Asta recenserar på egen hand "Den första lögnen" av Sara Larsson

Det är sällan jag köper bundna böcker till fullpris.
Jag gillar egentligen pocketböckernas format bättre, liksom priset så klart.
Men ibland kan jag inte vänta när det gäller de riktiga favoritförfattarna och då kan det bli en "dyrbok" ändå.
Här om veckan läste jag ett boktips hos en av systrarna i Bloggdala och blev så intresserad att jag begav mej till bokhandeln på studs.
Det var "Den första lögnen" av Sara Larsson som väckte detta begär.

Visby, juli 1997. Oskar, Jonas och Rikard våldtar brutalt sin 16 åriga skolkamrat Josefin på en fest. Under den efterföljande rättegången frias alla tre. 
Ord står mot ord.
Drygt tio år senare har livet fortsatt för samtliga av dessa herrar.
Oskar är den det har gått bäst för i livet med en framgångsrik fotbollskarriär bakom sej och nya spännande uppdrag på gång.
Han lever ett till synes harmoniskt liv med fru och två barn, träning och en välbesökt pappablogg.
Men allt är inte som det ser ut på ytan. Oskars kvinnosyn är minst sagt osympatisk.
På en semester i Thailand roar han sej i barerna om nätterna medan en allt mer disillusionerad fru är på hotellet med barnen. En kväll går det över styr och sanningen måste till varje pris döljas.
Samtidigt mottar Jonas hemma i Stockholm ett hotfullt mail och sms om den där kvällen i Visby för länge sedan.
De tre forna vännerna tvingas åter samman för att till varje pris skydda lögnen de levt med sedan tonåren.
Vem är det som hotar deras nya liv?

"Den första lögnen" är Sara Larssons debutroman och handlar om utsatthet och upprättelse,
Ämnet är ständigt aktuellt och angeläget. Samhällets syn på kvinnlig och manlig sexualitet.
Flickor/ kvinnors utsatthet inte bara inför pojkar/män som tar för sej utan även av rättssystemet, polisen och domstolar, som håller kvinnor till svars för tidigare sexuella preferenser, klädsel, promillehalt, omdöme osv.

Boken är delvis skriven som en deckare, där läsaren lämnas spår att lista ut vem som står för hoten och hur det hänger ihop.
Kanske är det redan där det fallerar för mej. Jag lägger för stor möda på att förstå och analysera istället för att bara läsa och följa med på färden.
Jag är starkt engagerad i bokens första hälft, tycker att den har bra driv och är spännande.
Sedan avtar dessvärre kvaliteten rätt rejält. Blir onödigt detaljerat och orealistisk på bekostnad av grundhistorien. Tappar bort något av det viktiga.
Det är synd.

Sedan jag läste ut boken för några dagar sedan har jag ändå tänkt mycket på den.
Personporträtten är intressanta och sannolika och lämnar en hel del att fundera över för alla oss med en amatörpsykologisk ådra.
Huvudämnen... pojkar och mäns inbillade tro att kvinnor är till för deras nöjes skull är fastnästlat i min person efter egna jämförbara erfarenheter.
Det hade varit en intressant bok för Bloggdala med många ämnen värda att diskutera.
Kanske får jag å min bloggsyster Catharina som oxå läst boken ta en egen liten diskussionsrunda.
Sammantaget får "Den första lögnen" en 3+.

Puss/ Asta