lördag 3 januari 2015

Vidriga läsare



Vad är det egentligen som gör att vissa bloggare har trevliga, snälla uppmuntrande läsare och andra bloggare har läsare som är rent ut sagt vidriga?
Visst, vissa bloggare har själva en aggressiv eller stöddig approach och då är det kanske inte så märkligt. Deras syfte är inte att berätta eller föra samtal för/med läsaren utan att provocera. Retas lite.
Som man ropar får man svar...

Men det finns bloggare, jag tänker tex nu på Vimmelmamman, eller Lotta som hon egentligen heter.
Lotta har en jättefin blogg som skiftar på det där sättet jag tycker om och själv försöker skriva på, mellan allvar och yta.
Hon verkar vara en fantastisk människa som gör massor för andra människor. Engagerar sej på riktigt i utsatta barn i fattiga länder och som blottar sina rädslor och tillkortakommanden.
Det finns ingenting provocerande alls över Lotta, om man nu inte retar sej på att hon är hyfsat framgångsrik, snygg, har en stilig man, en söt son, ett vackert hem och ett liv som hon verkar nöjd med.
Men uppenbart så är det inte alla som pallar så många framgångsfaktorer hos en medmänniska.
Under i princip varje inlägg så får hon spydiga, näsvisa, uppfostrande kommentarer kring hur hon klär sej, vad hon fotar, vilka val hon väljer och inte minst stavfel. Vissa av hennes läsare ääälskar att tala om för henne var det bör stå kommatecken istället för punkt och tvärtom.
Jag läser inte dagligdags och ffa inte kommentarerna men det är ständigt en "Moa" och en "Siv" som är återkommande i sin aldrig sinande kritik.
Är inte det fascinerande?
Hur människor kan sitta framför sina datorer och dag efter dag, vecka efter vecka följa en bloggare och så reta sej på allt hon gör. Upprepat skriva elakt och nedsättande, inlindat i något som ska framstå som "goda råd."

Själv gnäller jag på er ibland för att ni är dåliga på att kommentera men jag är samtidigt medveten om att jag har några av cyberrymdens allra finaste följare.
Väldigt väldigt sällan trollas det i mitt kommentarsfält.
Det är ibland nån stackars liten rasist som förirrat sej in till mej men det är inte särskilt ofta.
Kommentarer om att jag klär mej fult, börjar se trashig ut, skriver uselt, gör egocentriska val osv får jag aldrig. Har aldrig fått.

Puss/ Asta

2 kommentarer:

  1. Jag förstår inte heller vad som driver folk att, i skydd av nätet, vara elaka. Hur ser deras egna liv ut, vad har de för oförlösta känslor de måste få utlopp för? Jag kan ibland bli irriterad eller lite uppgiven över hur vissa resonerar och skriver, men jag försöker alltid kommentera trevligt ändå. Jag kan kommentera om något annat de skriver om, så att det blir en positiv förstärkning i stället. Eller nämna något om hur jag själv resonerar och tänker, och nämna att det är bra att det finns olika sätt att se på saker. Jag skulle aldrig vara elak mot den som själv menar väl. Det är bara om det är öppet rasistiskt, sexistiskt eller homofobiskt jag säger ifrån, men oftast så avstår jag från att kommentera alls, och om det återkommer slutar jag följa den bloggen.

    Jag hade ju en följare som alltid kom med nålstick om jag skrev om feminism eller fattiga. Jag löste det genom att sluta besöka henne och kommentera, då slutade hon komma till mig med. Jag har sett henne kommentera om mig hos andra några få gånger, men det har jag ignorerat. I övrigt har jag bara trevliga följare, och trots allt jag skrivit om till exempel SD så har jag helt sluppit rasistiska påhopp. Skönt som tusan!

    SvaraRadera
  2. Jag håller med dig. Att vara elak ligger inte riktigt för mig heller. Inte i skrift bakom skyddad identitet. Jag har mycket svårt att förstå VARFÖR man har behov av att göra ner människor. Jag läser helt enkelt inte de bloggar som jag inte tycker om. Och om någon skriver något jag inte håller med om på de bloggar jag läser, kommenterar jag deras inlägg och säger att jag tänker annorlunda.

    Men sedan så får jag ju min beskärda del av hot. Och nonsens skrivning. Och de människorna blir jag nog aldrig klok på.

    Kram

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare