Har ni tänkt på vilket behov... medvetet eller omedvetet... vi människor har att tillhöra olika identiteter. Å hur svårt det är att erövra en ny och kanske ännu svårare att överge en gammal.
Min nyaste identitet är: Asta löparen.
Hon som springer.
Tänk när jag kan slänga mej med det uttrycket lite lättvindigt så där.
"Tja, jag kör nån mil 3-4 dagar i veckan."
Ännu är det så nytt. Så sprängfyllt av stolthet.
Fortfarande med nya intryck, nya lärdomar varje gång jag ger mej ut.
Idag sprang jag mitt i värsta allergin.
Jag har varit tokallergisk senaste dagarna, överdoserat antihistamin i alla former och lik förbannat sett ut som en varulv i blicken. Rödsprängd.
Ändå sprang jag. Ändå klarade jag milen. På asfalt.
Idag var ännu en ny erfarenhet. Jag tänkte på annat. Annat än musiken och på hur långt det var kvar hem. Jag njöt faktiskt av att vara ute, på samma sätt som jag gör på promenader. Även om benen var tunga som stockar periodvis.
Jag är Asta löparen nu.
Hon som springer.
Hon som klarar en mil och det är inte ens särskilt svårt.
Det trodde jag aldrig.
ALDRIG att jag skulle fixa med min svåra astma och tokdåliga kondition.
En identitet som jag har övergivit, som tog lååååångt tid och som kan verka töntig är Asta rökaren.
Jag har varit rökare sedan jag var barn.
Jag har rökt måååånga cigaretter.
Goda cigaretter. Festliga.
Trista ute i regnet.
Stressiga bloss. Njutningsfulla.
Nånstans har jag alltid haft en bild av mej som rökare.
I början var det tufft.
Lite rebelliskt.
Sedan "jag."
Jag identifierar mej med cigaretter. Ihop med rökarna.
Jag slutade dagligröka för rätt många år sedan nu.
Men har feströkt.
Förra sommaren lite väl ofta.
Men det sista har det smakat alt sämre när jag har försökt.
Lite skitigt.
Blivit mindre viktigt.
Å jag har avstått. Tackat nej. Oftast.
Det är inte längre min identitet. Slutligen.
Mina starkaste identiteter är Mammarollen. Arbetarklassflickan. Socialdemokraten. Hundägaren.
I synnerhet de två första skulle jag inte kunna göra mej av med hur mycket jag än försökte.
De sitter där de sitter. De ÄR Asta. Utan dem vore Asta någon annan.
Puss/ Asta
*ler* Håller med om det svåra i att släppa det vi trott varit vi - eller det som faktiskt varit vi.. Se mitt inlägg på g.. (Vi valde samma ämnen i kväll!! )
SvaraRaderaDu är du A! Och nu börjar du äntligen bli allt du kan - utan hinder! Det är DÄRFÖR denna åldern är SÅ UNDERBAR - för vi kan bli dem vill vill vara, inte den vi låtit andra tro att vi är!
Kram
Ja, det är svårt att släppa identiteter som man haft länge. Och samtidigt lite farligt att hålla fast för hårt vid dem. Jag vet många som fått rejäla kriser efter att t.ex. inte kunnat utöva sin sport längre eller fått sparken från sitt jobb. Det är säkert nyttigt att ha flera jämnstarka identiteter. För som du skriver, ingen människa är ju bara en sak.
SvaraRadera