10 procentig viktuppgång och det blir skilsmässa

Idag förstår ni rasslade det till på min Instagram.
Jag har en väldigt homogen följarskara där, de flesta som följer mej tycker och tänker så som jag gör (eller så säger de ingenting.)
Men idag var det en följare som trampade i klaveret.

Denna följare har tagit bort sina kommentarer så det finns en liten risk att jag feltolkar och minns fel. Men jag ska försöka beskriva det så schysst som möjligt för jag är INTE på något sätt ute efter att sätta dit hen. Jag tror att hen inte alls hade några elaka avsikter med sin kommentar och jag tror inte heller (tyvärr får jag väl säga här) att hen är särskilt ensam om sin åsikt.
Eller hen å hen, det var en han. En man. Från generationen ovan mej.
Det sista säger jag som ett försonande drag. Tider/ åsikter förändras och det är inte alltid lätt att hänga med. Det finns säkert åsikter "ungdomarna" har som inte jag hängt med i.

Nåväl. Det var i alla fall en bild jag lagt ut på mej med mycket bar hud där jag skrev något om "Fuck ålders och tjockisföraktet" och där en man svarade något som jag sammanfattar som Nja, lever man i ett äktenskap har man en skyldighet att hålla sej i form, att fortsätta vara den personen valde och inte någon annan. Han exkluderade här ålder, graviditet och sjukdom och fortsatte att i hans äktenskap skulle det innebära skilsmässa om någon av dem gick upp 10% av sin vikt. "Kontraktet" gällde även att fortsätta sköta sin hygien och att inte börja röka.
Jag hoppas att jag här har gjort hans åsikt rättvis för det räcker med att vi tycker olika och att det är DET jag vill ha en diskussion om. Jag vill inte förlöjliga.

Jag blev inte upprörd, det ska jag inte säga. Det blev flera följare.
Däremot tycker jag att han pratar strunt och jag hoppas att han och hans fru är tämligen ensamma om resonemanget (vilket jag inte  tror de är.) Jag hoppas oxå att hans fru tycker detsamma lika passionerat och inte går runt å "passar på sej" av rädsla att inte duga. Vuxna människor kan väl eg få ha vilka överenskommelser de vill så länge de är ömsesidiga.

Att förfalla genom att gå upp i vikt.
Som att jämföra en viktuppgång med plötsligt dålig hygien eller att börja kissa i blomkrukorna därhemma.
Kroppen är en levande organism som är föränderlig under ett liv.
Det är inte så att den är "rätt" när den är tjugo år och smärt för att 30 år senare efter graviditeter, förlossningar, krämpor, ev viktuppgång och ja livet bli "förstörd."
Den förändras. Den ÄR.
DET är det naturliga och den är fortfarande lika "rätt."
Vad det gäller vikten så går de flesta människor upp i vikt och är inte lika trimmade när de är medelålders som när de var unga.
Detta gäller i synnerhet kvinnor med sin hormonpåverkan och sjunkande östrogenhalter.
(Och vet ni, det är BRA för medelålders kvinnor att ha hull, det dämpar deras klimakteriebesvär eftersom det lagras låga halter östrogen i underhudsfettet.)

Själv vägde jag 52 kg när jag och min man blev tillsammans. Jag hade oxå platt mage och en perfekt C-kupa.
Orkar inte räkna matte men jag har gått upp åtskilligt mer än 10% av min vikt sedan dess.
Vad min man vägde då och nu har jag ingen aning om, det har liksom aldrig intresserat mej, men även han har blivit rundare. Jag är den fåfängare av oss.
För mej har attraktionen till en annan människa aldrig suttit i dess vikt och värdet i en relation aldrig haft med att göra hur vältränad min parter är.
Jag vill dock gärna att han bajsar på toaletten, duschar och byter underkläder varje dag.
Jag tror kanske inte det är så många män som skiljer sej enkom för att deras hustru passerat mer än 10 % men jag tror att det finns en hel del män som ihop med polarn eller i sitt eget huvud beklagar sej över hur frun "tappat det."
Samma fru som burit och fött deras barn. Som förmodligen både förvärvsarbetar och tar huvudansvaret i hemmet. Som kanske inte orkar hänga på Friskis och svettis... eller som kanske helt enkelt prioriterar annorlunda i sitt enda liv.
Jag tror det! Att många män är små ytliga varelser. Det är bara att se hur de fluktar över småtjejer som är yngre än deras döttrar.

Ett gott äktenskap är tillit. Respekt. Gemensam humor. Att inte alltid behöva få rätt. Jämställdhet. Gemensamma intressen. Egna intressen. Tid tillsammans. Tid isär. Attraktion.
Jag vet inte om det där äktenskapet finns men så ser jag i alla fall på det.
Skäl att avsluta ett äktenskap kan finnas många. Upp 15% i vikt hör i min värld inte dit.
Det är ytligt. Det är dessutom småunken människosyn.

En bidiskussion i sammanhanget var att jag fick min kropp/ form recenserad i ett inlägg som handlade om något helt annat än yta. Det var en hyllning till sommaren, ungefär som en skål jordgubbar eller en färggrann badboll som flyter på turkost poolvatten men med lite edge... Den att även "icke trådsmal" "icke purung" kropp vill njuta av värme och sol.

Vad tycker ni? Har man en skyldighet att hålla vikten och formen för varandra?
Har ni kanske oxå 10 % regeln i er relation?

Puss/ Asta