söndag 24 juni 2018

Jag ber er att läsa detta inlägg. Jag ber er läsa det noga.


Vi duger.
Men bara om vi gör mål.
Bara om vi jobbar sju dagar i veckan och betalar mer skatt än gemene Svensson.
Bara om vi bidrar mer till samhället än vad som väntas av Andreas eller Johanna.
Bara om vi pratar felfri svenska, inte bor i förorter eller ”beter oss annorlunda”.
Bara om vår personlighet är en blandning mellan kronprinsessan Victoria, Jesus Kristus och samtliga medlemmar i ABBA.
🇸🇪
När fotbollsspelaren Jimmy Durmaz kommer in på planen under VM och inte gör precis som svenskarna vill blir det extremt påtagligt att vi alla springer på olika spelplaner.
Jimmys kommentarsfält fylls snabbt med tusentals hotfulla, kränkande och rasistiska kommentarer. Plötsligt är han inte ens svensk längre.
🇸🇪
Sanningen är att vi som saknar blont hår, lättuttalade namn eller vita föräldrar tvingas hoppa genom brinnande ringar med fasttejpade giftknivar för att knappt få samma status som våra medmänniskor.
Att visa den svenska flaggan i passet eller rabbla nationalsångens verser kvittar när svenskhets-kontrollanterna inte ens följer samma regler själva.
🇸🇪



Text ovan av: Atilla Yoldas journalist.

Sverige spelade VM match mot Tyskland igår. Jag kunde inte bry mej mindre.
Jag är helt jävla ointresserad av denna tråkiga sport. En sport vi som land dessutom är urusla på till skillnad från ex hockey eller curling eller skidor.
Men efterspelet till matchen skrämmer skiten ur mej!
Tyskland avgör i sista andningen. Tydligen kan detta skyllas på ett misstag av landslagsspelaren Durmaz.
Alla människor gör misstag. Alla. Och jag är säker på att ingen på plan igår i varesej det svenska eller tyska laget spelade samtliga minuter felfritt.
Men Durmaz misstag väcker så mycket vrede.

På Durmaz instagram skriver hundratals, kanske tusentals, arga elaka och hatiska kommentarer. Samtliga går ut på samma sak.
Du är ingen riktig svensk. Åk hem för fan. Gå och dö. Spräng dej i bitar.
Besudla inte vårt landslag. Måtte IS ta dej. Osv. Väldigt många avslutar sina hatiska rader med hashtag SD 2018.

Min första reaktion när jag läste det var ilska. Vrede!
Men rätt snart övergick känslan i en rädsla och i en sorg.
Rasismen har blivit så rumsren. Så rå och så tillåten.
Den finns överallt och precis som Atilla skriver ovan, någon med utländskt påbrå... även om de är födda här... duger bara så länge de gör allting rätt, helst lite bättre och lite mer än svensken.
Durmaz och Ibrahimovic är inte ensamma om det. Det gäller läkare. Sjuksköterskor. Kockar. Tonårskillar. Skådespelare. Lastbilschaufförer.
Så fort någon form av misstag sker så är det deras ögonfärg, hårfärg och ursprung som åkallas.

Det finns ingen rasism i Sverige.
Det är bara en samling idioter som skriver sånt där.

Hur ofta hör man inte det? Hur ofta uttalar sej inte etniska svenskar så?
Inte av elakhet men i oförstånd. Eller av lättja för att sätta sej in i hur klimatet är för dem som inte ärr blonda och blåögda.
Enstaka idioter ja, det finns väl i alla partier?
Bara för att det sitter idioter vid sina datorskärmar säger det inget om partiet Sd.

Hur ofta hör man inte det då?
Jag vill ställa en motfråga. Vem öppnade dammluckan för allt detta hat?

Jag får ofta frågan varför jag bryr mej så mycket. Varför jag måste elda upp mej så?
Skit i dom. Du kan inte övertyga nån ända.
Skit i dom, det är bara en skara unga förvirrade å dåligt uppfostrade män.
Skit i dom det stjäl bara kraft och vad ska det vara bra för?
Skit i dom, tänk om du blir hotad igen.

Men...
Jag blir djupt i själen ledsen när jag läser vad Jimmy Dumaz råkat ut för.
Det står symbol för vårt klimat så här drygt 3 månader till valet.
Jag har en svärson från Iran. Han måste alltid och i alla sammanhang vara en bättre man än vad ex min man och min son måste vara för att inte dömas.
Två av mina barnbarn har ärvt hans färger. De kommer alltid ha samma måttstock som sin pappa. Alltid krävas mer av än mina andra fem barnbarn som är ljusa och blåögda.
Det gör mej illamående. Rädd. Förbannad.
Det är personligt! För mina barnbarns skull. Min svärson och därmed indirekt min dotter. För mitt lands skull.
Detta är inte mitt land. Jag känner inte igen mitt folk.
Denna öppna rasism men oxå denna ovilja hos övriga att säga stopp. Att bry sej.

20% beräknas Sd få. Upp mot 30% tror Åkesson själv.
Sveriges näst största parti som nu går mot att bli det största.
För att så många är bekymrade över de problem de ser.
Så jävla bekymrade att de skiter i alla andra frågor.
Så jävla bekymrade att de accepterar sånt här.
Fy fan!

/ Asta



2 kommentarer:

  1. Kan inte låta bli att kommentera här också. Jag instämmer i allt du skriver. Det skrämmer mig otroligt mycket att vi idag har ett Sverige där rasismen är så normaliserad. För det är så det känns, som att den blivit normaliserad. Jag är själv gift med en man från Mellanöstern och mina barn är därmed i andras ögon, framförallt rasisternas, inte helsvenskar. Det skrämmer mig att så många har glömt och inte ser att historien upprepar sig. Jag oroar mig för mina barns framtid och det Sverige som vi är på väg att gå emot. Jag hoppas att motkrafterna är större och att folk fr upp ögonen för vad dom pågår och är på väg att hända. Jag hoppas också att det som händer i USA kan öppna mångas ögon.

    SvaraRadera
  2. Tack för att du sammanfattar det så väl.. det är läskigt och jag instämmer i känslan av sorg och rädsla. Hur hamnade vi här?!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare