tisdag 24 februari 2015

Jag lever



Vinterkräkssjuka eller Caliciinfektion orsakas av ett RNA virus
Sjukdomen är synnerligen smittsam. En droppe från kräkning eller avföring innehåller miljontals virus och smittodosen kan vara så låg som 10-100 viruspartiklar.
Immuniteten efter genomgången sjukdom är mycket kortvarig, ibland bara tre fyra dagar innan man åter löper risk att smittas.
Calicivirus är den vanligaste anledning till stora gastroenteriutbrott på sjukhus, både bland personal och patienter.
Barriärvård och mycket noggrann handhygien, mekanisk rengöring med tvål och vatten, förordas för att minska smittspridningen.
Sjukdomen förekommer oftast i november till april med en topp i januari till mars, därav namnet- Vinterkräksjuka.

Källa: Internetmedicin.

Ja fy fan.
Jag är extremt sällan magsjuk. Jag har till och med kaxigt sagt att jag hör till de procent av befolkningen som är immun mot Calici. Vid tidigare utbrott har jag till skillnad från en del andra i personalen arbetat utan munskydd när jag stått över patienter och hjälpt dem under kräkningar och diarréer. Utan att bli smittad.
Denna gången var jag mer försiktig. Nu finns en liten Noah här och det kändes än viktigare att inte dra hem någon sån skit.
Jag hann aldrig vara i direkt omvårdnad av någon patient med symtom och jag tvättade mina händer maniskt.
Men ändå... på söndagen kände jag ett lätt illamående på jobbet vilket jag tolkade som att jag var trött å att jag inte hade ätit någon riktig mat utan bara glassbåtar å godis.
Kom hem.
Kände mej än mer trött. Åt middag. Ursäktade mej och sa att jag behövde vila en stund.

Sen kom det.
Diarréer tre- fyra gånger på en halvtimma. En tilltagande känsla av illamående.
Tänkte att "jag sätter fingrarna i halsen så jag får upp skiten" men hann aldrig så långt innan jag började spy.
Alltså det är skillnad på att spy och att spy.
Jag tycker inte att det är särskilt jobbigt att kräkas normalt men detta...
Som krystvärkar åt andra hållet, kramper. Kaskadkräkningar som kom om å om igen utan att jag hann hämta luft.
Å det gick väl ann första gången. Medan magen hade innehåll men det fortsatte hela natten.
Diarréer och kräkningar om vart annat. Minsta tesked med vatten kastades upp igen.
Jag fick feber, jag såg i syne... stora eldflugor som flög runt runt och som tvingade mej att blunda.
Familjen berättade att jag hade skrikit. Vrålat svordomar mellan attackerna.
Det låter patetiskt men man tror bokstavligen att man ska dö!

Idag tisdag är det mesta över. Jag kan äta och får behålla det men magen är upprörd och det sliter å drar i tarmarna. Jag känner mej som överkörd av ett tåg. Har ont i hela kroppen men allra värst huvudet som spränger och de värktabletter jag vågar ta verkar inte ha en chans.
Jag är antagligen fortfarande uttorkad så in i helskotta.

Min trevliga torsdag som jag tagit semester för ställs in. Jag och massor av kollegor skulle åka till Göteborg för att shoppa, luncha och dricka öl och sen skulle jag hem å hälsa på Ängla-pängla.
Nu blev det inget.
Man smittar ca 48 timmar efter sista symtom och jag har ju symtom kvar ännu.

Japp, det var dagens i-lands gnäll det. 

Puss/ Asta


3 kommentarer:

  1. Tycker att det är kul när det låter så likt Khalezzi i got när man säger det högt

    SvaraRadera
  2. Jo, jag vet, har haft det EN gång...
    Det var under Mel.festivalen, hörde Lena Ph in i sovrummet när hon skrek : DEt gör ont, det ont..
    Å jag tänkte håll käften !!!!
    Drick Coca cola tills du är frisk, du får i dig socker.
    Vila, vila, vila..
    Krya på dig !!

    SvaraRadera
  3. Fy vad hemskt det låter! Får också sällan magsjuka och har aldrig haft något liknande det du beskriver, hu.
    Skönt att du mår bättre!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare