söndag 10 juni 2018

Hon har ett väldigt sött ansikte, hon skulle varit jättefin som smal




 Anneli Lodéns foto.


"Hon har ju ett väldigt sött ansikte, hon skulle varit jättefin som smal."
 

"Det är väl klart att större tjejer oxå kan vara snygga men de får ju klä sej därefter, framhäva det som är snyggt."
 

"Alltså, varför gööör hon så mot sej själv?!" (Om fet tjej med magtröja.)

Jag har resonerat så där.
Det är i och för sej ett antal år sedan men jag var gott och väl vuxen och jag skulle nog ha blivit både förolämpad och arg om någon sa att jag hade taskig människosyn och tjockisförakt.
Jag?! Jag är en bra människa.
Lite som en del reagerar på anklagelsen om att de är rasist för att de raljerar över "skäggbarn" och "lyxflyktingar."
Jag?! Jag har en kompis som är turk.
Men jag tror inte att det är alls ovanligt att vuxna och till synes i övrigt empatiska och bra människor går runt och recenserar sina medmänniskor på det här viset och har allmänt mycket tyckanden om överviktiga.
Jag hör det i alla fall ofta.

Man skulle kanske kunna tro att mitt förändrade synsätt har med mina egna tillkomna 10 kg att göra. Men det tror jag faktiskt inte, det är ingen huvudorsak åtminstone.
Jag tror att det beror på att jag läst på, jag har följt bloggar som pratar mkt om ämnet, jag följer många kroppspositiva konton och så där.
Och sakta, sakta har mitt synsätt förändrats.
Det handlar inte bara om tjock respektive smal.
Det handlar om att ge fan i att recensera sina medmänniskor samt att ingen människa har till skyldighet att smycka/ ge fan i att förfula sin omgivning.

Jag fick en sådan aha upplevelse för några veckor sedan när jag var ute och gick i den varma sommarkvällen iförd shorts, bh och kimono över.
Min mage som är rätt så stor numera och inte bara putar under navelplan var bar.
Så får jag möte, två män kommer gående mot mej och min första instinkt är att svepa kimonon om mej. För att skona dem från att se min stora mage lixom och kanske för att skona mej själv från deras dömande tankar och blickar.
Men så kände jag, så himla starkt och självklart, att :
Nä, varför då?
Jag är inte satt på jorden som nåt kuttersmycke. Jag bär inget ansvar för vad dom kan tänkas känna och tänka. Det får de ta ansvar för själva. Jag är ute å går med min hund.

Och det var så himla skönt! En milstolpe faktiskt.
Jag har märkt att det är samma sak på stranden. För första gången i mitt vuxna liv.  Jag drar inte in magen, jag sitter inte i konstiga ställningar som gör mej smalare, jag väljer inte plats för att slippa hamna bredvid smala "lyckade" människor. Jag leker, njuter, solar och badar och skiter i min kropp eller vad andra tänker.
Stranden är inte en catwalk. Det är en plats för svalka, vila, glädje.

Puss/ Asta

4 kommentarer:

  1. Vad bra! Jag har tyvärr inte alls kommit duthän. Dottern som är som en sylfid, vältränad, smärt och lång, fotade oss idag. Och jag hatade det. Från imorhon är det viktväktarna som gäller. Bara hatade åsynen av mins extra 10 kg. Med kläder på är allt ok, men inte i bikini. Önskar jag kunde betrakta mig själv på samma sätt som du ser på dig själv. Och det intressanta är att jag inte alls har den synen på andra kvinnor. Jag tycker att kvinnor är vackra. Men mig själv kan jag nästan förakta. För att jag låtit mig förfalla och förslappas. 😢
    För övrigt tycker jag att du är vacker, alldeles oavsett 10+, hade faktiskt inte ens sett det.
    Puss

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men Cis. Kloka, smarta du. Ja jag vet, det är så himla mycket lättare att se skönheten i andra.a ;an är sin egen värsta kritiker. Men förakt?! "Låtit dej förfalla och förslappas." Rör på dej då. Lite hull mår man väl om i medelåldern, färre frakturer och så där tack vare lite extra östrogen.
      Du behöver och borde verkligen INTE gå till viktväktarna. Träna kroppen OCH din hjärna... be den hålla klaffen när den kommer med nonsens. Den kommer att lära sej om du är påstridig.
      Love u

      Radera
  2. Jag är så jäkla kluven i den här frågan. Självklart ska människor få se ut som de vill, utan att behöva skämmas eller skyla sig. Men i och med den här mycket välbehövda eran av kroppspositivism blir man nästan shamead om man är smal och vältränad. Det får man inte visa upp. Och jag vet att det inte är de som har varit utsatta jämt, och att det blir lite 'inte alla män'. Men det blir ändå ett problem, när en grupp ställs mot en annan.
    Jag har varit jättesmal, medelsmal, överviktig och som nu jättetjock. Jag har aldrig fått så mycket negativa kommentarer som när jag var jättesmal. För jag såg sjuk ut, fast jag inte var det.
    Jag har aldrig känt mig tvungen att gömma min kropp, även om jag nu i dagsläget inte riktigt känner att jag vill visa den heller.
    Det som JAG däreomot reagerar lite på är att alla konton som visas upp har kurviga former, snygga överviktiga. Inte kroppar utan tuttar, där magen ser ut som man är i 15 månaden av en graviditiet. Jag kanske ska starta ett konto som visar en annan sida av verkligheten också.
    Det är tusentals unga tjejer med mig som blev ifråntagna sin kvinnlighet när de fick bröstcancer, som lider nåt oerhört av alla urringningar som visas sommartid. Det borde vi oxå prata mer om, inte bara överviktig eller inte.
    Viktigt tycker jag hur som helst är att även de som älskar att träna och stolt visar upp sina resultat på instagram ska få göra det oxå. Jag tycker en fri värld för alla OAVSETT hur man ser ut. Lite så tänker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja ja vet. Vi tycker inte likt i denna fråga. Vi har haft det uppe till diskussion förut. Och jag håller fortfarande inte med dej :)
      Kroppspositivism handlar om rätten för alla kroppar att få synas men jag tycker, att oavsett hur stolt du är över din vältrimmade kropp, så är det inte i första hand den kroppen som behöver synas. För den syns redan. Överallt. I tidningar, i film, inom mode, kultur... på varende jäkla tjejtidning.
      Sedan jag började följa kroppspositiva konton i alla åldrar (äldre är fortfarande väldigt underrepresenterade) har jag FÖRSTÅTT (alltså inte bara "förstått") att alla SER olika ut och att det är okej.
      Det går inte att jämföra hur smala och tjocka behandlas och bemöts. Jag har fortfarande en "normkropp" så tillvida att jag kan gå i vilken klädaffär som helst för att köpa. Jag drar "vanlig" storlek. Tjocka blir diskriminerade inom vård, arbetsliv och som köpkraft. Det är fakta. Så ÄR det.
      De blir sedda som lite lata, lite dumma och jävligt ohälsosamma trots att omgivningen inte har en aning om vilken mat de äter och om de rör på sej.
      Idag vet man att stillasittande är en större riskfaktor för hälsan än övervikt.
      När jag var som smalaste rörde jag mej inte ett steg i onödan, jag levde på kaffe och cigaretter. Idag kan jag få kommentarer om att tänka på hälsan.

      Sjuka däremot. Unga kvinnor som går på behandlingar som förändrar deras utseende, kroppsdelar som skärs bort osv. De borde verkligen synas mer, det håller jag med om. Starta ett sånt konto!

      Love u.

      Radera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare