måndag 14 oktober 2013

Den första kyssen

 

Minns du din första kyss?
Jag minns min...
Till skillnad mot när jag hade sex något år senare så var jag verkligen redo för den, även om den inte var så där romantisk eller filmisk.

Jag var 11 år.
Jag var "ihop" med en kille från klassen. Joen kallades han.
Min kompis Camilla var oxå ihop med en kille i klassen, han hette Magnus.
De två... Magnus å Camilla... var så mycket mer våghalsiga och försigkomna, inte alls så blyga som jag å min första kille.
Vi hade i allafall käkat pizza ute på en äng när de två började kyssas.
Å när de hade gjort det ett par gånger var det vår tur...
Vi tittade blygt på varann.
Ingen vågade.
Vi fick då tillåtelse att gå in i en skogsdunge och göra det "ifred."
Nervösa vandrade vi in.
Kyssoskulder som vi var båda två.

Jag minns att han tog initiativet.
Att han liksom samlade mod och plötsligt nästan attackerade mej med sin mun.
Jag minns hans tunga mot min.
Detta var nåt helt annat än pussar som man fått innan.
Nåt helt annat.
För blött, tänder som krockade, men ändå...
Jag minns den hissnande andningen.
Hur han drog mej närmare.
Jag minns hur våra kompisar kom å tyckte att nu kunde vi sluta, nu hade vi ju gjort det men varken jag eller min kavaljer hade någon lust att sluta :)
Åhhhh. Mitt unga, alldeles oförstörda hjärta blev så förälskat där å då.
Mitt unga hjärta som ännu inte varit med om killar som bara ville ligga, killar som dumpade, killar som var otrogna, killar som inte var killar utan grodor.
Och kyssarna var underbara!

Det är märkligt med kyssar.
Ni som liksom jag varit gifta i en evighet, minns ni det?
Hur de alldeles i början av en relation är magiska.
Hur munnen verkar ha en direktkoppling med både livmodern och hjärtat.
Hur man bokstavligen andas in varandras själar.
Jag å min man kysser så gott som aldrig varandra längre, i synnerhet inte om vi inte har sex.
Magin avtar tyvärr och jag tror det är så för de allra flesta, nästan alla jag har talat med säger så. Att det på sin höjd är "lite mysigt" men det där svallande, brusande, stora... det går inte att spara.

Puss/ Asta

1 kommentar:

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare