Militanta feminister å sånna i läppstift.

Läppstiftsfeminister, militanta feminister, mellanmjölksfeminister å män...
kan vi inte bara slå fast att samhällsfördelningen kvinnor å män är orättvis och att vi som ett modernt land tillsammans borde bekämpa helt vansinnigt självklara saker som ojämlika löner, förtryckt sexualitet och våld mot kvinnor.
För att bara ta upp några av de stora frågorna.
Måste vi kvinnor tjafsa om vem som ser rätt ut, uttrycker sej rätt, har rätt intressen, klädstil eller vad det må vara.

Många av de mest högljudda feministerna tar upp frågor som rätten till en naturlig kroppsbehåring, rätten att inte följa skönhetsideal, rätten att få vara otränad å att inte behöva behaga männen i samhället.
Och jag vill betona att jag verkligen... jag menar VERKLIGEN... håller med om det.
Ingen man (eller kvinna) har rätt att kasta skit på någon som väljer att ha lurviga ben eller bejakar sin rätt att inte banta och "vara smal."
Jag tycker absolut att skönhetsidealen idag är helt galna och att det tydligen bara finns ett sätt att se ut på som kvinna.

Det jag vänder mej mot är att även i ett om det någonstans är män som sätter agendan för hur kvinnor ska se ut genom sin ställning i media, inom reklam, fashion och allt vad det är så är det oftast kvinnor som öppet kritiserar kvinnor och här är minsann inte uttalade superfeminister sämre.
Jag kan reta mej på det där.
För i ena andetaget sägs det vara okej att sminka sej, bära högklackat, "bejakan sin kvinnlighet" men i nästa kommer ändå kritiken.
Att man aldrig fullt å fast kan stå för jämställdhet mellan könen så länge man köper det där. Att en kvinna som lägger tid på sitt utseende präglar sina barn och ffa döttrar då.
Att kritiseras för det är väl lika illa som att kritiseras för lurviga ben eller övervikt?
Jag fattar inte...

Jag läser Lady Dahmer med stort intresse. Håller med henne ibland och inom vissa områden och håller inte med henne alls inom andra.
Det är inte bara henne jag syftar på här ovan för övrigt så jag inte tillskrivs att "ditten och datten har jag aldrig sagt."
Hon skrev här om dagen en inlägg där hon informerade sina läsare om att alla som kommenterar hennes vikt eller i deras tycke ohälsosamma leverne kommer att blockas.
Fine. Hennes blogg är hennes blogg.
Jag har inte en tiondedel av hennes läsare så för mej är det lättare att vara "generös" med att släppa förbi även de syrliga kommentarerna, jag får inte så många. Jag tycker att bloggen blir en mer spännande plats när åsikter får luftas.
Därmed inte sagt att jag aldrig biter tillbaka.
Men det tangerar ämnet jag skrivit om ovan...
Lady Dahmer vill inte ha kommentarer om sin vikt... och om att eventuellt vara ett dåligt föredöme för sina barn och andra unga.
Däremot hängs Blondinbella ut friskt och kritiseras för sitt sätt att vara kvinna.
Bland annat har BB uttryckt tankar som "Det finns inga fula kvinnor, bara lata."
Hmmm.
Man kan väl tycka vad man vill om det, jag tror att jag skämtsamt själv använt med av det gamla citatet från Coco Chanell om jag inte minns fel, men det är Blondinbellas sätt att vara kvinna på.
Varför är det okej att vi kvinnor som upplever oss vara feminister attackerar den typen av kvinnlighet?

Att vara feminist innebär att man står för att det finns en orättvis fördelning mellan könen i det samhälle vi lever i. En feminist vill se rättvisa för män och kvinnor inom ekonomin, politiken, samhället.
Punkt.
Jag förstår inte varför vi inte kan samarbeta bättre vi kvinnor?
Varför vi inte kan kämpa på olika nivåer och för olika saker?
Varför vi måste kasta skit på varann över lurviga ben, korta kjolar, för högt bmi, för höga klackar, för en vilja att känna sej "naturlig" och en vilja att sminka sej.
Faktiskt inte.

Puss/ Asta