Å det här med integration

Även om jag förklarat vad jag menar med begreppet integration så tar jag det ännu en gång så att jag är säker på att vi talar om samma sak i inlägget som här följer.

Med integration menar jag att alla människor ska få möjligheten att ingå i en helhet.
Vi skall följa samma lagar och regler i samhället självklart men utöver det ska vi får vara individer som tillsammans bildar ett pussel.
Alla människor ska välkomnas in i utbildning, arbete och yrkesliv.
I den bästa av världar smälter vi samman och berikas av varandras olikheter, lär av varandra och plockar godbitarna ur det multikulturella samhället.
Av de människor som kommer hit för att söka skydd och ett nytt hemland måste vi kunna kräva en vilja att tillhöra.
Av oss som nytt land måste de kunna kräva en vilja att få tillhöra.
Och allt detta är, som vi vet, av hundratals olika anledningar inte lika enkelt och självklart som det kan låta.

Det fokuseras väldigt mycket i media och i debatten vilka fel invandrarna gör.
Att de inte vill lära sej språket. Hur svårt vissa grupper har att komma in på arbetsmarknaden. Vilken kvinnosyn/ patriarkal syn vissa grupper besitter.
Att de vill bo tillsammans. Osv osv.
Det pratas väldigt lite om politikernas bristande förmåga och ännu mindre om vanliga svenskars bristande förmåga till att skapa en grogrund för integration.
Att välkomna invandrare till våra arbetsplatser, våra bostadsområden, vårt middagsbord och vår umgängeskrets.
Det fokuseras mer på språksvårigheter än på vad vi skulle kunna berikas av.
Men min upplevelse är att svenskar är precis lika ovilliga till integration som vi anklagar invandrare att vara!

Jag har inga lösningar på detta.
Bortsett från att lagstifta så kommuner med få invandrare får ta fler, lagstifta för att inte diskriminera inom yrkeslivet som är de "enkla områdena."
Mycket måste ske av och inom oss själva. Av nyfikenhet. Av vilja till att förändra.
För tänk vad mycket vi faktiskt har att lära av varandra!
Hur mycket mer spännande liv vi kunde få.
Det behövs brobryggande. Problemet med sådana projekt är att det bara är de redan intresserade som attraheras av sånt. Alldeles för få. Men det är en början.
Vi svenskar måste börja. Av två anledningar har vi huvudansvaret.
Ett. Vi är de "privilegierade"  här. Två. Det är betydligt lättare att vilja ta del av nya kulturer när man är trygg inom sin egen. När den egna kulturen inte är hotad.

Sen. Nåt helt annat. Svårare att prata om och formulera på rätt sätt men som jag tänkt på många gånger när vi talar om invandringspolitik.
Jag är till fullo med på att vi ska arbeta för allt detta jag skrivit om ovan och att vi inte ska ha a- och b lag i Sverige.
MEN!
Det finns grader i helvetet.
Även om livet i en svensk segregerad förort och i en tillvaro initialt utan arbete inte är önskvärt så är det långt bättre än att befinna sej i ett brinnande krig.
Vi kan liksom inte vänta. Flyktingarna kan inte vänta till vi löst problemet.
De behöver akut hjälp här å nu.
Nästa månad är det kanske för sent.

Puss/ Asta