söndag 6 april 2014

Hälsa, åldrande och en smula förvärvad klokhet



När jag var kring 20-30 och hade gått upp något kilo eller två för mycket löste jag det med spridda dagar av kaffe å cigaretter. Underskott av kalorier. Dämpande av hunger. Fixat och klart.
Nu när jag fyller 45 i år är det inte lika enkelt.
Dels svarar inte min kropp på samma sätt, kilona sitter hårdare och dels blir det här med hälsa allt viktigare.
Ett ohälsosamt beteende tynger ner på ett helt annat sätt nu.

Kanske är det även en slags förvärvad klokhet och en medvetenhet om livets förgänglighet.
När jag som knappa 12 åringen började röka och det stod på paketen att "Rökning i kombination med p-piller kunde leda till proppar" så tänkte jag på fullt allvar (jo, jag lovar!) att "det är väl skit samma om man dör när man är 30 eller 80... gammal som gammal lixom."
Det där har jag fått lite andra perspektiv på med åren :)

En kväll med ett halvt paket cigaretter och/ eller tre-fyra glas vin sänker min ork för flera dagar framåt nu. Att festa två dagar på raken känns som om man gör med livet som insats.
Så väl fysiskt som psykiskt sänks min ork och motståndskraft.
Att "ta hand om sej" blir allt viktigare.

Jag skall inte sticka under stol med att jag... ibland... är en smula fåfäng.
Att jag vaktar på kilona inte bara av hälsoskäl utan även för att jag vill se bra ut.
Jag har ingen önskan om att se ut som om jag vore tjugofem men jag vill liksom vara mitt bästa jag. Jag blir mer bekväm av det. Öppnare. Soligare mot min omgivning om jag känner mej fin.
Å jag orkar inte bråka med mej själv om att jag känner så. Om att det behovet finns även om det kanske är en smula löjligt eller fåfängt.
Däremot tar jag striden med mej själv hundratals gånger om dagen som tanken ilsnabbt far genom synapserna "oj, vad slappt det ser ut där", "nämen, gäddhäng?!", "gropar av fett över knät" osv osv.
Jag noterar tanken och tänker strängt tillbaka "fast mina ben orkar springa jättelångt", "där inne har fyra härliga människor utvecklats och bott och skänkt mej den största av meningar", "jag är frisk. Frisk!"
För jag försöker verkligen, allt vad jag kan, att vara min egen bästa kompis och jag BLIR bättre. Långsamt.
Det viktigaste är ändå att min kropp skall vara stark, frisk och kunna möta svårigheter.

Jag jobbar hårt på mina nya, sundare vanor.
Ett liv där jag bytt ut cigaretter och alkohol mot ruset av att ha orkat med ett löppass som jag bestämt mej för.
Jag försöker lägga mej i tid och försöker att inte sova till långt fram på dagen.
Jag försöker lägga mer tid på min familj å reflektion och mindre på att hänga vid datorn och invänta bekräftelse på facebook eller bloggen.
Försöker äta lite sundare och inte godis lika ofta.
För att hälsa är viktigt.
Jag vill må bra NU och jag vill gärna leva och må bra om 30 år med.
Jag vill se mina barnbarn bli vuxna. Följa dem genom skolgång, förälskelser och familjeskapande.

... Sen gör det inte ont om häcken ser snygg ut i bikini ;)

Puss/ Asta

3 kommentarer:

  1. Haha, skrattade åt din 12 årings tanke.
    Syrrans gubbe är 11 år äldre än o när dom träffades var jag 19 o han hade precis fyllt 30.
    Herreguuuuuud så gammal han var :D

    SvaraRadera
  2. Nu dricker jag ju inte alkohol alls men en och annan cig vid festliga tillfällen eller när jag är rejält upprörd ställer till det med huvudvärk och allmän "bakiskänsla" men jämfört med hur jag levde förr med att banta, dricka alkohol och röka mycket är jag nästan som en renlevnadsmänniska idag:) Och det är för hälsan men jag ska inte sticka under stol med att jag är fåfäng och vill se så fräsch ut som jag kan. Varför inte tänker jag?
    Men jag har då verkligen inget problem med att gå osminkad på stan eller i gamla myskläder men så bor jag mitt i stan och det skulle bli jobbigt om jag skulle fixa mig bara för att handla mjölk eller nåt. Livet är krångligt nog ändå:)

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Ja du - jag har kanske inte så mycket att kommentera, jag är ju underlig på det däringa konstiga viset du vet: röker inte (har aldrig gjort), dricker inte alkohol (har aldrig gjort) äter ytterst lite med mera. Och ser ändå ut som jag gör. Tur att jag inte är fåfäng.
    Men visst är det så: att man tyckte att 30 var döden vid 12. :) Det finns elever på gymnasiet som tycker så.. Att man liksom levt sitt liv då.. Hahahahahahahaha.
    Men du - hur har du det påskveckorna - hinner vi med att ses?

    Kramar

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare