fredag 27 februari 2015

Asta recenserar på egen hand "Dålig karma" av David Safier



Jag har läst ut min första bok från Bokrean 2015.
"Dålig karma" av David Safier som har det mest fantastiska bokomslag jag någonsin sett.
Ett bokomslag att bli kär i!
Boken då? Är den också nåt att bli kär i?

Well. Historien är en av de konstigaste och knäppaste jag läst.
Kim Lange är en glamourös tv-stjärna med stort ego. Hon har även en snygg och underbart snäll man samt en liten dotter som hon spenderar alldeles för lite tid med. Å hon är otrogen med den läckra kollegan Daniel Kohn.
Kim träffas av ett brinnande tvättställ från en rysk rymdstation och så var det tack å ajöss till det här livet.
Med anledning av alla de egoistiska val hon gjort som Kim Lange blir hon förpassad till att bli myra i sitt nästkommande liv.
Det är inte en dans på rosor. Myran Kim får klart för sej att om om hon någonsin ska göra någonting annat än att slita å släpa och ödmjukt buga för myrdrottningen så gäller det att samla på sej god karma i mängder.
Genom boken får vi följa Kim Lange liv och vedermödor som myra, marsvin, mask, hund, feta Maria i kampen för att få komma tillbaka till sin familj.

Kan man underhållas på något plan samtidigt som man förfasas av en roman?
I så fall är det precis vad jag gjorde när jag läste "Dålig karma."
Den är lättläst och faktiskt ganska spännande, jag vill veta hur det går!
Emellanåt log jag till å med när jag läste. Framför allt i början.
Där tar det positiva slut.

Jag vet... jag VET att "Dålig karma" ska vara en komedi och att man inte behöver ta allting så allvarligt här i världen. Det försökte jag oxå säga till mej själv genom hela läsningen och framför allt senare delen när vi följer "Feta Maria" men utan att egentligen lyckas.
"Dålig karma" är lite som filmen "Min stora kärlek" med Gwyneth Paltrow minus charm.
Den är sexistisk och full av... proppfull av... skämt å hån mot tjocka människor. Hela tiden.
Kim Lange träffar i sitt liv som myra en mängd olyckliga själar som dragit livets nitlott som ett resultat av sitt tidigare eländiga liv.
Den raraste av dem är Senior Casanova. Sen är det en mängd massmördare å annat löst folk.
Ingen vanlig manlig karriärist som försummat sin fru å varit lite otrogen här inte.
Det hårda straffet tillfaller kvinnorna.
Romanen är proppfull med beskrivningar fetma. Hur det dallrar. Hur äckligt bulligt det är.
Hur folk stirrar på tjockisen Maria. Hur märkligt det är att hon lyckas ragga upp en karl så tjock.
Och än märkligare... tjockisen kan vara både god, smart och älskad.

Njä. Den lämnar en rätt rejält besk eftersmak. Å då ääälskar jag ändå Jonathon Tropper som är "mansgrisigt rolig" i sina romaner så sååå jäkla politiskt korrekt är jag inte. :)

Betyg: Klen 3:a för trots kritiken ÄR den emellanåt halvkul och orginell.

Puss/ Asta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare