan så finns det saker som jag tycker är riktigt äckligt, så till den milda grad att jag "fastnar" i äcklet och bär med mig det hela dagen. En av de sakerna är vårtor. Inte enstaka vårtor, utan när de är "i klunga"... Alltså jag börjar klia bara jag skriver det!!!! Usch... Hmmm, knepigt va?

    Kram

    SvaraRadera
  4. Jag vägrar gå på en buss först. Är det bara jag vid hållplatsen vägrar jag åka (kan ta lång stund att ta sig nånstans om man är på landsbygden haha. Det är nåt med att alla stirrar på en.
    Så är jag rädd för allt som flyger typ. Hatar 'flaxandet'. De värsta är nattfjärilar som tycks sikta in sig på att flyga in i ens ansikte, men ogillar fåglar och vanliga fjärilar oxå. Och här har vi stora äckliga vandrande pinnar som flyger!!!! Typ 15 cm långa!
    Och så vill jag inte dö genom att bli uppäten. Jag vill alltså inte dö av hajar, krokodiler eller lejon typ.

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare