Dagarna som sprang iväg ännu en gång

 

Uff. Jag är trött idag. Trött å fylld av alla möjliga känslor.
En slags blandning av djupaste tacksamhet å glädje med sur irritation å astma på det.
Jag tror inte att jag just nu är mitt roligaste jag så jag nöjer mej med att veckosummera.
För det är dags igen. Ännu en vecka av våra liv har passerat. Jo, det är faktiskt så...

Det har varit en vecka som känts intensiv. Där gammalt har kommit upp igen.
Både min gamla psyksjuka och min astma.
Båda gör mej förfärligt trött och missmodig på olika sätt.
Jag har varit kass med maten, kass med motion och väldigt väldigt trött.
Tvingat mej upp typ halv tolv på morgnarna.

I måndags vägde jag in på 60 kg. Ett kilo upp alltså. Rätt åt mej.
Jag jobbade kväll och gick bara en 20 minuters promenad.

Tisdag var jag ledig. Gick en rätt lång runda och sprang på kvällen en helt vidrig mil. Min lilla pappa opererades. Många tankar gick till honom å har gjort så hela veckan.

Onsdag klippte jag mej å träffade gulliga Elin igen. Skulle ha träffat Ergo men hade en grym huvudvärk sedan kvällen innan som aldrig ville ge sej.
Gick en powerwalkrunda på 50 minuter.

Torsdag. Jobb igen. Krismöte med ledning och facket.
Patientplatserna räcker inte till. Personalen flyr. Eller gråter.
Jag fick hjärtklappning. Började gråta. Kände att "jag måste ge upp det här, trots att jag älskar min arbetsplats vill jag inte gå sönder av den."

Fredag. Sprang en halv mil. Rätt tungt bara det.
Städade, handlade och fixade med mat.
Hade gäster på kvällen. Kom i säng efter kl 04.
Började känna av astman på ett olycksbådande sätt.

Lördag. Astman värre. Gick en kort runda.
Maken var på firmafest på kvällen och jag satt i min ensamhet å hade en skön kväll.
Gick igenom en massa gamla foton. När barnen var små. Anfölls av nostalgi.

Söndag. Idag.
Vi har varit hos dottern och hälsat på.
Fick äntligen gosa med lilla Ängla lite mer rejält.
Hon är ljuvlig och kommer bli en mycket bortskämd fröken.
Jag handlar som besatt och hennes föräldrar reagerar på minsta knorrande.
En liten prinsessa. Med stooora ögon och massor av hår.
Jag känner en sån kärlek till denna lilla.
Allt vill jag ge henne. Allt vill jag lära henne. Allt ska vi hitta på.
Min dotter är så fin med henne med. Så stolt.
Vi bjöds på fantastiskt god lasagne å jag åt alldeles för mycket. 
Astman blir allt värre och nu är det omöjligt att springa. Orkar knappt gå.
Har tryckt i mej en rejäl dos kortison precis.

Nästa vecka är min sista jobbarvecka innan semestern. Å min sista tid som sjukskriven.
Ska träffa min fina Cissi imorgon. Jobba onsdag och söndag.
På torsdag händer nåt spännande, då ska jag träffa tre bloggtjejer.
Maria, Nina och Jessica.
Vi ska ses över dagen i grannstaden. Det kommer bli kanon.
De kommer säkert fika. Själv tänker jag ta en öl istället.
För jag är mer öl än bakelsetjej.
På fredagen är det Gyllene Tider med Cissi å hennes man.
Rätt mycket denna veckan med alltså.
För en vidbränd kråka som jag.

Hur har ni det?

Ikväll har jag börjat läsa en tunn liten lättläst bok.
"Potensgivarna" av Karin Brunk Holmqvist.
Jag har redan hunnit läsa typ 7 kapitel.
Har hört att den är "jätte rolig"... det tycker inte jag.
Jag har inte fnissat högt en enda gång.
Men den är mysig, jag tycker om den å jag ler ofta.
En mer heltäckande recension kommer när jag läst klart.
Ska köpa fler av henne å ha vid havet/ poolen i sommar.

Puss/ Asta