Hemkommen efter ett dygn i Götelaborg tillsammans med maken.
Vi var på Scandinavium och såg Frölunda Indians förlora på straffar. Vi sov på Gothia Towers, vi käkade finfin middag på italienska Incontro där jag blev nöjdare med min kalvburgare än maken med sin torsk och vi drack drinkar på några ställen. Framför allt åt vi av den fantastiska frukostbuffén som ju överlägset är det bästa med att sova på hotell.
Sammantaget ett rätt så trevligt dygn trots att jag inte var helt kurant.
Men!
Det här med att sova borta och att sova med ljud man inte är van vid och utan andra ljud som man är van vid. Det kan va knepigt.
Maken å jag har sedan många år separata sovrum, något som jag varmt kan rekommendera andra.
Det var på mitt initiativ. Maken sket väl egentligen i vilket bortsett från Vad ska folk tro och tja, folk får väl tro det de har lust att tro.
Innan var det ett ständigt tjafs om utrymmet i sängen, om sovande rörelse... maken slänger gärna i väg både armar å ben lite hur som helst när han sover. Det var grinigt om hans snarkande och om temperaturen i sovrummet. Jag har helst kring 18° och han ungefär tio grader varmare.
Allt detta hade jag nästan hunnit glömma bort men nu är jag påmind igen kan jag säga...
I timmar försökte jag ignorera kroppsdelar och timmerstockar. Han snarkar inte jämt heller, nej han har sömnapné och snarkar som FAN för att därefter hålla andan trettio sekunder, flämta till, fläka ut kroppen i nån slags spasm och börja snarka igen.
Och så saknade jag Gottfrid. Inte så väldigt mycket Gottfrids person mer sättet vi sover på.
Jag har vinklade ben och där kurar han ihop sej. Vi ligger i en slags modern "skedning" och hela tiden känner jag hur hans muskulösa kropp andas. Han snarkar jämt, lugnt och sövande.
Ljuden och närheten fattades mej.
Trots alkohol och dubbla sömntabletter låg jag vaken till klockan var närmare halv fyra.
Jag var nåt så oerhört trött när klockan ringde en halvtimma innan frukostbuffén stängde.
Orkade varken borsta tänderna eller skölja bort gårdagens smink, jag bara klädde på mej.
Nu har jag å Gotteman sovit middag.
Så gött.
Puss/ Asta
*skrattar* Du är fin du A!! Roligt i alla fall att du var så pass kurant att du orkade i väg och att ni trots det hade trevligt. Sedan är det ju det här med att sova - man vill faktiskt helst sova själv.. Eller JAG vill ju helst sova själv... Också.
SvaraRaderaKramar
I mitt förra äktenskap hade vi separata sovrum av exakt samma skäl som ni, inkl sömnapné. Jag blev (helt orättvist!) rasande för att jag inte fick sova. När vi (många år senare) skildes sa han att han hade uppfattat de skilda sovrummen som tecken på att allt inte var bra. Det sa han inte då, och för mig var det tvärtom: jag hade blivit galen annars, på honom, inte bra för äktenskapet...
SvaraRaderaInnan vi flyttat ihop turades min nuvarande man och jag om att sova ihop i våra enkelsängar. Och nu sover vi båda mycket sämre om inte får skeda. (Han snarkar också, men inte lika mycket.)
Jag som alltid sagt att jag inte kan sova ens med barnen i samma säng, det blir för varmt o s v.
Visst är det konstigt!
lenaikistaminnen.wordpress.com
(som INTE vill vara anonym, men lyckas tyvärr inte bli identifierad av Blogspot :(
Min gobba snarkar också. Sömnapne. Jag har börjat använda öronproppar spec söndagkväll, svårast att somna då. Vi vill ha samma temp i sovrummet. Dock har vi stort gemensamt täcke. Fast ligger rump mot rump. Om inte jag snor allt täcke... Ibland går nån upp och sover däruppe och då får vi sällskap av nån hund. Samson så försiktig. ligger som en lite boll och vill inte ta någon plats. Snape som brötar upp och tar SIN plats mellan våra ben.
SvaraRadera