Ett jävla liv

Ikväll har jag sett den oerhört viktiga dokumentären av fotograf Christoffer Hjalmarsson "36 dagar på gatan." En dokumentär i 6 stycken 30 minuter långa avsnitt där vi får följa Christoffer när han lever livet som hemlös i Stockholm utan kontakt med sin vanliga liv i trettiosex dygn.

Vi höra människor som lever det tuffa livet på gatan och deras historier.
Flertalet är män. Påfallande många har levt vanliga liv som gått åt helvete i och med en skilsmässa. Nästan alla har missbruksproblem.
Hade dom det inte innan de blev hemlösa får de det förstås. Det är ett jävla liv.
Bamse är lika gammal som mej men ser minst tjugo år äldre ut. Han har svåra bensår.
Pensionären Martin tillbringar nätterna på olika bussar.
Micke har en dotter som sitter häktad som han är orolig för. Två ensamkommande tonårspojkar från Afghanistan, ständigt livrädda för att skickas hem.
Paret Bim och Daniel har varit heroinister sedan de var tonåringar och dygnet går ut på att skaffa pengar, köpa heroin, ta drogen, jaga nya pengar.
Ett jävla liv.

Jag tror kanske det tyvärr finns människor där den här tillvaron är än mer främmande än den är för mej. Ofrånkomligt går mina tankar till min bror som levde hemlös de sista åren i sitt liv. Också han på en ständig och helt ovärdig jakt på droger.
Jag är glad att han är död. Jag är glad att han fått frid. Jag är glad att han slipper det här jävla livet. Men jag är oxå ledsen att han hamnade där.
Den lilla blonda killen som var mammas allt i livet när han var liten.

Jag hatar knark med allt vad jag har men jag tänker att den narkotikapolitik som bedrivs inte är fruktbar. Vi har höga siffror av döda narkomaner jämfört med övriga länder. Och jag har inget svar men jag tänker att två saker är lätta att få plats. Avkriminalisera droganvändande så människor med missbruk vågar söka vård utan bestraffning. Och ha Naloxan (antidot till opioider) överallt (ungefär som hjärtstartare) tillgängligt för att minska risken att dö av överdos.
Kanske borde vi oxå ha boenden där vi inte kräver att människor är drogfria men där de ändå har en dörr att stänga om sej, en säng och mat.
Att människor skall sova ute i minusgrader och dö av sin sjukdom är inte värdigt ett land som Sverige. Även om de fått sina chanser. Trots att de kostat en massa pengar.
De är människor. Och de lever ett jävla liv.

SE den på svtplay.

Puss/ Asta