fredag 4 april 2014

Ett ambivalent inlägg om att ta plats och om vikten att klä sej snyggt.

 

Jag lyssnade på Camilla Thulin (modeskapare, författare och kostymör)  igår som var Lotta Bromés gäst i P4.
Hon är en färgstark donna må jag säga! Å stilig.
Jag kunde inte riktigt bestämma mej för om jag gillar henne och hennes budskap.

Nu senast har hon kommit ut med en bok för hur kvinnor kan klä sej bättre på jobbet.
Min första känsla är att såga budskapet.
Lön, rätten till heltid, rätten till en arbetsplats där en kvinna orkar arbeta heltid ett helt yrkesliv är viktiga frågor.
Hur hon ser ut? Not so much.

Men Thulin säger en del som är intressant och som det ligger mycket i.
Hon säger att "mannen" har status i vårt samhälle. "Den unga kvinnan" har status i form av sin ungdom.
"Den medelålders kvinnan" har ingen status.
Och det är sant. Samhället är ett patriarkat och vansinnigt åldersfixerat i synnerhet för kvinnor.
Thulin vill uppvärdera "den vuxna kvinnan." Hon vill ge henne självförtroende och makt.
Hur man ser ut och hur man klär sej signalerar något inte helt betydelselöst till omgivningen.
Hon säger att hon personligen skiter i hur folk ser ut och klär sej men att den som är välklädd och välvårdad vinner en hel del pondus helt gratis. Signalerar ett budskap och ett krav om att bli tagen på allvar.

Och den tanken kan jag sympatisera med klänningsälskare som jag är.
Jag har oxå tänkt på det där. Att vuxna kvinnor antingen klär ut sej till män i kostym, platta skor, skjorta för att signalera pondus eller att vi klär oss som tonåringar för att försöka återskapa något av den där ungdomen vi förlorat.
Överlag kan jag känna att när vi talar jämställdhet och feminism så handlar... eller uppfattar många som om det handlar om... att efterlikna män.
Att dricka som män, knulla runt som män, arbeta 16 timmar per dygn som män.
Jag vill nå jämställdhet med mjuka värden. Män kan lika gärna ta efter oss kvinnor.
Vi har långt högre erfarenhet av att rodda runt en mängd olika roller i våra liv.
Kvinnans, moderns, karriärens, väninnans, hustruns osv.

Sen "tar hon mycket plats" Camilla Thulin och det kan jag både gilla och ogilla.
Igen. Många feministröster klagar över att kvinnor som tar stor plats får skit medan det för män är naturligt. Fast egentligen så finns det väl inget positivt i att tycka sej ha rätten att höras mest... hela tiden och det kanske är männen som borde ändra sej en smula?
Ja jag vet inte. Jag gillar att hon "ryter i" att det inte finns något fult eller värdesänkande med att "bli tant." Att tant är något starkt och respektingivande.
Att ung= snygg och äldre= fulare är nonsens.
Vi som samhälle måste börja uppskatta och uppgradera erfarenhet.
Fast jag fnissade lite åt Thulin när hon strängt sade att hon vägrar vara "du" med barn.
"Jag är inte du med barn, jag är tant Camilla" röt hon i.
"Men om ett barn säger du då" undrade Bromé.
"Då svarar jag "Förlåt?!"
Ingen av mina barn hade förstått det där när de var små och jag är ganska säker på att väldigt många andra 50 åriga kvinnor blivit minst lika förolämpade av att bli kallad tant som du.

Jag tänker att det är lite härligt med människor som sticker ut lite grann.
Ibland kan jag bli lite irriterad på det och då tänka att jag får akta mej förbannat noga för att inte acklimatiseras av småstadsfasoner. Ni vet... i mina lilla stad måste alla vara så förbannat mainstream och ve den som vågar gå utanför normen.
Som nyinflyttad fr Göteborg för massor av år sedan var jag helt chockad över bristen på acceptans och denna stävan efter att inordna sej.
Nu får jag själv vakta på sådana tendenser. Å det GÖR jag.

Vad tänker du?
Om kvinnlighet på jobbet? Om uppgradering av "tanten"? Om människor som tar plats och om Camilla Thulin?

Puss/ Asta


2 kommentarer:

  1. Läääängtar tills jag får lov att klä mig som min inre tant. Har velat det i hela mitt liv

    SvaraRadera
  2. Arbetar ju mest inom kultursektorn. Där har det länge funnits en egen uniform för oss kulturtanter, så det är inget nytt eller konstigt. Jag anpassar mig stenhårt efter den när jag måste. Och den liknar inte alls någon manlig kostym, tack och lov.

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare