lördag 2 juni 2018

En liten update



Livet är verkligen både ock.
Vackra solstinna varma maj övergick i juni som fortsätter att leverera.
Dag efter dag skiner solen och vi har hittills... trots att sommaren knappt börjat... upplevt mer sommar än vad vi normalt gör på hela juni, jul, augusti.
Jag har badat, solat, druckit skumpa och grillat så mycket att jag nästan... bara nästan... är less på det.
Det ÄR underbart.


Anneli Lodéns foto.

Och samtidigt är jag så jäkla dålig i min allergi.
Det var som jag skrev på Instagram. Jag är så less på alla "vanliga" allergiker som gnäller över att de under några veckor är lite snoriga och att ögonen rinner.
Så här ser jag ut. Så här är min vardag från ungefär nu och sedan hela sommaren trots dubbla doser antihistamin, kortisonögondroppar och kortisonnässpray.
Det kliiiiiar på varenda millimeter slemhinna varenda sekund. Värst i ögonen men även i näsan, halsen, snippan och öronen. Hela tiden.
Inte så jäkla konstigt att man lärt sej uppskatta hösten.
Trots att jag alltid haft det så här så tar varje år mej med storm, jag har alltid lyckats glömma HUR jävligt det är.


 Anneli Lodéns foto.

Min stora dotter var här idag och gav mej en intramuskulär injektion med kortison. Förmodligen kommer jag behöva en till. Det är bättre men inte bra. Efter 2 injektioner blir jag inte symtomfri men det blir hanterbart.

Nåt som i alla fall är roligt är att jag plötsligt kom på hur långt jag kommit med acceptansen av min kropp.
Jag har varit på stranden två dar på raken och när jag kom hem den första dagen slog det mej att jag inte tänkt en enda gång på att dra in magen, skyla mej mej eller annat som rör min kropp. Jag hade bara njutit och levt.
Samma sak idag.
Då är jag ändå större och mer ur form än någonsin.
Men inte när jag för 3 år sedan vägde 9 kg mindre än idag kände jag mej "smal nog", ja inte ens när jag var 25 år och skrev in mej på MVC med mitt sista barn och då jag vägde 52 kg tänkte jag snälla tankar om min kropp.
Lycka och självförakt tar alldeles uppenbart inte hänsyn till antal kilon på vågen.
Det är härligt och befriande att inte bry sej. Eller att i alla fall bry sej mycket mindre.

 Anneli Lodéns foto.

Puss/Asta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare