fredag 2 augusti 2013

Jag fick en kommentar...

... från en bloggsyster (Freja.)

"Du har helt rätt i det du skriver! Vi lever i en kultur där ungt går före gammalt. Så pass att det bara för något år sedan skrevs in i diskrimineringslagen. Även om det i bland är yngre som diskrimineras är den allra största delen äldre, och då främst äldre kvinnor. Det finns till och med forskning (fast just nu har jag inte källan och ooorkar inte leta reda på den, skäms Freja) som visar att kvinnor över 50 är osynliga. På arbetsmarknaden och i samhället. Jag har märkt av det. För några år sedan väjde folk undan när jag stod och väntade på bussen, nu är det som om jag inte syns. Ungdomsgäng kan ställa sig runt mig och prata med varandra över mitt huvud som om jag inte var där... Så anonym kan ta sin kommentar och "stoppa upp..." för ålder är en viktig kulturell kod i vårt samhälle, och det ändras inte genom att en går runt och talar om för folk hur gamla de ser ut och vad det beror på! Visst vore det skönt om den ändrades, men då får en använda andra verktyg. Som att istället sluta säga att folk ser yngre ut än de är... Och du ser INTE ut att vara 50! Du är inte osynlig..."

Jag funderar över vad det beror på.
Vad det är som gör att vi hyllar ungdomen så... framför allt i västvärlden inbillar jag mej.
Under min högskoletid var jag på den intressantaste föreläsningen jag någonsin varit på. Den hette "Kulturmöten och kulturkrockar" och det var en mycket karismatisk och livserfaren kvinna som höll i den.
Trots att det är många år sedan jag hörde henne så lever hennes resonemang kvar i mej.
Hon hade varit chef för någon flyktingförläggning, arbetat på migrationsverket, levt bland indianer och även ett antal år i Iran. Hon hade vänner från jordens alla hörn och hon talade om olika kulturer och varför vi är som vi är, tänker som vi gör, handlar så som vi handlar osv.
Hon synade även den svenska kulturen och fick oss att skratta både igenkännande och generat.
Bland annat berättade hon om en nära väninna från Iran som sagt till henne nåt i den här stilen "Ni västerländska kvinnor tycker att ni är så frigjorda och ni talar om slöjans förtryck. Men vem är förtryckt? Ni är tvungna att yrkesarbeta OCH sköta ansvaret hemma. Ni måste se ut som om ni är 25 år hela livet för annars är ni ingenting värda."
Det är tänkvärt...

Överallt syns en typ av kvinna. Den unga och den smala.
Både jag och Mini reagerade sist när HM's höstkatalog kom i dagarna och kläder för stora kvinnor visades upp av en modell som var i min size. Hon drog max stl 40.
Varför då?
Finns det inga vackra lite större kvinnor?
Självklart finns det det. Jag känner flera.
I dagarna har det ju diskuterats när Salong Bernt's skämde ut sej genom att gestalta Josephine Baker med hjälp av en vit kvinna som smetat in sej i brunkräm?!
Som om inga färgade artister fanns att tillgå.
Å så detta med ålder då...
Att vara "körd" i 40-50 års åldern. Förbrukad. Osynlig.
Stina Dabrowski gick nyligen ut och sa att hon får inga jobb längre. Hon anses som för gammal. Hon är en av vår tids främsta journalister. Hon har intervjuat storheter från världens alla hörn. Men med rynkor i ansiktet så FUNKAR det bara inte längre.
Tydligen!

Vad är det som gör detta?
Är det tittarna/ konsumenterna som kräver slät hy?
Är det så viktigt för oss att programledaren är ung å smal att det går före kunnande å kompetens?
Finns det inte plats för båda i så fall?
Bland män är det ju inte så där.
GW Persson får breda ut sej. Christian Luuk är med överallt.
De är underbara men knappast unga å bildsköna.

Å faktiskt är jag inte bättre själv.
Jag fasar över att tappa mitt attraktionsvärde och bli sedd på gatan som just "tant."
Osynlig som Freja skriver.
Jag kan längta/ se fram emot andra fördelar... så som pondus och att man kan strunta i att vara så jävla polerad hela tiden men det här med att ändå bli sedd... som kvinna... är av någon anledning viktigt för mej.
Jag är inte rädd för att bli 50... för alternativet vore fruktansvärt... men jag vill bara inte vara där än. Å med det menar jag inte att det inte finns vackra 50+'are för världen är full av dem.

Puss/ Asta

Här är en av världens vackraste kvinnor. Enjoy.

2 kommentarer:

  1. Ja det är synd o skam att ålder inte ska premieras. Den klokhet man skaffar sig genom att leva. Att det yttre ska vara så viktigt.

    Men jag bävar mest för högre ålder för att livet rinner ut....det blir tydligare att man inte har så lång tid. Ingen oändlig tid. Det är svårt tycker jag.

    SvaraRadera
  2. Ohh, jag känner mig hedrad, min kommentar fick bli ett eget inlägg! Men visst är det skrämmande att bli osynlig, jag är helt klart redo att vara tant, men jag vill inte vara en osynlig tant!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare