En slagen hjälte...

 

... Jag kanske borde lagt in en video här istället för bild så ni kunde höra snarkningarna. Det är en slagen hjälte som vilar här. Så trött att han inte ens orkar flytta sin lekamen till madrassen.

Vi har haft finbesök här idag. Gamla Amelia bloggare minns kanske Annanas?
Nu mera bloggar hon inte men kommenterar fortfarande flitigt hos mej.
Bor i grannstaden och vi har setts som hastigast en gång innan när jag köpte selen.
Idag kom både Fröken Annanas och hennes Herr Boxer hit på lekdejt.
Eller nja, jag och Annanas lekte kanske inte så hemskt mycket, vi pratade mest och beundrande våra fyrfota som efter viss vaktig tvekan från Gottepojken släpptes in.



Så underbart att se på dem.
På allt vad de signalerar till varann med sina kroppar å svansar. Med att gå först å att följa. Med att dricka i vattenskål och att vänta.
Herr Boxer är lite äldre än Gotteman, han är 2 år.
Jag tyckte båda pojkarna skötte sej snyggt och samspelade väl.
Det var en liten stund på stranden som de tände till och som man hörde att deras läten blev djupare, mer allvarsamt men inte värre än att de slutade upp när vi sparkade lite vatten på dem.




Fantastiskt bra miljöträning för de båda grabbarna Bus att promenera i koppel.
Leka. Inordna sej.
Men som sagt... tröttande.

Jag tror bestämt att jag blev nästan lika trött.
Hade tänkt springa idag men rumpmusklerna protesterar fortfarande sedan milen i lördags så det blev pizza istället.
Å så har jag gått två korta promenader med.
Tidig sänggång.

Tack snälla Annanas för titten, det här gör vi om snart tycker jag.

Puss/ Asta