söndag 10 augusti 2014

Vågar jag viska... höst?



Jag vet att vi inte ens är halvvägs in i augusti, att jag bor i södra Sverige, att man ska leva i nuet och allt det där... jag VET, men jag tycker ändå att det känns som om hösten är på väg.
Det blir mörkt så fort om kvällarna, så där riktigt svart ute som det aldrig hinner bli i juni å juli.
Det är kallt och blött i gräset och solbrännan har mattats av. Idag var första gången på månader som jag tog min bronzing gel i ansiktet.

Hösten är min tid på året. Det är då jag trivs allra bäst.
När gräspollen flyger all världens väg, när färgerna sprakar, luften blir så där klar och ren att andas.
Det lägger sej ett lugn över tillvaron på hösten. Befriat från krav på både umgänge och utseende.
Det är okej att kura inne. Se på serier som startar igen, nörda ner sej i hockeyn, tända ljus och knäppa upp knapparna på jeansen.
Hösten är ofta "starta om tid" för mej.

Min vanliga shoppingiver inför hösten vill inte riktigt infinna sej.
Jag känner en för egen del märklig känsla av "att ha vad jag behöver." Så har jag aldrig känt förr, det har liksom smugit sej på mej den här... tomheten över allt vi konsumerar i onödan.
Ja jag hör ju hur präktigt och tråkigt det låter men ni kan vara lugna, helt befriad från ytlighet å fåfänga har jag inte blivit.
I sommar har jag visserligen köpt färre klänningar än vad jag brukar men jag har ju hållit på med mina fransar som jag byggt på var 3:e vecka.
Det ska jag göra uppehåll med nu under hösten och vintern. När spacklet ändå måste på.
Nästa vår tar jag upp det igen.
Jag har gått upp några kilon sista månaden och de ska väck.
Inte för att jag är vansinnigt tjock, inte alls, men kläderna börjar sitta åt och 2 kg upp blir gärna 4 som blir 8 och plötsligt är det inte särskilt festligt ens degiga kvällar under filten till "Bonde söker fru."
Så med stor sannolikhet tar jag tag i min 5:2 diet igen. Eller börjar springa varje dag.
:) Jo, eller hur?!

Jag ser fram emot hösten.
Hockeyn. Valet. Alla böcker jag tänker läsa. Alla stearinljus jag tänker tända.
Jag ser fram emot mina promenader med Gottfrid och att fortsätta se Noah växa och utvecklas.
Det ska bli en fin höst!
Eller hur?

Hur känner du inför den stundande hösten?
Berätta.

Puss/ Asta

3 kommentarer:

  1. Håller helt med dig, hösten är också min tid på året. Här i norr har vi haft så otroligt varmt och med det kommer att alla kvällar SKA tillbringas ute med diverse aktiviteter. Men hallå, när termometern visar 25 grader vid midnatt och man aldrig får vakna och känna sig utvilad! Hur ska man orka?!
    Nu är det mer normala grader och jag sover gott och orkar mycket mer.
    Hösten i år innebär att sonen flyttar hem igen pga studier i 2 år. Dottern som tagit studenten i våras fortsätter leva på oss :-) och söker jobb samtidigt som hon funderar på vad hon vill med livet.
    Och hösten innebär också även för mig en tid för nystart och omstart. Kroppen ska fortsätta förändras till det smalare, ja jag är tjock! Själen ska få sitt för att orka med mörkret som kommer. Hjärtat ska också fyllas på. En wellness-weekend planeras just nu med maken och bästa vännerna. Viktigt att ha något att se fram emot!
    Även jag är hockeytokig och bränner ljus och plöjer böcker på hösten och vintern. Jag har nu också börjat se en lite serier, Orange is the new black och Homeland rullar just nu.
    Tänker blanda in Girls och 30 Rock också :-)

    Och sen håller jag tummarna att svenska folket röstar för ett systemskifte i höst!

    SvaraRadera
  2. Jag känner "nej". Men det är jag det. För mörkret och jag är inte vänner.

    Kram

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare