lördag 2 juni 2018

Nu ska ni får lite undervisning till livs



Jag tänkte att ni skulle få er lite undervisning till livs denna lördagskvällen.
Integration betyder att införlivas i ett sammanhang. Att ha samma rättigheter och skyldigheter i ett samhälle. Att arbeta, tillhöra, ta del av tillvaron.
Assimilation betyder däremot att överge sin kultur, sin tillhörighet och sin identitet och bli som det nya.

Hela den politiska debatten handlar om integration och det är den frågan som (än en gång) står överst på viktighetslistan trots att gamlingar inte får plats på hemmet, att äldre damer som arbetat i låglönearbeten hela sitt liv knappt kan leva på sin lön, att barnafödande kvinnor i storstäderna inte har en självklar plats att föda på, att klasskillnaderna fortsätter att öka, att miljardärerna skattefifflar osv osv osv.
Integrationen är så viktig för svenskarna!
Det gäller även för svenskar i alla dessa små byar på landet där de fan knappt sett en muslim. I mitt lilla valområde, mitt i det prunkande välmående villasamhället, så blev Sverigedemokraterna andra största parti.

På en fackkurs en gång fick jag en aha upplevelse.
Ledarna fick kritik för "vad fan gör facket egentligen" och ledaren spände ögonen i deltagaren och frågade "Vem är facket? Är det jag? Facket är oss alla, alla vi som betalar en fackutgift har gemensamma rättigheter och skyldigheter."
Och det är så jävla sant.
Och precis likadant är det med integrationen.
Vi tar det igen, integration är att införlivas i ett sammanhang.
Är det bara politikernas ansvar?
Är det bara utlänningarnas ansvar, de som är en minoritet i vårt land, är det bara deras ansvar?
Nej men självklart inte.
Integration är allas vårt ansvar. Det är en tango. Människor som kommer hit måste inte bli som vi. De behöver inte tro på det vi tror, klä sej som vi klär oss, äta det vi äter. Kräver vi det kräver vi assimilation och DET är Sverigedemokraterna hittills (tack o lov) ensamma om.
Ingen kan införlivas om de inte släpps in.
Handen på hjärtat. Hur många nysvenskar har du införlivat i ditt liv?
Hur många muslimer har du bjudit in på kaffe senaste månaden?
Jag gissar bara (jag lovar, jag är inte ett dugg synsk...) inte många, nej men ge fan i att beklaga dej över att integrationen går trögt då när du inte ens gör din del.

Puss/Asta

2 kommentarer:

  1. Precis det...lyfte jag till diskussion när vi åt middag med våra vänner häromhelgen...när integration och hur långsamt det går kom på tal...vem ska göra jobbet...varför tänka så stort att ALLA ska integrerad direkt och snabbt...bryt ner det till din och min nivå...vad kan vi göra för att bjuda in de som finns i vår närhet...det är ju allas vårt ansvar...vi lever ju tillsammans ... när ska folk förstå att vi har ett gemensamt ansvar för vårt samhälle och vad som händer i det...vi måste ju börja i det lilla...
    Ja det blev en ganska tyst diskussion...där runt middagsbordet... ”det är ju svårt när en inte vet var en ska börja...!” Visst det går att ha åsikter om än det ena och än det andra men när vuxna människor inte förstår då blir jag trött...jag jobbar ju dagligen med att skapa relationer i min barngrupp och barn är fasiken en fena på att förstå ett Vi!
    Kram Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det svårt. Det tycker jag med. Men det är dom som är nya, inte vet och inte kan. Vi borde bli duktigare på att bjuda in. Och jag är lika kass på det som de flesta andra.

      Radera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare