söndag 13 april 2014

Har någon varit dum mot dej på jobbet?



Min make nämns inte så ofta på bloggen. Ändå är han... eller va i alla fall en gång... känd ända bort i Finland för sin oförmåga att lyckas shoppa med sej något fint hem från sin första Las Vegas resa.
Han... iväg släppt till Syndens näste... för att spela poker.
Jag hemma. Inväntade hippa unika högklackade skor eller exklusiva jeans.
Ungarna trånandes efter Converse i balla färger.
Vi fick "en hög med saker", han hade inte tänkt ut något till var å en av oss utan vi fick fritt välja så att säga.
Välja bland fula t-shirts i stl extra large, kepsar och oformliga jeansskjortor.
Jag kan säga så mycket att det blev inte huggsexa precis.

Min make.
Idag framkallade han min irritation med sin blotta uppenbarelse.
Han gör det när jag är trött. Då krockar våra personligheter å jag orkar inte överbrygga dem.
När han står mitt i köket medan vi andra väntar på att kaffet ska bli klart.
Äter av bullarna vi ska ha till fikat på stående fot.
Knökar in en hel bulle i taget å kan inte riktigt stänga munnen när han mal runt dem.
Avbryter oss andra genom att prata om helt andra saker med en otroligt högljudd stämma.
Ja, han har vaxproppar. Å nej, han respekterar inte att andra redan talar.
Han står där. Mitt på golvet. Med en hel bulle i munnen och nästa förberedd i handen.
Med en t-shirt som bara täcker halva magen.
Jag säger nåt spydigt. Vad har jag glömt men jag kan vara oerhört giftig.
Svärsonen skruvar obekvämt på sej. Sonen suckar och masserar ansiktet.
Mannen flinar mot mej och frågar "Om nån varit dum på jobbet?!"
Det är hans standardsvar mot förolämpningar när barnen hör.
Hör inte barnen så brukar han konstatera att jag får för lite ***piiiip*** (ja, ni vet, jag ska inte behöva bli vulgär här på söndagskvällen.)

Å ena sidan kan jag verkligen... jag menar VERKLIGEN... reta mej på den karln.
På hans oborstade, egocentriska, högljudda person.
Han är mannen som har Homer Simpson och Al Bundy som sina stora idoler.
Å andra sidan kan jag imponeras. Han gör sej inte till den mannen.
Inte för nån och i synnerhet inte för mej.
Jag som fortfarande efter 25 års äktenskap inte kan bajsa med öppen dörr å som alltid håller efter mej både här å där kan avundas det där.
Att bara vara.
Att skita i hur andra tar det.

Är era män lika dana?

Puss/ Asta

5 kommentarer:

  1. Har inte kommit dit än... dock så kommer han ej att rösta på moderaterna, sen om det beror på mig eller snusskatten låter jag vara osagt... han stör sig dock lite på att jag kissar med öppen dörr. Bajsa med öppen dörr kommer jag nog aldrig att göra. Vi bajsar inte ens på samma toa, då jag har 3!!! Pözz

    SvaraRadera
  2. Låter precis som Äkta Kärlek. Som den är efter många år tillsammans!!!

    SvaraRadera
  3. Det går inte att leva med en människa så länge utan att bli sjukt irriterad ibland... (Vi är ju på 19 år). Tricket är väl att inte båda två blir lika sjukt irriterade samtidigt - för då är det nog slut på det förhållandet :-D

    SvaraRadera
  4. *skrattar* njaaeee - vi är där Åsa är och det är nog så som hon skriver hos oss med. Men min man vill fortfarande vara väldigt privat med många grejer..

    Kram

    SvaraRadera
  5. Jag måste erkänna att jag skrattade till nu - det lät liksom väldigt roligt! Min man driver mig till vansinne de flesta dar, men jag väljer mina strider med omsorg då jag har tröttnat på att vara irriterad hela tiden. Och så älskar jag honom av hela mitt hjärta och skulle nog faktiskt inte ändra på så mycket även om jag fick chansen!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare