Saker du inte kände till om Asta

En kväll som denna, efter en dag med så mycket mörka känslor, känns det nästan obligatoriskt med en tramsig lista. Eller har ni (o)tur kan det bli flera.
Först ut är i alla fall "Saker du inte kände till om Asta" och jag kan nästan lova att inte ens den trognaste av läsare hade kunskap om det mesta nedan...

1. Flera gånger i veckan funderar jag över möjligheten att hyra in en torped.
Alltså inte så där flyktigt som "Man skulle kanske ha ihjäl den djäveln", det behöver inte ens alltid vara så att jag är särskilt hatisk. Jag är mer nyfiken på förfarandet.
Var man hittar "den bäste"? Om de är professionella nog att varken åka fast, skvallra eller uppsöka mej efteråt för utpressning? Vad det kan tänkas kosta? Vilken typ av alibi jag själv skulle skaffa mej.
Och... ja, typ så.  Vågar inte googla ifall jag skulle hamna mitt i en mordutredning. Då skulle det ju kunna se en smula misstänksamt ut med sökningar som "Vad kostar det att få en snubbe skjuten" eller "Finns det någon som kan rekommendera en diskret men träffsäker lönnmördare."
Ja, fast nu har jag ju skrivit ett halvt inlägg om det så...

2. Jag har börjat använda bajspall. Lätt ett av de bästa besluten jag tagit i år.
Så skönt. Och så mycket lättare att... få det gjort. Och man känner verkligen hur mycket mer naturligt det är för kroppen, även om det inte känns helt naturligt att sitta så där. Ogärna en situation jag skulle vilja bli påkommen i.
Men... skitbra... *hö hö... verkligen.
(* Hö hö är inget riktigt skratt utan mer ironiskt skrivet. Jag tyckte alltså inte det var en fantastisk ordvits.)

3. Ibland får jag för mej att jag är över viktig. Nä, jag särskriver inte tjock utan menar precis vad det står, alltså extraordinärt viktig. Typ som Gud.
Jag kan nämligen tänka tankar. Typ igår kväll tänkte jag "Men tänk om Hillary verkligen är så så där krigsgalen som en del skriver, det kanske ändå är bättre med en rasistisk snuskgubbe?" Jag tänkte det helt flyktigt och inte alls genomtänkt, jag lovar... men när jag vaknade och såg resultatet blev jag alldeles kall och kände "Det är mitt fel!!!" Som om jag hade all världens makt och resultatet inte berodde på korkade amerikaner.
Har tänkt... och känt... liknande många gånger när ett resultat dimper ner i knät.
Jag är lite på samma sätt när jag snackar skit om Gud. Eller gnäller för struntsaker... att det ska generera cancer el nåt annat värt att gnälla över. Rädd för en allsmäktig vrede.
Tar det här med "Be careful what U wish for" till en helt egen nivå.

4. Tangerar punkt tre men jag har alltid känt en farhåga att min oro för att köra bil är en gudomlig röst som försöker varna mej med att om jag fortsätter envisas med detta som jag uppenbarligen inte kan så kommer jag att dödskrascha.
Fast nu känner jag lite så med barnmorskeriet med så det är förmodligen bara feghetens röst.

5. Shhh. Jag har redan börjat dricka glögg. Flera veckor innan 1:a advent.

6. Jag låter inte min make... som aldrig varit våldsam el hotfull el särskilt girig... och som jag känt sedan han var en tanig finnig fjortonåring teckna en livförsäkring på mej för jag är rädd att han då ska frestas att ta livet av mej för att komma åt pengarna.Kanske genom en torped och med vattentätt alibi!

Det visste ni inte va?!

Puss/ Asta