tisdag 21 april 2015

När Varberg blev riksnyhet



Här om dagen hamnade min lilla grannstad plötsligt i fokus på ett inte allt för smickrande vis.
En gymnasieskola hade bjudit in allmänheten till en föreläsning om nazismen där den 93 åriga författaren och förintelseöverlevaren Mietek Grocher talade.
Plötsligt kommer ett gäng nynazister in. Tysta och väldisciplinerade marscherar de in och sätter sej sedan i publiken som de även fotograferar.
En orolig stämning följde bland publiken.
Polis tillkallades men så länge nazisterna var tysta och inte störde(?) kunde de stanna kvar.
Andreas Eriksson som var yttre befäl hos polisen sägen till Hallands Nyheter att "Det fanns en aura kring de här personerna som inte var så vänlig."
Senare stoltserades det på Nazistiska svenska motståndsrörelsens sajt om aktionen.  
Alltså.
Jag blir så ledsen. Det kommer så nära när det sker "hemma", i en skola man känner till, där elever går som jag känner, i en stad där jag är nästan dagligen.

För några år sedan hade jag kanske blivit lika bestört men jag hade förmodligen avfärdat dem som ett gäng vilsna själar, idioter till skitungar.
Men någonting... eller rätt mycket... har förändrats med Sverige senaste åren.
Det är inte den första styrkeuppvisningen från nazisthåll vi sett. De dyker numera upp lite varstans.
Håller egna demonstrationer och möten, stör och bråkar på andras. Vi minns Kärrtorp i slutet av 2013 tex.
Det känns inte längre självklart att ta med sej barnen på en antirasistmanifestation.

Jag håller Sverigedemokraterna som ansvariga för en stor del av den mer synliga nazismen och aggressiva rasismen. Jag håller Sd's väljare, som må hända värjer sej mot nazism, som skyldiga.
Väljarna har släppt in ett rasistiskt och fascistiskt parti in i demokratins absoluta finrum.
De har öppnat dörrar till söndagsintervjuer, morgonsoffor och debattprogram.
Sverigedemokraternas företrädare har fått oändligt med massmedial uppmärksamhet och flyktingfrågan har debatterats helt orimligt mycket.
Så mycket att den öppna rasismen nu blivit rumsren i vårt land.
Det är idag okej att säga saker i offentligheten vare sej det är i tv eller i ett personalrum på en medicinklinik på en mindre ort i väst Sverige.
Om muslimer. Om tiggarna från Rumänien. Om slöjan. Om att de aldrig kan bli svenska.
Om att vi inte kan vara hela världens socialkontor. Om att de ta me fan måste anpassa sej.
Det är okej att springa till sin chef att gnälla om att en kollega har en t-shirt med texten "SD=rasism" i fikarummet... och att få gehör för det!

Denna normalisering av Sverigedemokraterna och av detta ständiga "ifrågasättande" av religioner, kulturer och den mänskliga rättigheten till att söka asyl har sparkat upp dörrarna för de mer hårdföra grabbarna som pratar med större bokstäver och struntar i Sd's inbäddningar.
Hade inte Sverigedemokraterna inbjudits av väljarna till att husera i riksdagens kammare hade dessa mörkerkrafter fortfarande suttit marginaliserade och tryckt i sina gömmor.
Nazistiska svenska motståndsrörelsen vet detta likaväl som Sverigedemokraterna.
Jimmie Åkesson gick med i partiet på den tiden de fortfarande heilade på sina möten.
Nollvisionen är ingenting annat än ett spel för gallerierna. Gräsrötter och upprorsmakare sparkas ut samtidigt som företrädare för partiledningen som gjort/ sagt samma sak sitter kvar.
Den som röstar på Sverigedemokraterna ÄR antingen rasist... eller dum i huvudet på riktigt, något annat alternativ finns inte.
Just nu står muslimerna i skottgluggen för Sverigedemokraternas väljare.
Det är muslimerna som är hotet mot vår civilisation med sin kvinnosyn och sin förkärlek till terrorism.
Men detta är bara för nu. Fortsätter Sd växa så kommer de inte ha särskilt mycket till övers för kristna från "Långtbortistan" heller.
Å knappast för oss vänstervridna, Pk drivna kulturivrare heller.
Eller för homosexuella. Eller för kvinnor som tror sej kunna fatta självständiga beslut.

Sverigedemokraterna tycks fortsätta växa hur fan vi andra än hanterar dem.
Varesej vi tar debatten eller försöker tiga ihjäl dem.
Hur mycket de än gör bort sej för öppen ridå.
Tusentals av aggressiva fotsoldater svär, hotar, hänger ut och hatar på sociala medier och i kommentarsfält till kvällstidningarna. Men Sd växer.
Jag vet inte hur eller varför.
Jag har ingen bot eller mediicn mot varesej rasism eller dumhet.
Jag vet bara att jag inte står ut med mej själv om jag håller tyst.
Som jag skrev på facebook till en vän där... Jag måste åtminstone kunna stå rakryggad och säga till mina barnbarn att jag slog tillbaka. Varje gång.

Hur tycker du Sverigedemokraterna skall hanteras?

Puss/ Asta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare