Hur länge höll det mitt köpstopp? Min nya hållbara stil.
Tre dagar?
Att återfalla. Ta sej ett återfall. Falla för frestelsen.
Nej, jag ser det inte så.
Mina mål är snarare ambitioner än huggna i sten. Jag gör det inte för att bevisa det för någon.
Varken att springa, låta bli alkoholen, 5:2 a mej igenom livet, ha köpstopp, källsortera, äta mindre mängd gris och allt vad det är jag bestämmer mej för.
Det tar TID att lära gamla kärringar sitta.
Jag ihärdar i mina försök... inte det heller löften som då å då bryts utan just försök... i att vara min egna bästa kompis.
Jag skulle inte sagt till någon annan nära vän "Fy fan vad kass du är, tre dar! Är du nåt jävla skämt eller?"
Nej, jag skulle gett henne en kram och sagt att "Du är jättefin i klänningen, den var du värd och du kan alltid börja om... om du vill."
Så precis så säger jag till mej själv. Trygg i vetskapen att mina tre shoppinglösa dagar förmodligen inte löste klimatkrisen och lika trygg i att mitt återfall inte dömde oss alla till undergången.
Tid. Tid att lära gamla kärringar sitta.
Den här klänningen är jag. Så mycket jag det kan bli utan att skriva Asta Pastasson med stora bokstäver över hela röven.
Jag har suktat efter den sedan i våras då jag såg den i ett blogginlägg hos Big ass fashion.
Ja till och med ännu längre för innan fanns den i en grön-blå variant och redan då ville jag ha den.
Den kostade sina sköna slantar. 400 kr i butik och sedan lika mycket i parkeringsböter.
Så jag lovar er och mej själv att använda den ofta och i många år.
Att slita den med hälsan. Å ohälsan om den kommer på besök. Tvi tvi tvi.
Jag inser dock... trots återfallet... att de där månaderna jag ska försöka hålla upp med att köpa något mer... september, oktober, november och december... kommer bli jobbigare än vad jag först tänkte när jag kände mej så pepp å så laddad och tog beslutet.
Nu känns det mer så där uppgivet "till vilken nytta?"
Till vilken nytta hjälper det att jag låter varan hänga/ ligga kvar i butik och någon annan köper den istället?
Är inte miljökatastroferna över oss om 30 år då?
Om lilla jag, i lilla Sverige, i lilla Europa låter bli... samtidigt som det i andra städer långtbortistan inte går att vistas utomhus utan ansiktsmask?
Hjälp mej här nu alla ni som kommit längre i era miljö och rättviseperspektiv.
Hur tänker ni?
Hur motiverar ni er själva?
Man ska lära känna sin fiende. VAD är det med shoppingen som skapar detta behov och detta glädjerus?
Som jag sagt tidigare, och jag är säker på att det gäller flertalet kvinnor i detta land, så har jag kläder så jag klarar mej i säkert 10 år framåt.
Jag har en knökfull garderob men använder kanske egentligen 10 plagg.
Resten bara hänger där.
Hänger där för att "de är rätt fina" eller "inte så dum ändå" eller "kan va bra å ha".
Varför "behöver" jag då nytt?
Hur tänker du?
Puss/ Asta
Vi hade ett köpstopp förra våren och tänker oss att ha ett nu i höst med. Nej, vi löser inte miljökrisen, men det var faktiskt jävligt bra att inse att vi klarade oss bra utan alla de där småköpen. Vi behövde inte allt det vi slentrianhandlade för att det kunde vara bra att ha, vi hade kläder så vi klarade oss, vi åt oss mätta på mat utan att fylla på med godsaker, vi mådde helt enkelt bättre i både själ och kropp. Att inse att shopping må vara en snabb fix för humöret, men inte alls bra i längden, DET var den stora nyttan av våt köpstopp!
SvaraRaderaÄven om vi snabbt gick tillbaka till många av de gamla vanorna så har vi efter köpstoppet lyckats spara undan mycket mer pengar och betalat av på huslånet än vi överhuvudtaget trodde var möjligt före köpstoppet, så alla vanor har vi inte återgått till och de vi har tagit upp igen köper vi inte alls lika mycket av numer.
Motiverar mig själv? Oj, jag tror inte jag motiverar mig själv... jag har nog kommit rätt långt ifrån det där att nya prylar ger mig kickar eller att jag känner att jag "unnar mig" när jag handlar något. Det är ganska odramatiserat. "jag behöver strumpor- jag köper strumpor" "jag behöver byxor- jag köper byxor". Jag fyller hål med nyförskaffande, och det är inget som varken ger kickar eller är roligt ens, mest jobbigt att behöva ta sig till stan eller gekås för att fylla på det som behövs. Det innebär förstås också att jag inte har koll på vilka catwalks som pågår eller vilka butiker som har releaser etc.
SvaraRaderaJag kan nog kicka mer när jag köper något till barnbarnen i så fall. DET tycker jag är roligt!
Skit i köpstopp, dieter och alla andra grejer. Världen kommer inte att gå under om 30 år för det. Köp en klänning om du vill ha. Du ser jättesnygg ut i den.
SvaraRaderaJag vet inte om jag kommit längre än dig i hållbarhetssträvandet, men jag försöker i alla fall. För mig är det nyckelordet; försöka. Var inte så hård mot dig själv, det är såå mycket bättre att försöka utan att lyckas till 100% än att inte göra något eller ge upp.
SvaraRaderaIbland känns det hopplöst. Hur fasen ska vi kunna stoppa den negativa utvecklingen? Vad gör det för skillnad? Då motiverar jag mig på två sätt:
1. Det KAN gå. Då vill jag vara en del av det.
2. Om de stora miljökatastroferna kommer över oss om 30 år, vill jag kunna se mina barn och barnbarn i ögonen och säga att jag i alla fall försökte. Jag vill inte veta att jag körde på i 110 med ovanor trots att jag visste att det förstörde deras framtid... Det vill jag inte leva med.
Kram på dig
Vi måste komma ihåg att det tar 21 dagar att bryta en ovana och 21 dagar att skapa en vana. När du sprungit i 21 dagar har du blivit så van vid det att det går av bara farten, och när man inte ätit t ex socker på 21 dagar har kroppen lagt sig av med den ovanan och kroppen känner inget behov längre och det är då lättare att motivera sig själv! Du kanske ska sätta enklare mål för dig själv, börja med köpstopp (om det känns viktigt för dig) i 1 månad till och börja med, sen kanske det går lättare att lägga till en månad osv.
SvaraRaderaMin pappa slutade röka många år innan han dog, men han låtsades att han fortfarande rökte och höll koll på cigarettpriser och la undan de pengarna varje dag som han skulle ha lagt på cigg och dom pengarna åkte han och mamma till Grekland för varje år! Så du kan kanske när du ser nåt du vill ha men egentligen inte behöver - lägga undan de pengarna i en månad och se hur mycket du skulle spara och sen unna dig nåt annat - kanske en trevlig middag ute. Eller så kanske du ser att det blir ganska mycket pengar och du skulle kunna spara ett par månader och unna dig nån resa - även om bara är för en långweekend!