Så flickor ska inte få ha klänningar?

Det finns så otroligt många fåniga argument mot genuspedagogik. Här är några av dem:
"Så flickor ska inte få ha klänningar då?"
"Mina döttrar har velat ha rosa kläder medan pojkarna tyckt bäst om blått."
"Det är skillnad på pojkar och flickor."
"Feministerna skiter i hedersvåld och barnäktenskap men förbjuder flickor att leka med dockor och pojkar att leka med bilar."
Osv.
Antingen har du hört dessa argument och liknande eller så säger du dem kanske själv.

Att ha en smula genustänk i sin barnuppfostran eller i umgänge med barn överhuvudtaget innebär inga förbud. Alls.
Flickor får jättegärna leka med dockor, bära klänning och älska rosa.
Det går hur bra som helst.
Att ha en smula genustänk med sej innebär däremot att erbjuda hela världar,
BÅDE bilar och dockor, oavsett om det är flickor eller pojkar.
Det innebär att fundera en smula över hur barnet bemöts om det har en sockersöt klänning eller en tröja med nån testosteronstinn actionhjälte.
För jag LOVAR att barnet bemöts olika och om du inte tror mej är det bara att testa.
Genusmotståndarna brukar ofta hävda biologi som argument.
Flickor och pojkar, män och kvinnor är olika av naturen. Sedan stenåldern.
Jag tror oxå en del på biologi, mer än vad feminister i allmänhet gör, men jag kan inte begripa hur en individ kan födas och föredra en viss färg endast utifrån sitt kön.

Min äldsta dotter har tre barn. Flicka, pojk, flicka.
Hon är lite av en idol när det kommer till genus för hon gör det så självklart.
No big deal. Inget tjafs. Inte från några höga hästar utan i vardagen och i detaljer.
Äldsta flickan älskar prinsessklänningar och ibland har hon det.
Sonen ärver sin storasysters kläder, inklusive klänningarna och snoppen har inte ramlat av ännu.
I deras lekrum, precis som i Noahs lekrum, erbjuds hela världar.
Bilar och dockor. Mjukisdjur och drakar.
Det är faktiskt inte märkligare än så.

Och ändå ÄR det ju det. Och vi lär oss det tidigt.
För ett tag sedan var det en pojk på Noahs dagis som påpekade att "bara flickor har långt hår."
Jag blev irriterad men försökte resonera.
"Jaha, så det är SÅ man avgör om någon är en flicka eller pojke?"
Japp det var det.
"Men Zlatan då? Sveriges bästa fotbollsspelare, är han tjej då?"
Nä, det var han tydligen inte.
Jag försökte se högst förvirrad ut när jag sa... "Men, han har ju långt hår."
För mej är genuspedagogiken minst lika angelägen för pojkarna som den är för flickorna.
Visst, det är rätt pest att bli reducerad till sitt utseende men det är inte mer trevligt att alltid vara stor å tuff å tävlingsinriktad alltid heller.

Puss/ Asta