De pusselbitar som blir till din själ.

 

Jag har ärvt min pappas ögon och breda näsvingar.
Jag har pappas humor, humör och längtan efter bekräftelse.
Jag har ärvt min mammas kropp och förmåga till övervikt. Nånting över munnen är oxå mammas, fast min är mycket fylligare.
Jag har ärvt min mormors bestämda sinneslag och hennes känsla för katastrofer.
Jag har ärvt min släkts känslighet för missbruk och min kärlek till snabba belöningar.

Jag skakar som mormor och mamma gör med händerna.
Jag skrattar som mamma gör å gnuggar mej i ögonen samtidigt.
Jag är ironisk som pappa, svag för komplimanger som pappa.

Och jag ÄR min alldeles egna.
Asta. Ängsliga, rädda, starka, envisa, arga, snälla Asta.
Omusikaliska, taktlösa, tankspridda Asta.
Sensitiva, känsliga, spröda Asta.
Hon som står på stark benstomme, envist trampar i jorden, ger sej fan på att vara lika bra som alla andra.
Präglad av gener, DNA, uppväxt, läxor och av min egen själ.

Utbildad i grundskolan, på komvux, på högskolan och i livets hårda skola.
Allt jag gjort, alla jag träffat, allt som samlats har gjort mej till den jag är precis så som det är för er.
Mina föräldrars dåliga och positiva sidor finns i en blandad och utvald kompott i mej tillsammans med det som är essensen av "jag."

När som helst föds en ny liten människa.
Ja hen föds nu. Å nu. Å nu. Å nu. Å nu. Å nu. Å...
Men nu talar jag om en alldeles speciell liten människa.
En människa som jag inte vet någonting om ännu men som alldeles strax kommer innefattas av den där speciella kärleken som är så få förunnande.
Den där kärleken som man kan dö för.
Jag väntar, förbereder mej på den, hela tiden nu.

Vem ska du bli?
Jag känner inte din pappa så väl.
Jag vet att han är envis, självsäker, kan mycket (och tror att han kan ännu mer), att han är kärleksfull, familjekär. Att han har vackra drag och vacker färg på huden.
Jag vet desto mer om din mor.
Hon är envisare än synden. Tjurigare än fan själv när hon vill.
Kärleksfull och omtänksam. Ansvarsfull och försiktig.
Ordningsam och ängslig. Men stark.
Hon kommer att bli en tigermamma.
Hon har sin klumpighet, sin debatthärskhet, sin ljudkänslighet från sin far.
Hon har ärvt hans ovilja till kompromisser och hans styrka i att driva igenom sina viljor. Hon har ett hetsigt humör, är lätt att såra... precis som pappa.
Hon har hans höga hårfäste och breda näsrygg.
Hon har ärvt mjukheten av mej. Ängsligheten. Den politiska korrektheten.
De skakande händerna. Allergin. Min kropp och vissa drag.
Behovet av mej så som jag har behovet av henne.
Vi valde båda mellan samma yrkesdrömmar, vi valde slutligen båda samma yrke.
Å ändå.
Mitt i allt detta du nya lilla liv så kommer du att präglas.
Av mamma, pappa, mormor å morfar. Farmor och morbröder å farbröder och av din alldeles egna lilla själ som tickar därinne i skydd av fostervatten.
Alla oss å det som är din egen essens.

Vem är du? Vem ska du bli?
Alltid, alltid älskad. Omhuldad. Buren och smekt.
Jag är nyfiken på dej.
Kom ut nu...

Puss/ Asta