söndag 31 augusti 2014

Vi har det bra. Tack så mycket. Vi vill leva så här. Tack så mycket.



Jag vet att jag säkert själv gör det. Att jag ibland tar för givet hur det är...
Har förutfattade meningar.
Men jag låter mej åtminstone snabbt korrigeras och ju äldre jag blir desto mer inser jag att allting är inte som i just min förställningsvärld.

Jag kan bli så vansinnigt irriterad över människors förutfattade meningar och egna värderingar kring vår familjesituation och kring Noah.
Så många människor har kommenterat hans existens och det faktum att vi bor tillsammans två familjer med huvudet lite på sned, med beklagande blick, med ord som uttrycker att "man får ställa upp" och "ibland blir det inte som man tänkt sej."

Till alla er som säger/ tänker/ funderar så vill jag säga följande...

Noah är ett planerat barn. En barn önskat av båda sina föräldrar. Ett resultat av borttaget preventivmedel och pippande för att tala klarspråk på ägglossningsdag.
Det tog två månader. Första försöket som resulterade i en menstruation gjorde båda föräldrarna lite nedslagna.
Jag visste om det, jag var med den där magiska dagen då Mini kissade på stickan och den var positiv.
Vi kramades hon å jag med tårar i ögonen av glädje.
Mini och Minis fästman är inte två förtappade ungar. De var 19 och 21 år gamla när Noah kom till världen.
En rätt bra ålder att skaffa barn skulle jag vilja säga.
Själv var jag tvåbarnsmamma vid 19 och trebarnsmamma vid 21.

Jag tror få barn i världen och till å med få barn i Sverige får en så fin start i livet som lilla Noah.
Han har två unga, starka, kärleksfulla föräldrar.
Han har dessutom unga, starka, kärleksfulla morföräldrar i samma hus.
Han är först och främst sina föräldrars barn. Han sover varje natt på sin mammas mage.
Men han har många famnar. Jag själv bär, pussar, sjunger, läser och älskar det här lilla barnet varenda dag.
Det finns alltid någon med tid, ork, kraft, lust och gosesug kring honom.
Han har allt han behöver materiellt och en hel del till.
Han får massor av bröstmjölk, frisk luft och vitaminer varje dag.
Det finns ingenting att beklaga.
Noah är ren och skär kärlek å glädje!
Å ett ungt par har fått börja sin föräldraresa omgivna av stöttning, avlastning, samtal och erfarenhet.

Jag ser det som att vi alla är privilegierade.
För denna nära gemenskap är få förunnade och den kommer att bära frukt hela våra liv.
Den kommer för alltid att vara min allra vackraste stund i livet.

Man kan leva sitt liv på olika sätt. Så det så :)

Puss/ Asta





3 kommentarer:

  1. Hittade hit av en liten slump via ensammadownshiftaren Och håller så med dig . Vilken familj ni är en helt vanlig familj men det märkliga är att just som er familj är dvs generation S familj det har folk åsikter om . Vi ska vara visynta ej fördomsfulla två pappor två mammor . Vän familj särbo familj osv Och så kommer en generations familj det provocerar Kan vara ok om,man delar jobb och bor på lantbruk och liknande . vi lever lika vårt barn bor hemma men lever ett eget liv,Och vi trivs vi umgås skrattar bråkar äter spagetti mm som alla andra men den ständiga frågan flytta hemifrån .när när osv, mvh h

    SvaraRadera
  2. Underbart för er alla! 😍

    SvaraRadera
  3. Jag tycker att det låter som en helt fantastisk situation! bra för alla vuxna, som kan vara delaktiga och få avlastning, och därmed både komma närmre och orka mer än annars. Och fantastiskt för den lille som kommer få en otrolig grundtrygghet med sig ut i världen. Heja er, jag önskar att något av mina barn skulle vilja göra detsamma!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare